F-Hoone, Tallinn Estland

Den här gången vi besökte Tallinn hade vi beslutat oss att äta lite utanför de vanliga (rätt dyra) turiststråken. Ett ställe som vi hade hört att var bra var F-Hoone i Telliskivi. så efter att tillbringat förmiddagen på Tallinn Zoo åkte vi dit. Så värst hungriga var vi inte men beslöt att ta en varmrätt. 

"Industrial chic", retro, bohemiskt, ett "hipsterställe", avslappnad miljö, en restaurang med billig men riktigt god mat... var ord jag hört vid beskrivning av stället. Jovisst maten var god, men tyvärr hade laxen endera brända kryddor på stekytan eller så var det " flagor av orent stekbord"? Kunde inte utreda vilket var fallet. Svarta prickar som inte var så goda. Bortser man från det så var portionen ändå som helhet lyckad. Stekta laxen serverades med gnocci, en riktigt god ärtpuré och en tomatsalsa. Vi tog alla samma rätt som var en av de dyraste på listan. Ändå var priset under 10 euro. Många rätter var betydigt billigare än så. Helt annorlunda priser än inne i de gamla stadsdelarna i Tallinn. Vegetariska utbudet var även bra.  F-Hoone är tydligen ett populärt matställe även för ortsbor, det var nästan fullbelagt endast några enstaka bord tomma. Matgäster i varierande åldrar, även många barnfamiljer. Severing både ute och inne. Serveringen löpte bra förutom att vi fick vänta länge på att få betala. Bygnaden sliten på ett charmigt sätt, udda stolar och enkel inredning, högt till tak. Tyvärr något för hög bakgrundsmusik (suck, det är något jag ofta stör mig på om vi är ute och äter!).

Området och hela miljön i Tellliskivi är en sevärdhet i sig. Inga putsade fasader här inte. Nedgånget och slitet. Innan vi till fots tog oss vidare irrade vi omkring i några gränder och visst ser man staden med lite andra ögon då man letar sig fram på sina egna vägar. Förfall har trots det en speciell charm och avskalade restauranger är många gånger både charmigare och har bättre atmosfär än alltför uppstylade. Skulle jag ge F-hoone stjärnor i en klass mellan 1-5 skulle de få en 3 av mig. Hade sotet på laxen inte funnits och volymen på musiken skruvats ner så hade det blivit en  4:a.

Efterrätt intogs senare på "fint men lite tråkigt, café". Bakelse och kaffe.

Fryysarinranta

Hela familjen samlad (sällsynt i sommar) och efter en längre period med "torpmat i all enkelhet" blev det ett restaurangbesök till Fryysarinranta i Borgå.

Som förrätt tog jag och yngsta en gazpacho med mozzarella och torkade oliver medan de övriga åt laxröra med skärgårdsbrödchips. Sen fortsatte jag och söner med hamburgare (två av oss tog hamburgare med renkött och lingonsylt!) medan maken tog grillad kyckling med karl-johanrisotto. Efterrätten Frysarens Rocky gård och en kopp kaffe avslutningsvis.

Namnet Fryysarinranta kommer sig av att Harry "Frysarn" Gustafsson tidigare var ägare till just dessa byggnader vid ån. Frysarn, "Senapskungen," har jag bloggat om tidigare. Hittas här.

Maten god!! Betjäningen gick smidigt och personalen trevlig. Rimliga priser. Fin sommarrestaurang och helt o.k ställe! 

Kalakukko på burk, skolmat och stjärnkrogar

. Hittade en burk med "modern kalakukko" i affären, med lax och bacon. Köpte. Tänkte testa om den kan vara bra att ha som utflyktsmat ifall vi drar iväg och ser på "arktikan". De börjar anlända nu fågelsträcken. Jovisst, kan man äta mat på burk någongång ...tycker åtminstone jag.

. Håkan, skolkocken, funderar på skolmat i sin blogg. Om villkoren i dagens skolkök och vad som förväntas av en då man jobbar under tidspress. Hittas här. En bra text! Lika aktuellt här på andra sidan Bottenviken. Här på orten har lokalservice igen dragit ner på personal. Nu är det fjorton årsverken mindre på kost- och städsidan sedan året innan. Man undrar hur länge kan de fortsätta dra ner på dem som jobbar i köken? Effektivitet och inbesparningar som inte leder till annat än utbrändhet och förlorad yrkesstolthet. Proportionerna kockar/ antal gäster är så snedvridet i dagens storkök. Med en alldeles för liten personalstyrka är det inte konstigt att det blivit allt mer hel- o halvfabrikat.

. Under påsken såg jag dokumentären "Hunger" på tv om den svenska stjärnkrogen Frantzén/Lindeberg, numera Frantzén (Filmen hittas ännu på stv play) Kockarna där uppgick till 11-12 då matgästernas antal var sammanlagt 17 (jämför då antal kockar i skolkök/ matgäster..., men nej man kan inte alls jämföra...)  I en annan film jag sett tidigare från stjärnkrogen Noma verkade det också vara väldigt trångt på kökssidan. Där satt en massa kockar runt ett bord och petade blad från timjankvistar. Ett och ett... Hur känns det månne att jobba bland så många kockar på en stjärnkrog? Finns det verkligen arbetsuppgifter till alla, de ha  ju ändå inte såå många kunder per kväll. Och blir där inte lite väl trångt kring timjanbordet och vid spisarna? Får man komma fram med sina egna ideér eller är det "stjärnan" själv som styr o ställer? Får man ens vettigt betalt för sitt jobb eller gör man ett "slavjobb" för en fin merit på pappret?

Går du och överväger att bli kock vare sig skolkock eller stjärnkock eller "helt vanlig resturangkock" fundera då om... skulle jag ha lust att säga. Det ÄR ett slitgöra och egentligen ett riktigt oglamoröst jobb trots man kan få en annan uppfattning via tvprogram och tjusiga reportage.

Men konstigt nog känns det ändå ofta som att mitt yrkesval blev helt rätt, kanske för att jag är en arbetsmyra... och livet ska kanske inte vara en dans på rosor?

.Här hittas recept på kalakukko om ni själva vill  laga.

Solgul frukost och lamm masala på Khukuri

Skönt med vinterledigt! Att  varva ner litegrann från vardagsjäkt. Sköna sovmornar och tid att göra saker man tänkt göra men inte hunnit med. Lagade en god mannagrynsgröt på havtorn igår. Av gröten som blev kvar fick det i morse bli solgul frukost med den kalla gröten varvad med naturell joghurt smaksatt med lite vanilj, mysli och skivad kiwi.

Havtornsgröt med manna

2 dl havtornssaft

6 dl vatten

1 1/4 dl mannagryn

1 dl socker

en nypa salt

Koka upp havtornssaft och vatten. Vispa ner mannagrynen och låt gröten sjuda under omrörning. Tillsätt socker och en liten nypa salt. En skrapad vaniljstång kan man också ha med när den sjuder. Gröten lika god varm som kall. Se mer goda havtornsrecept under etiketten havtorn här i bloggen.

Idag åt vi lunch på stan hela familjen. Nepalesiskt på Khukuri. De andra åt curryfisk medan jag tog lamm masala. Riktigt god mat till ett förmånligt pris då det även ingick förrättsbord med sallad och soppa samt naanbröd, lassi och kaffe/te. Och härligt att få sitta ner och äta mat någon annan än man själv lagat ibland;)!

Glöggkväll, duvhök och en före detta kamera

Glöggkväll i ett stämningsfullt  källarvalv i gamla stan med arbetskamraterna i fredags. Vi testade olika glögg gick sedan ut och åt pizza på Gabriel´s. Bilden ovan tagen tidigare, nu var det mörkt och dessutom är min kamera sönder...

I morse när vi åt frukost tittade jag ut genom fönstret och såg duvhöken slå klorna i en duva. Duvorna som håller till på gården har ökat i antal och sitter och kuttrar vid skorstenen så man hör ljudet av dem via köksfläkten inne i köket. Den vackra nästan helvita duvan, den enda som fått namn, var det lyckligtvis inte som fick sätta livet till. Pierre Constantino heter han, den vita, döpt av sönerna. Duvhöken lyfte och flög sen iväg med sitt byte. Den fick sig ett skrovmål idag och återkommer säkert då vår gård tydligen blivit duvornas favoritställe.

Gabriel 1763 har för övrigt stans godaste pizzor. Åt en med rödbeta, getost och spenat. Inkommande vecka blir "julfesternas vecka". Mer jobb än vanligt med andra ord.

Åländskt på faten/ Åland del 2

Tredagarsturen till Åland bjöd på en hel del gott i matväg. Vi kom lite för sent för att uppleva själva skördefesten, men åt gott gjorde vi ändå. "Barnens bästa bord" hade sett till att barn under skördefesten kunde fylla i matpass. I passet kunde de skriva in vad de vågat smaka på och  när festen var över kunde man sedan lämna in sitt pass och vara med om en utlottning.

Utöver några hotellfrukostar hann vi besöka Pub Niska och Indigo i Mariehamn. På "nätverksdagen" fick jag även smaka på Smakbyns goda lunch (se inlägget innan) medan make+ son åt  på ett café. På hemfärden blev det ännu Frank´s på Viking Lines Grace. Jättegott!

På Pub Niska äter man inte pizza...
-Plåtbröd var namnet!

God fisksoppa på Indigo 

En förrätt på Frank´s, Viking Line Grace.

Det här tyckte sonen var  resans godaste måltid:
Röding med mos, fänkålssås
och rotsaker (Frank´s)

Lammfilé, vitlökssås, rotsaker och potatis
(Frank´s)

En fin matresa!

Filmen Foodies

"Det handlar om matlagning som elitidrott, om människor med alldeles för mycket pengar och klyftan mellan de som äter på högsta nivå och de som inte äter alls."

se trailern här


(Ett boktips om samma tema hittas här)

Noma igen!

Bäst i världen

Ask - Årets Restaurang i Finland

Vill man äta gott i Helsingfors kan man göra det i Linda Stenman-Langhoff och Filip Langhoffs restaurang Ask. Restaurangen belägen i Kronohagen, Helsingfors har blivit utsedd till Årets Restaurang av Finlands Gastronimiska Sällskap.

Ask
Läs mer här

Lilla snigel akta dig

De finns många av dem, trädgårdssnäckorna (Arianta arbustorum) i vår stad. Lehtokotelo heter de på finska. Lundsnäcka på svenska. En ovälkommen gäst om man har trädgårdsland. Hör egentligen inte alls hemma här. Ännu för si så där tjugo- trettio år sen var den inte alls så allmän, nu hittar men den så gott som överallt. Där det finns högt gräs, öppna lövhögar,kvistar, eller annars riklig vegetation trivs snäckorna riktigt riktigt bra och blir snabbt många många...

Vill man äta sin odlade sallad själv istället för att hitta halva salladslandet uppätet om man är borta några dagar så måste man ta till åtgärder. T.om prydnadsväxter går de på så bladen mer ser ut som såll där de gått fram. Metoder för att minska på snäckorna finns, men det kräver en hel del arbete. Det allra effektivaste är att ta livet av de små liven, hur otäckt det än må låta. Plocka dem i ett kärl och slå över kokande vatten så dör de genast. Det är rådet som trädgårdsrådgivare Kirsi Mäkinen vid "Uudenmaan Martat" ger. Vill man inte ta död på dem så  försök hålla  gräset kortklippt (...då drar de kanske iväg till grannen istället;).

I restaurang Olo i Helsingfors har man nyligen experimenterat med att tillreda just den här arten av trädgårdssnäcka. med gott resultat! Plocka dem i ett kärl, mata dem med mjöl eller sallad  i en vecka (städa dagligen i kärlet). Skölj dem emmellanåt. Efter en veckas "detoxkur" när avföringen blivit ljusare är de klara för tillredning. Resultatet lär ha blivit förvånadsvärt bra!

- Kanske man borde börja med en sidobusiness? Råvara finns i parti och minut.

(Tidningen Ilta-Sanomat följde nyligen med restaurang Olos snigelexperiment, en artikelserie i två delar.)

På tal om sniglar, vi har ju faktiskt en snigelrestaurang i stan, men de sniglarna/snäckorna är av modell större.

El somni - The Roca Brother´s

- en opera i tolv rätter, en bankett i tolv akter, tolv inbjudna -

Måndagen den 6 maj

The Roca Brother´s unika experiment med

mat, konst, poesi, musik och modern teknik

Se trailern

Se gästlistan

El Celler de Can Roca

På måndagen stod det klart att El Celler de Can Roca i Spanien har utsetts till årets bästa restaurang  av Restaurant Magazine, The worlds 50 Best Restaurants 2013. På plats nummer två: Noma (Danmark) och tredjeplats Osteria Francescana (Italien) Se hela listan här.

cellercanrocablog

(...Frantzén/Lindeberg (Sverige) hittas på 12 plats. Restaurangen som nu heter Restaurant Frantzén, då Lindeberg idag! har meddelat att han tänker gå sin egen väg).

Food junkie / Boktips

Senast lästa bok...

En bok i bagaget då vi reste iväg under sportlovet.

Food junkie - livet, maten, döden  av Mons Kallentoft

Förlag: Forum

Utgivningsår: 2013

"Det går att beskriva världen utifrån vilken utgångspunkt som helst. En ledande kock elller en schysst halstrad anklever duger bra för mig" Citat: Mons Kallentoft

Vilken skrytmåns han verkar vara den där Mons tänkte jag när jag läst några kapitel. En massa uppräkningar  på vilka restauranger han besökt, vad han har ätit, vilka kändiskockar som korsat hans väg, vilka länder och städer och gastronomiska Meckan han har upplevt. Men sen blev jag fast och kunde inte släppa taget om boken. Vet inte om det var där i Arzaks kök med alla dofter eller om det var någonstans i Asien som snålvattnet började rinna och jag bara ville läsa mer. Mons, kan verkligen skriva om mat! Parallellt med alla gastronomiska utsvävanden löper historien om Mons hälsotillstånd och hans funderingar på hur han lever sitt liv. Tragiska ångestfyllda hemligheter inom familjen skymtar också fram här och där.

Det är inte precis ett vanligt liv han lever. Pengar kommer, pengar går, att vara prisad deckarförfattare och omtyckt matskribent tycks vara ekonomiskt lönsamt. I huvudsak går pengarna till resor och ätande. Ibland tillsammans med familjen, ibland ensam. Lyxiga resor och lyxigt ätande. Många gånger är det snarare frågan om frosseri framom finsmakeri. Han söker febrilt efter den ultimata "smakkicken" och tycks i det närmaste vara besatt av mat. Men han är ärlig och kanske är det  osäkerheten och sårbarheten  som tittar fram här och där som ändå gör honom mänsklig. Varför lever han som han gör? Ja den frågan ställer även han själv. Lever han ett fulländat liv? Är maten meningen med livet? Kan man lägga maten framom allt annat? Eller är det kanske en flykt från något? Är man en stor egoist då allt tycks snurra kring ens egna smakuppplevelser? Åandra sidan jobbar man som Mons med att skriva så är det är ju en del av hans jobb; att äta, uppleva och skriva om sina smakäventyr.

Gillade boken. Sällan kan man läsa om mat så välskrivet och passionerat. När sista sidan var läst funderade jag över orättvisor här i världen. Hur någon liten promill har råd att äta flott och lära sina barn att älska kaviar medan miljontals andra dör av hunger. Funderade över mat och om människor och om olika människors förhållande till mat, hur olika man kan vara i sitt tankesätt gällande mat. Funderade också om hur det är att äta gourmérätter alltför ofta. Ser man sedan skillnad på vardag och fest? Vad äter man till fest om gourmérätter blir vardagsmat? Om jag plötsligt fick oväntat mycket pengar skulle jag då också börja ränna runt världen för att  jaga matupplevelser?  Onekligen är tanken lite lockande. Skulle förmodligen börja hos Elena sen skulle jag åka vidare till...

Nej det är sent,  så go natt!
Ska drömma vidare... drömmar är gratis. Men före det ska jag inmundiga en kopp te och äta en skorpa eller två i all sin enkelhet.


Läs mer:
Mons Kallentofts hemsida

En Foodie´s blogg - om hur Mons gjort intryck.

(Ps. Ett annat boktips hittas här , en annan "matig" bok - jag tipsat om tidigare - som också "sätter snurr på smaklökarna".)

Arzak kan - du kan också!

På fredag är det internationella kvinnodagen. Inför den, ett blogginlägg  till kvinnor om kvinnor i kockvärlden.

Läste en intressant artikel i Sverige- det nya matlandets blogg (Som bjuder på en matnyhet varje dag under hela 2013).

Matlandet: Så får vi in mer kvinnligt ledarskap i restaurangvärlden.

Minns några episoder från min studietid då stekbordet  och biffarna hade hög status medan kallskänken och grönsakssidan lågprioriterades av de manliga kockstuderandena. Skulle man jobba ihop med killarna fick man armbåga sig fram och mopsa upp sig litegrann om man ville stå vid stekbordet, vilket inte alla gånger var så lätt. Tror  det är en lite annorlunda syn på råvarorna idag, åtminstone i  de s.k."fine-dining" restaurangerna där  alltmer "petigare handarbete" med råvaror krävs. Och grönsaker och rotsaker börjat uppskattas alltmer. Rotsellerin har fått biffstatus=)!

I "de stora tävlingarna" inom restaurangbranschen råder det  manlig dominans. Någon enstaka kvinna kan ibland få fokuset på sig. Bland de (få) kvinnliga toppkockarna i världen är  spanska Elena Arzak den kändaste. Hon öppnar för övrigt med sin far och några andra en ny restaurang i London nu i dagarna (på kvinnodagen!), Läs mer här!

Skolkök då? Tycker mig ha märkt att fler manliga kockar börjat hitta in i skolkök, eller så är det bara så att de gör mer väsen av sig (gör intervjuer, bloggar o dyl.). Detta gäller alltså Sverige, här i Finland är andelen karlar i skolkök inte många procent. Vanligtvis är det fråga om f.d restaurangkockar som sadlat om och vill ha bekvämare arbetstider.

Och hur är könsfördelningen i matklubben jag drar för skolbarn... jo faktum är att i vårens klubb har 75% varit pojkar! Var är ni flickor? - Kom, ni också!!! Vem vet, det kanske bor en liten Arzak i er!

Teneriffa: Perlas del Mar och La Langostera

Perlas del Mar och La Langostera hette två finfina fiskrestauranger vi besökte under vår resa. Dem hittade vi i Los Abrigos där fiskrestaurangerna är många. I hamnen ligger restaurangernas egna fiskebåtar och fisken du serveras är garanterat pinfärsk. I La Langustera har man de levande krabborna och hummer i akvarier precis intill köket och i fiskdisken finns många olika fiskar man kan ta sig en titt på innan man bestämmer sig vad man vill äta.Till fisken kan man t.ex beställa in papas arragudas (rynkig potatis) som dippas i röd eller grön mojosås (mojo rojo/ mojo verde). Los Abrigos ligger drygt 6 km från  El Medano på Teneriffas sydsida. En lugn liten fiskeby till motsats till de stora turistorterna som inte alls ligger långt ifrån. Vill man se mer av det "äkta" Teneriffa ska man söka sig mer norrut.

Restaurante Los Abrigos och Perlas del Mar, med sina
 egna fiskebåtar vid kajkanten.

En sallad för fyra.

Fiskar: Cherne och Sama.

Perlas del Mars egen fiskeflotta.

Ur La Langosteras utbud.

Quesillo

Papas arrugadas con mojo recept

Finlands bästa restauranger - top 50

Här är listan på Finlands topprestauranger.

Olo, Muru och Farang i toppen. (Farang var etta 2011) Chez Dominique har fallit till fjärde plats från tredje. Mest intressant på listan tycker jag ändå att elfte platsen är. Bistro Sinne. Min hemstads nya pärla =) som inte ens varit öppen mer än ett halvår!

1. Olo
11.Sinne

Bild: Rune - en kock med ambitioner

Krusbär, blåbär och restaurang

I kväll blev det lite bärplock i trädgården. Sura körsbär och söta krusbär. Det blev roligare att plocka bär om man trädde upp dem på cocktailpinnar tyckte sonen så nu har vi krusbärspinnar till frukosten, ja alltså de som vi inte redan ätit upp i kväll. Körsbären hamnar kanske i nån sylt.

På dagis har det varit blåbärstema denna vecka. Blåbärsopppa  och skorpor som mellanmål blev det en dag  och rågflingegröt med mjölk och blåbär som mellanmål idag."Läpparna små utav bär äro blå"...
 - eller hur går texten i Mors lilla Olle?  Barnen har varit rätt så blåa om läpparna vid dagens slut.
En handfull nya barn att lära känna. En nykomling har jag tydligen gjort intryck på då hans mamma berättade att han hemma, efter de första dagarna på dagis, ville leka att han var Monica, kocken! Mamman skulle vara "dagistant".

Övrigt i veckan: Sommarlovets sista kväll firade vi på restaurang. Länge sedan vi senast gick ut och åt hela familjen.. Mycket lyckat val denna gång i stans "nya kvarter". En  nyöppnad restaurang baserad på lokala råvaror.

Jag åt bl.a Pellingeabborrar med Malmgårdsemmer, härliga hallon och hemlagad glass. Ett stort plus (förutom till de goda och vackra portionerna) också till väldigt fin betjäning. Proffs!

 Bistro Sinne

Nordiskt på Östersjön

Michael Björklund har planerat menyn

Det är nordiska smaker på Viking Line i maj. Det mesta vi prövade på Food Garden var alldeles utsökt men lite besviken blev jag på huvudrätten jag tog: Smörstekt åländsk abborre och braxen samt finländsk insjömört med skummande kräftsås och potatiskompott á la Jansson. Ja den måste  ju givetvis testas eftersom jag själv experimenterat rätt mycket med mörtfisk. Även väninnan vågade sig på denna rätt. Vi funderade först var den smörstekta abborren höll hus, men vi kom fram till att den antagligen fanns med  i  braxenrulladen.  Kanske det borde framkomma redan i menyn att det var frågan om rullader då vi nu förväntade oss stekta fiskfileér.  Smaken på portionen var till en början god men eftersom hela portionen var överdränkt med sås (alldeles för mycket sås!) så blev det en ganska ointressant smakresa i långa loppet. Allt smakade bara sås tillsist. Ja dessutom var det alldeles för mycket ben i rulladerna och det blev väldigt stickigt i munnen. Mört- och braxenfiskar ÄR beniga och därför borde de tilledas så att benen mjuknar bättre. Lite snyggare upplagt kunde den också ha varit portionen. Komponenterna hade kunnat vara mer var för sig och inte sås överallt. Nu var t.om de sparrisbitar, rädisbitar och ärtskidor som ingick helt såsiga.
Den skummande tomat- och Smögenkrabbsoppan jag tog som förrätt var däremot len som sammet och gudomligt god! Likaså väninnans förättstallrik som hon komponerade ihop från förrättsbordet. Efterrättsbordet med många nordiska smaker representerade var också det alldeles härligt. Så många goda bär vi har i norden!

En riktigt smaklig tomat- och Smögenkrabbsoppa

Simmar i sås. Har ätit godare abborre, mört och brax... 

Efterrätter á  la Björklund...underbart gott!

Nedan ännu några bilder. Kvällen innan (på väg till Stockholm) åt vi inte på Food Garden utan på restaurangen intill. Då blev det en god Ceasarsallad för min del samt smått och gott från FGs efterrättsbuffé. Barnen som vi hade med oss (min yngsta, väninnans två äldsta) åt med god aptit från barnens eget bord trots att det var lite tråkigt utbud. Ni vet "det vanliga": korv, köttbullar och friterad potatis... Nå lax fanns där också och makaroner med köttsås, men ändå... lite mer fantasi från köket skulle man kunna önska. Min son hade t.ex gärna ätit  fisksoppa och som efterrätt blåbärspaj. Kokt potatis gillar han också, faktiskt mer än friterad. Svampsås till köttbullarna hade också gått hem hos honom. Det hade varit nordiskt och gott för små barnamagar! Nå, han åt ändå bra av det som fanns och fick smaka av min blåbärspaj...

En god Ceasarsallad

Nordiska bär i efterätterna.

Kommentar: September 2012
Hittade denna länk, här ser man hur Björklund hade tänkt sig mörtportionen...lite annorlunda än den jag fick.

Walgren´s och Wiehe

Mat och musik blev det ikväll. Först mat på Walgren´s med jobbkompisar sedan fortsatte vi till Wiehes konsert. Mikael Wiehe- live! Han har så många bra låtar. En sång till modet t.ex. eller Lindansaren...Flickan och kråkan...bara för att nämna några. Och på Walgrens var det gott som vanligt. Fick bli blinier för mig ikväll medan familjen här hemma hade "makaronilådekväll".

Gastro i bild/ Gastro 2012 del 3

Liten "bildmix"  från Gastromässans första dag.

Pekka Terävä till vänster (Restaurang Olo) in action.

-"Riktiga kockar har hatt", sade ett dagisbarn till mig
 en dag. Borde jag skaffa en a lá Sara la Fountain?

Åländska smaker fanns representerade...

...liksom även ålänningar. 

Inte bara mat på Gastro. 

Nordiska smaker!