Dag med guldkant

På agendan idag!

Menu:

Förrätt:

små smakbitar från ett dignande skördebord. Bl.a de grönsaker och rotsaker barnen fått smaka på i samband med "Sapere".  

Varmrätt: Skördesoppa (puresoppa) med kålrabbi, morot, svartrot, lök, lite fänkål

potatis, grädde och örter. 

 Efterrätt: Äppelkaka med vaniljglass. 

"Cook It Raw" kockarna - i skogen

Kollat på you tube:

Cook it raw- some of the Best Chefs in Lapland 2010

När jag ser David Chang, Daniel Patterssons och de andras fynd tänker jag  på den där gamla visan... "Kling klang klockan slår gå ut och plocka mossa, dagen lång och magen trång och lite mat i påsen..." 
Men det blev säkert något gott av det, kockar av världsklass klarar sånt;)

Jag plockade bara svamp under senaste rundan i skogen, de börjar komma nu...trattisarna! Svamparna kommer och fåglarna far...

Tranplog

Vitkindade gäss

Mathias Dahlgren

Varför blir man kock? Lyssna på Mathias varför han blev det. Jag tror många kockar påverkats redan i barndomen. Det behöver kanske bara vara ett angenämt matminne från tidiga barnaår.

Någon doft eller smakupplevelse som etsats sig fast och man får ett passionerat förhållande till mat.

Ibland händer det i mitt jobb att jag stöter på barn som verkar njuta lite mer än de andra. T.ex en pojke på ett dagis jag jobbade en gång  som oftare än de andra barnen smög sig in i köket, trots att det egentligen inte var tillåtet. Han kom in för att dofta lite. Ville bara prata lite grann. Ville veta vad som kokade i grytan. Jag kan mycket väl tänka mig att just denne gosse en vacker dag jobbar i kök. Eller flickan som älskar ärtsoppa och med jämna mellanrum kommer med frågan om när den nästa gång är på menyn. Hon får något saligt i blicken när hon på finska säger "hernekeitto". Man kan nog urskilja dem redan, de riktiga gourmanderna. Men de andra är också på god väg ... vem vet, med hjälp av Sapere, skördefest och ett kök med dofter blir det kanske kockar av hela gänget;) 

Tips! Rester

 Fyllda tomathalvor med

trumpetsvampskornotto 

och chevre. 

Tips! Rester (i detta fall kornotto) från dagen innan

kan bli mumsbitar dagen därpå! Lite lyx i vardagen är aldrig fel!

"Vanlig" risotto och lite emmentahl blir en enklare variant och

 istället för tomater kan man ha urgröpta zuccinibåtar eller paprikor.

Vattenglas, ägg och 1800-tal

Förr i tiden använde man sig av vattenglas för att konservera ägg. Nej inte glas med vatten, utan ämnet vattenglas som är synonymt med natriumsilikat. Natriumsilikatet täppte igen porerna på äggskalet och på så vis blev hållbarheten längre. Det var en vanlig metod bl.a till sjöss. 

I torpet där vi tillbringar en hel del av sommaren hittar man inristat i en skafferidörr några anteckningar vad som funnits i skafferiet. 270 st ägg har någon skrivit. Ja de hade många munnar att mätta och ägg gick åt i stora mängder.

Av någon anledning, (som jag gärna skulle vilja veta bakgrunden till) beställdes ägg från St Petersburg.  Har hittat ett brevkort där det står att de sänder icke mindre än 14 lådor. Innehåller per låda 1440 stg. Årtalet är oskarpt men torde vara 1900.

14 gånger 1440=20160st!


Tips! Läs mer om ägg i vattenglas i lottens blogg!

Tisdagar doftar bulle

Tisdagar

är speciella, 

 de har en alldeles egen doft. 

Doften av bullar.

Bullar med kardemumma.

Med mjöl från bästa kvarnen,

och rårörsocker.

Bakade av ivriga

små barnahänder.

Inne i köket är det hett värre.

Svetten lackar och kinderna blossar. 

Jag balanserar mellan plåtarna.

Försöker skapa rum.

In med en plåt,

ut med en annan.

Det blir mycket bullar.

Så mycket att det räcker

både som efterrätt till soppan

 och att ta med hem.

Varje barn får med sig en påse,

I påsen finns ett par, kanske tre

små doftande bullar.

Bullar man kan bjuda familjen på.

Delad glädje är dubbel glädje.

 

Varje tisdag.

En återkommande rutin.

En doftande rutin.

Jag tycker om tisdagar.

För de smakar så bra 

och de doftar så gott! 

Och det känns i hela kroppen 

att man jobbat.

(Samtidigt är hela proceduren en övning i Sapere!

 Känna på degen, se resultatet, alla dofterna, smaka på...) 

Lchf

Moas funderingar:

Alla tycks tala om någon Else Håef nuförtiden. Hon har någon metod man borde följa. Else Håef-metoden heter den visst.

Men jag undrar... jag försökte faktiskt ta reda på vad den går ut på. Man skall undvika att äta sånt som potatis och bröd. Redan det låter som det inte vore något för mig. Mitt dagliga bröd kan ingen ta ifrån mig! Och inte potatisen heller! Sen ska man vräka i sig proteiner, äta kött i mängder. Är inte lagom bäst? Och hur var det nu med sambandet mellan köttproduktionen och miljökonsekvenserna, var det inte så att vi borde minska med köttet tyckte jag bestämt?

Fett, fett och åter fett - ät så mycket fett du vill, förespråkar den där Else. Men om jag vill inte ha så mycket då, så gott är det inte. En klick i potatismoset eller lite på mackan räcker så bra så. Frukt - inte bra. Hon tycker alltså att jag ska lämna äppelskörden och förmultna? Nej gu bevars, jag som tänkt laga äppelmos för hela året. Korngrynsgröt med äppelmos är så gott! -Jaha, enligt Else är inte  korngrynen heller så bra. Sädesslag överhuvudtaget uppskattas inte i Elses diet.  Fett och proteiner och lite ångkokta grönsaker det är det hon vill hon leva på Else Håef! Inga kolhydrater, aja baja! 

Ska sanningen fram så låter det  som om hennes metod inte är något för mig. Om jag skulle ta och bjuda henne över nåt tag och smaka på min potatis-special? Lite nygräddat bröd och kanske ännu lite äppelpaj till efterrätt. Undrar om hon inte skulle tänka om då?

Else Håefs mardröm? 
Potatis och äppelklyftor i ugn med vitlök, timjan 
...och bara lite olja.
180-200 graders ugn ca 35-40 minuter. 

o.k, lite kött också.

Moas metod = lagom av allt är bäst 

Och gott ska det vá!

"God mat, mycket mat och mat i rättan tid"

sa de skånska drängarna...

(citatet hittat i Ville Vallgrens bok "Villegubbens matkatekes")

Scolopax rusticola

Morkulla (finska: lehtokurppa)

Fin bild eller hur? Hittad vid en dikesren, och fotograferad av maken under lördagens "syysralli".

En årlig återkommande programpunkt bland fågelentusiasterna. 

Själv tillbringade jag en nästan  olidlig lördagsförmiddag i ett stort shoppingcentrum med med barnen, jagade kläder till dem, åt  bedrövlig mat i en överfull restaurang med "dunka-dunka" musik i bakgrunden. Jäktade människor, långa köer vid kassorna...trevligare kan man ha det. Söndagen får bli definitivt bli utedag utan "dunka-dunka"! 

I Hagdahls  "Kok-konsten som vetenskap och konst" från 1891 finns många recept på morkulla.
"Hon beundras också af sina dyrkare på ett lika outsägligt sätt som hinduerne dyrka sin Stor-lama; ty hennes inelfvor med hela deras respektive innehåll förtäras med vördnad af de invigde amatörerna och med hänryckning af noviserna."

Kaffepanna

 

Lite mer 50-tal... 

Pehtoori-kahvipannu

Design: Antti Nurmesniemi 

1957 

Diska på 50-talsvis

Upphittat på vinden bland högen med gamla 50-tals tidningar

Disktrasor a lá 50-tal!

Måste prövas...

Känns som ett lite kraftigare smörpapper.

Och sen ska den hängas på tork ...

Detta var ett disktrase-test jag utförde på torpet i semestertider... Fick gott betyg men kändes lite märkligt med disktrasa av papper när man vant sig med Wettex och Vileda. 

Vardagsmat

Under etiketten vardagsmat kommer jag lägga in rätter vi brukar laga till vardags. De är i regel ganska enkla, förmånliga,snabblagade och brukar gå bra hem i barnfamiljen.

Köttbullar av malen fårstek (eller nöt)

400-500 g malen stek

(får i detta fall)

en gul lök

1 ägg
en skiva ljust bröd (eller ströbröd)

timjan ca. 2 tsk

vitlök 1-2 klyftor 

svartpeppar
salta efter smak 

Hacka löken fint och blanda ner den i färsen tillsammans med ägget, uppblött bröd (blöt en brödskiva i vatten, mjölk eller grädde) krydda med timjan,  vitlök, lite svartpeppar och salt. Rulla bullar och stek yta i panna . Lägg dem sedan i ugnen en stund medan pastan kokar klart. Vill man kan man riva ner t.ex en bit zuccini i smeten också. (Och råkar man ha lite kvarbliven gröt kan den också användas). Koka spagetti vid sidan om. 

Servera med riven ost, ketchup eller smula lite mögelost över till den som gillar...

Blir det köttbullar över kan man laga några "burgare" på rester nästa dag. Här hittades även några kvarblivna potatisar.  

  Ps. kom ihåg att barnen kan vara med! Att steka köttbullar eller komponera hamburgare går då som en barnlek;)!

Svampweekend

Trumpeter!

Se men inte röra

Nu finns de sopparna!

Dags att laga mat...

Smakar efter en utedag, svampsåsen saknas på bilden.

Älgfluga "Jag tycker om dem! De kittlar så skojigt!" 
Sade familjens yngsta

Fredag&Frida

Fredag... och finlandssvenska Frida Andersson sjunger i radion medan jag lagar mat. Låten Amanda. Hittas på you tube, fin!

"Femton gastar...

... i dödmans kista, hej å hå och en flaska rom", sjöng Pippi Långstrump.

Utan det viktiga c-vitaminet hamnar man lätt i kistan. Detta var vad som hände de unga sjömännen som i början av förra seklet fick sin sista vila på en liten gravplats i utkanten av Longyearbyen på Svalbard.  

Där står de, de vita träkorsen av gammalt datum. Tittar man närmare ser man att det är skandinaviska mansnamn och det är inga oldboys som dött, nej flera är inte ens tjugo fyllda. Hade de här grabbarna vetat att lavarna på dessa nordliga öar skulle kunnat ha räddat deras liv, ja då hade de säkert kastat ankar och gått ut för att samla lav. Lavar är nämligen  rika på c-vitamin. Dock bör man komma ihåg att avluta dem först då de innehåller lavsyra som varken är gott eller vidare hälsosamt. Åandrasidan c-vitaminet hittar man i så mycket annat så kanske vi kan låta renarna ha sin lav. Men de där sjömännen...de hade behövt den!

... det är lite dimmigt och småkyligt på den gamla gravplatsen. Jag ryser både av vädret och av guidens berättelse om  dessa unga män som dog alldeles för tidigt i skjörbjugg. Idag vet vi bättre. Vi vet att c-vitaminet behövs till både till vardags och på långa seglatser. Varje dag i passlig dos. Så ät mångsidigt!

(Resminne, Svalbard 1990)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Islandslav 

Efterrätternas Ville

Ville har fått en egen "etikett" nu. För ännu har jag inte övergett honom. Ville avslutade alltid en god måltid med en eller flera efterrätter. Men en efterrätt för honom behövde inte nödvändigtvis vara något sött och kaloririkt, nej speciellt bär och frukt tyckte han var gott som avslutning.

"Nog äro vi ett besynnerligt folk, vi finnar. Vi anser att det är lyx att spisa efterrätter, men hälsan är kanske lyx även den nuförtiden" 
 Ville Vallgren

"Romomelett med hallon  eller körsbärssylt uti" ,det var gott det, tyckte Ville.

Så här gjorde han:

Först påbörjade han en helt vanlig omelett, sedan...

"Rommen lägges i en kastrull och när omeletten är färdig strös socker däröver. Rommen hälles på och antändes, då den bäres in på bordet.

Sockret smälter delvis som en karamell som man säger. Detta smakar särdeles bra. Vi dricka madeira, portvin eller sherry på detta."

(Han hade alltså lagt körsbärs- /eller hallonsylt emellan)

Han gillade visst hallon, Ville.

Beskrivining av en annan efterrätt:

"Chesterost med ett glas portvin och sedan smultron eller aprikoser eller hallon med grädde och lite kirsch på hallonen. Halleluja på dessa hallon."

Men lika ofta tar han upp legymer som en utmärkt avslutning på en måltid. "Vi spisa därefter legymer av alla de slag samt frukter och bär..."

Saftsoppor och geleér talar han också varmt för: " Då vi här i Finland äga stor rikedom av sällsynt goda bär, så borde vi av rena hälsoskäl spisa oftare, ja dagligen och till varje måltid våra bär som kunna anrättas såväl till mat och dryck".   

Äppel & Karl Johan

Äppeltider! Åkte igår till torpet för att plocka äppel. Hemma i stan har vi också några gamla träd och i år är skörden god så nu är det äppeltema en lång tid framöver. Sylt, saft, ugnsbakade, äppelkakor och annat. Både hemma och på jobbet. Medan korgarna fylldes hördes det plötsligt ett väldigt drillande: "tsi-tsi-tsi" och ett helt gäng stjärtmesar invaderade trädgården. Som små vita snöbollar hoppade de omkring i träden.

Sen blev det en runda i skogen. Glest med svampar ...och inga spår av björn (Förra veckan stök tre björnar omkring i trakten, varav en ung frisk hane skjöts ihjäl. (Så främjade har vi människor blivit från naturen att så fort skogens vilda djur rör sig för nära oss, då är gevären snabbt framme...)

Hade gett upp hoppet att återvända med fylld svampkorg och var på väg hemåt då jag gick rakt på ett lite större bestånd Karl Johan, stensoppen. Middagen räddad! Så när vi sent omsider kom hem till stan blev det delikatess-sås med spagetti!

Karl-Johan! Hör till en av mina absoluta favoriter.
Sällan maskäten och så mild och god smak!

Fräste bort lite vätska, sedan i med en klick smör
och några finhackade charlottenlökar.
(Spagettin och bönor lades också på att koka)

Rörde ner 1 dl creme fraiche och 1 1/2 dl grädde,
 en liten skvätt vittvin samt svartpeppar och salt.

Lät koka ihop.

Voilá! Spagetti med Karl Johan-svampsås.
Toppad med parmesan, ärtskott och
gröna bönor.

Cook It Raw

Upp till bevis nu vad de finska råvarorna går för. Under de närmaste dagarna samlas 16 av världens bästa kockar (idel män, kvinnor var håller ni hus??) i vårt land för att inspireras av våra finfina råvaror. Nu om någonsin ska det nordiska och det genuint finländska lyftas fram. 

Den här rutan har varit med i bloggen förr...

Men den här är ny för dagen: