Städ-dax

I december  ska det julstädas  lite här i bloggen.

Inga stora förändringar men etiketter och sånt som är fel.

Från och med i morgon blir bloggen lite annorlunda för
24 dagar framåt. Det blir en liten "lucka" varje dag.
Mera bild, mindre text i

MAT,SERIER OCH ANNATS 
adventskalender
 
Och temat...
tja, det blir väl mat,serier och annat
smått och gott.  

Så titta in! 

Kålrotsvåren 1942

"Kristidstemat" fortsätter. Nu har jag en till bok om kristidsmat. Den heter 123 krigstida recept och är en översättningg av Jouni Kallioniemis bok 123 Sotavuosien ruokaohjetta. Varav detta intresse för kris/ krigsmat? Jo jag tycker helt enkelt att det är intressant att se hur uppfinningsrikedomen blomstrade. Man var så illa tvungen. Under vinterkriget hade man fakiskt ännu ganska gott om mat men under fortsättningskriget blev det värre ställt och endast genom ransonering kunde man säkerställa att maten skulle räcka till alla. Man uppfann surrogat och man började plocka bär och svamp i mycket större utsträckning och tog tillvara allt naturen kunde ge. År 1941 kunde man köpa  14,4 kg kött/person/år på kort. Ett år senare var man nere i 6,6 kg. 1941 var ett dåligt potatisår. Då blev det förbjudet att mata kålrot till djuren, kålroten behövdes till människoföda. 1942 åt man alltså mycket kålrot och det berättas i boken att  våren 1942 kom att kallas "kålrotsvåren". År 1942 blev även havsfisken ransonerad medan brödsädsransoneringen inleddes redan 1940. Man delade in finländarna i fyra kategorier: Barn under sju, personer med lätt arbete, personer med tungt arbete och personer med synnerligen tungt arbete. 1940 beslöt man att mjölk och alla fetter som man producerade skulle överlåtas till folkförsörjningsmyndigheterna. De såg sedan till att småbarn, gravida och ammande kvinnor fick sina behov tillfredställda om det sedan blev något över kunde det sedan distribureras till övriga.

Det man fick köpa på kort beräknades täcka 2/3 av näringsbehovet. Resten måste man försöka få ihop på något sätt själv. Genom småskalig odling, bär- och svampplockning, byteshandel, jakt och fiske för husbehov,  eller kanske en egen gris /alternativt  köpa dyra råvaror på "svarta börsen". Familjerna var ofta barnrika och man fick jobba en hel del för att mätta alla munnar.

I medeltal gick finländaren ner 4,5 kg under dessa krisår. 

Här ännu ett recept på potatissmör en lite enklare variant än det förra: 50 gram mjukt smör rörs ihop med 100 g mosad potatis. Förvara i en burk. Täck med papper så ytan inte blir hård. Eller pröva morotsvarianten: 50 gram mjukt smör och 150 gram mosad morot. koka morötterna, passera genom en sil. Blanda morot och smör noggrant.

Leverburgare

Det finns hamburgare och det finns hamburgare...

Den här var god!

Mald leverbiff

Cole slaw

Kryddgurka

Örtost

Rödlök

 Annat pågång...surdeg. Gör den steg för steg enligt
 "Pain de Martins" nyaste bok.

Ute kallt värre men det hindrar inte stans pilkare.

Gösen nappar! 

Brillat-Savarin och kvinnorna

  Jean Anthelme Brillat-Savarin (1755-1826)

Första gången jag kom i kontakt med boken  "Smakens fysiologi" av Jean Anthelme Brillat-Savarin var när jag studerade till kock. Det var min lärare som uppmuntrade oss att läsa boken. "Det hör till allmänbildningen om man tänker ägna sitt yrkesverksamma liv i ett kök att känna till en storhet som han, och dessutom är hans bok rolig". 

Det är inte fråga om en kokbok. Jean Anthelme var egentligen advokat och härstammade från en fransk ämbetsmannafamilj. Han levde åren 1755-1826. Samma år som han dog utkom hans bok Smakens fysiologi. Det var en samling anekdoter, iaktagelser och visdom han under årens lopp plitat ner. B-S var en "matmänniska" av stora mått och dessutom en stor filosof. Han gillade att iakta människor och speciellt människors förhållande till mat. B-S gifte sig aldrig utan förblev ungkarl hela sitt liv men han tycks ändå ha varit intresserad av kvinnor. Han ger noggranna beskrivningar av olika kvinnotyper. Han anser det vara ett rent nöje att se en kvinnlig gourmandise i full verksamhet vid måltidsbordet - "ögonen strålar, hennes läppar glänser, hennes samtal är angenämt..." han påstår sig även t.ex.känna igen "friandise" (en  gourmandise som har dragning mot sött) "genom hennes sätt att smacka med tungan när hon äter".  Ja och sen finns det de vanlottade, vilka naturen vägrat befallenhet för smakens njutningar." De som känner ledsnad vid bordet och lever endast för kortspelet boston och förtal...".  I Smakens fysiologi hittas även bantningsråd till korpulenta men även motsatta råd kommer han med, som hur en mager flicka kan få rundare former. När han inte skriver om kvinnor handlar det om bordets nöjen, om finsmakare, om aptiten, om näringsmedlen i allmänhet m.m. I slutet av boken finns ett sändebrev till gamla och nya världens gastronomer. En hälsning från författaren med slutraderna;

"Arbeta, Excellenser! Förkunna edra läror till vetenskapens fromma, håll matsmältningen vid makt i edert eget intresse. Och om I såsom frukt av edra forskningar har lyckan att göra någon viktig upptäckt, så meddela den benägenhet åt eder ödmjukaste tjänare,

Meditationerna författaren till de gastronomiska."

Försmak av jul...

Under den här veckan har det börjat dofta lite jul.

Första pepparkakorna bakade både hemma och på jobbet.

Limpor och julgodis till julbasar... 

Rotsaker, inklusive kålrot, vintermat som doftar jul.

En första glögg i kväll kanske...

Kålrot, morot, batat, palsternacka,rova.

Mix av olja, honnung,basilika, lite salt, kryddpeppar. 

 Ringla oljan över och lägg rotsakerna i het ugn för

 ca.40 minuter. Rör om emellan.

 Tips! Stora äggkartonger perfekta hållare för julgodiset!
Lätt att stapla på varandra.
 Det blev tryfflar, knäck och rispuffar...
när ivriga gänget samlades=)

Smör

Hon har varit med tidigare i bloggen
Homo Sapiens Förvirrus, 
den förvirrade nutidsmänniskan. 
Tyckte hon kunde passa in igen 
då temat för dagens blogginslag är: 
smör.

I boken som handlade om kristider hittde jag recept på ersättningar för smör. Det här är sätt man tog till förr då smör var för dyrt men man ändå ville ha något på brödet. Eftersom potatis var betydligt förmånligare lagade man t.ex:

Potatissmör:

1/2 kg kokad potatis

1 kopp grädde eller smör

salt

kummin

äggula.

Potatisen mosas endera heta eller riktigt kalla. (om de är ljumma blir det klister) Smaksätt med salt, grädde, äggula och kummin. På samma sätt kan man göra morotssmör.

Kristids-smör 

2 dl mjölk

1-2 msk vetemjöl

lite smör

salt

äggula

Mjölk och smör kokas upp, vispa i mjölet, lägg slutligen i salt och äggula låt sedan svalna.

Det var kristider det...

I dag lagade jag inte kristidssmör utan istället: 

Basilikasmör

Kör i mixer rumsvarmt smör  ca. 300-400 g + 1/2- 1 dl rypsolja (eller någon annan god olja) samt en kruka basilika. (Vill man kan man förstås istället för basilikan ta persilja, ruccola, soltorkade tomater, kärnfria oliver, nötter, vitlök, pepparrot... eller precis vad som helst, och exakta mänderna bestämmer du själv efter smak och tycke;) 

Bredbart lyxsmör (förtäres med måtta), Nami nam!

Rädda Östersjön- ät brax!

Gör en miljögärning genom att äta vitfisk från Östersjön istället för odlad/ importerad fisk var  budskapet en Ingåfiskare, Klaus Berglund, hade i ett radioprogram i radio Vega senaste vecka. Braxen tar över våra vatten och någonting bör göras. Om konsumenterna, du och jag, ändrar vår inställning till brax och annan mörtfisk kan vi bidra till en renare Östersjö. Då braxbeståndet ökat så radikalt som det gjort de senaste åren så har samtidigt övrig fisk som t.ex gös och abborre minskat i våra vatten. 

Fråga nästa gång i fiskdisken efter brax istället för att automatiskt ta lax alltså! Ju större efterfrågan desto oftare får vi se den i fiskdisken. Det är billig, helt o.k i smak och kan man dessutom göra en insats för Östersjön så...
Genom att systematiskt fiska bort mängder av dominerande "skräpfisk, kan man minska näringsbelastningen i våra övergödda kustvatten och samtidigt ge värdefisken och yrkesfiskarna en ny chans. Brax och mört kan användas till produktion av biogas, som  djurfoder i pälsdjursfarmarna, men även som föda till oss konsumenter! Vi måste bara lära oss att se potentialen i denna fisk. Berglund berättade att då han någongång sålt brax till en affär i Helsingfors köptes fisken omedelbart upp av invandrare. Kanske vi kunde lära oss något av dem.
I sydligare länder och i vårt östra grannland  är mörtfiskar inte alls klassade som "skräpfisk".  De är fullgoda råvaror man kan laga god mat av!

Följande text ett utdrag från tidningen Västra Nyland (jan 2010)

Redan en fångst på 10 miljoner kilo eller m.a.o. 10 000 ton innebär att man minskar näringsmängden i vattnet med ca 90 ton fosfor och 290 ton kväve, har Klaus räknat ut.
Det innebär, att man enbart med den här åtgärden skulle uppfylla en kännbar del av de krav på årlig utsläppsminskning (150 ton fosfor, 1 200 ton kväve) som Östersjökommissionen Helcom för ett par år sedan ställde på Finland, framhåller Berglund.

"Vi har en stor skuld i havet, som behöver åtgärdas"

 Orian Bondestam 

Herrmiddag

När man som vi har stor åldersskillnad mellan barnen, så märker man lätt vissa samhällsförändringar som äger rum. Man jämför hur det var då när den äldre var liten och hur det är nu.  Barnkalas t.ex, då var det mer undantag än regel att första barnet blev bjuden på "stora arrangerade kalas". Kalas där någon firma/restaurang el dylikt håller i trådarna. Nu har det blivit tvärtom. Små "hemma-hos-kalas" blir allt mer sällsynta. Nej det ska hyras idrottshallar, upplevelseparker, "Hopp-lopp" o dylikt , alternativt pizzakalas på restaurang eller kalas på hamburgerbaren.

Föräldrarna behöver bara öppna plånboken så fixar någon annan resten. Hot-dogen, godiset, glassen, den neongröna drinken...

Visst kan det vara roligt ibland med att slå runt med kompisarna, det är bara det att det blivit så otroligt vanligt just de här "megakalasen". Alla bör bjudas annars är det orättvist tycks många tänka. Att det sedan kommer presenter i parti och minut (typ sju burkar Bionicle varav tre identiska...) är inte det ett dilemma? 

För ett år sedan när yngsta fyllde sex år beslöt vi bryta trenden. Vi bjöd bara ett fåtal. Det blev sammanlagt fyra unga herrar i åldrarna 4-6.
 De blev bjudna på "Herrmiddag". Välkomstbål vid ankomst, sedan middag med helt ordinära köttbullar, pasta, skålar med minitomater, vattenmelon, ostbitar och annat smått och gott. Fint dukat, med tygduk och levande ljus. På programmet stod förövrigt: fri lek. - Succé! Dessutom ett lättordnat kalas, mat skall man ju ändå ha på bordet. 

En njutning att sitta och lyssna på dem vid matbordet. Inget stök och stim utan helt ljuvliga små diskussioner där fantasin ibland fick vingar. Och fri lek, det kan många gånger vara mycket mer stimulerande än vad vi vuxna kan ana...En av gossarna sade efteråt att han aldrig varit på bättre kalas=). Och nu har de frågat om vi inte kunde ha ett sånt kalas igen. Så idag har vi haft en liten "efterfest" för vår sjuåring och hans gamla gäng=). Det blev inte middag utan mer som en "brunch". Lite fler barn, lite livligare men lika roligt som för ett år sedan! En ny tradition? Kanske det!

Plockmat

"Hej, man kan äta äppel också med pinnar!"

"...eller bygga äppeldjur..."

Plommon på pinne.

"Basilika, de har vi smakat på dagis också!"

Mockarutor- alla barns favorit.

Inkas skatt.

Spela kort och Heureka

 

Den här  nyaste kortpacken får en bara att bli så sugen på råglimpor, piroger, potatisbakelser, struvor, kringlor,croissanter, bebéer, surskorpor fastlagsbullar, munkar, Alexandersbakelser, knäckebröd, praliner, örfilar, smörgåstårtor, prinsessbakelser, skördebröd, blåbärspaj...

Den delades ut till mässbesökarna på Ateria10. Roligt att spela med en första klassist som nu kan läsa. Han vill läsa på finska, svenska och engelska vad allt heter. Och eftersom han älskar limpa blir han extra glad då han lyckas samla på sig av dem. Kortpacken har tryckts upp av Suomen Leipuriliitto ry till deras 110 års jubileum. (1900-2010). Spel med mattema är också utmärkta som redskap när man jobbar med Sapere.

Övrigt: Nästa års tema i vetenskapscentret HEUREKA blir MAT!

Heurekas svenskspråkiga sidor är inte mycket att hurra för så kopierade detta från fiska sidan: 

Tulossa helmikuussa 2011: Bon appétit - Syödään yhdessä Bon appétit - Syödään yhdessä -näyttely käsittelee ruokaa ja juomaa sekä kulutusvalintojamme ja niiden seurauksia. Tarkastelun peruslähtökohdat ovat terveys, nautinto ja yhteisöllisyys. Miten ne voivat olla tasapainossa? Miten tämä tasapaino voi järkkyä?

Bon appétit -näyttely on La Citén (Pariisi), Technopoliksen (Mechelen), Leonardo da Vinci -tiedemuseon (Milano) ja Heurekan yhteinen näyttelyhanke, joka on ollut Pariisissa esillä tammikuusta 2010 alkaen ja saapuu sieltä Heurekaan helimikuussa 2011.

http://www.cite-sciences.fr/english/ala_cite/exhibitions/bon-appetit/

B3

Nä det är faktiskt inte b-vitaminet niacin jag tänker på, det där som är så bra för ämnesomsättningen och bildandet av röda blodceller... nej nu tänker jag snarare på...

Bastu

Beaujolais Nouveau

Brie & bröd

...och brasa..

Beaujolais Villages Nouveau Pierre Dupond 2010 AOC Frankrike. Pris 8,39 Och smakar enligt G.H Borgström i Husis: - Mer än bara saft. Klart lila med charmig fräsch saftig och fruktig doft. Och med mjuk smak, klart vinös (vad betyder vinös??)Eftersmaken lätt kryddig med den fascinerande och typiska banankaraktären. Borgström gav två stjärnor av fem möjliga. 

Återstår att se om detta stämmer...

Trevligt veckoslut! 

Mat i kristider

Vad åt man innan industrin tog över våra matvanor? Innan konservernas och de snabba rätternas tidevarv? Fick låna en intressant bok av en vän:

Lyyli Liukkonens bok "Kasvisruokaa pulaaikanakin" med Lyylis vegetariska kristids-recept och några inledande hälsokapitel skrivna av doktor Vilhelm Sucksdorff. Boken är från år 1942.

I den  andra boken Handbok för fältkökslottor av Elli Malmgren från 1938 kan man läsa om vad våra soldatgossar åt. Den hittade jag faktisk här hemma i gömmorna. Återkommer till böckerna när jag hunnit studera dem lite närmare.

Strömmingslåda

10-12 medelstora potatisar, 

400-500 gram strömmingsfileér,
salt, en finhackad gul lök, vitpeppar.

1-2 ägg, ca.4 dl mjölk

 (alternativ lämna bort äggen och

 använd grädd-mjölk blandning.)

Och om man så önskar ännu några strimlor

 bacon på ytan...

Stänk över lite ättiksvatten och ät!

Det här är en klassisk strömmingsrätt jag är uppvuxen med.  Gillade den kanske inte riktigt så bra som barn men är glad idag att mamma envist serverade den med jämna mellanrum. Kanske det var efter 15-20 gången jag plötsligt fick för mig att det är ju GOTT! Yngsta barnet tycker väl inte heller just nu att det är en favoriträtt, han satt och sorterade bort fisken i en liten hög, åt upp potatisen och baconet. Gjorde ingen större notis om det. Plötsligt satt han där och petade i sig strömmingen i små små portioner. Slutade med att tallriken var tom=).

Ateria10 (del3)

Skolmat- mellanmål

Hänger ännu kvar med mässteman ett tag här i bloggen.  Eftersom det var program hela dagen och föreläsare efter föreläsare pratade  så blev det mycket att lyssna på. Det var program samtidigt i tre salar så man fick vraka och välja och puzzla ihop sin dag. Vissa intressanta saker krockade lite tidsmässigt med varandra. Hade gärna t.ex. lyssnat på några föredrag om hälsa men prioriterade ändå skolmatsfrågorna. Auli Guillard hette en av föreläsarna som pratade skolmat, en annan var Terhi Virtanen som tog upp mellanmålet i skolorna. Hon kom från Leipätiedotus ry, och talade sig naturligtvis varm om bröd. Hur våra ungdomar borde få i sig mycket mer fibrer. Hon visade även bilder på skolmatssituationer, där de fotograferat elevernas brickor när de tagit sin mat. En ganska deprimerande syn! Enligt deras undersökning var det i medeltal endast 70% av eleverna som åt av skolmaten (i de skolor som var med i undersökningen). Av dessa var det bara 30%! som tog hela lunch-helheten. Många var de som hoppade över salladen eller grönsakerna. Tog vatten istället för mjölk, ytterst lite av huvudfödan o.s.v. Klart att de sen behöver mellanmål! Mina egna tankar är att om man fick dessa barn och unga att äta mer skolmat kanske rentav mellanmålet kunde slopas (Inte hade vi mellanmål på min tid...) Nå, det finns visst en regel att barnen bör ha möjlighet att äta något efter varje tredje timme. Men kanske det kunde räcka med "knäckebröd-äppel-linjen" sen på de sena eftermiddags timmarna OM man fick ungarna att ÄTA SKOLMATEN.

Leipätiedotus har en kampanj som heter "Haukkaa välillä", de vill införa ett mellanmålskort och har funderat ut hur ett lämpligt mellanmål kunde se ut. Det här var deras snilleblixt: -  Vi vill närma oss de unga. Vi har funderat på vad de unga äter, hur de vill att mellanmålet ska se ut. Unga äter mycket typ hamburgare... därför vore det kanske skäl att brödet påminner om hamburgare "Leipätasku" ("Brödficka", bröd som är uppskuret instoppat i en papperspåse och man kan sen fylla fickan med sallad, pålägg). 

Hm.De anser alltså att vi skall göra de ungas mellanmål ännu mer likinriktat. Istället för att uppmuntra dem att äta frukt, rejäla smörgåsar och rotsaker. Ska även mellanmålet bli utseendemässigt "snabbmat", kamouflerade nyttigheter. För ser det ut som det de är vana vid att äta - så äter de, var budskapet. Men jag undrar är det rätt sätt att närma sig problemet? (Här skulle igen Sapere ha såå mycket att ge.Väcka de ungas intresse för råvarorna i sig utan att behöva gå omvägar via visuella skräpmats-kamoufleringar). Martha förbundets uppmaning att skolorna skulle börja med grönsaksbuffé tycker jag låter som ett bättre initiativtagande. Grönsaksbuffé skulle göra hela skollunchen intressantare och väcka de ungas nyfikenhet för grönsaker/rotsaker/sallader. Det finns utmärkta bevis på hur grönsaksbuffé har blivit succé i de skolor som vågat ta emot utmaningen. Skulle barnen äta mer till lunch kanske det räckte med ett äppel sedan.

Ännu om Sapere. Sapere nämdes inte en gång under de föredrag jag lyssnade på. Hoppas att när mässan ordnas nästa gång även det ryms med i programmet! För det börjar finnas här och där i landet intresse  för att väcka barns och ungas matintresse.

Sapere: Blinka lilla...

Det är skymmning.

Lite kyligt ute. 

En kväll i november,

ännu en tid till jul.

Det hörs barnskratt.

Föräldrar som småpratar.

Såsmåningom tänds lyktorna.

En efter en.

Sagan berättas.

Alla står tysta och lyssnar.

Sedan börjar sången.

Små barnahänder griper tag i lyktorna

och barnen börjar vandra 

tillsammans med de vuxna. 

Sång efter sång i lyktornas sken.

Växelvis finska och svenska.

Efteråt blir det kaffe med dopp

och varm saft för de små

...och stjärnkex som glittrar.

Bakade av barnen, penslade med

äggvita, lite glittersocker på.

Lyktfest i november,

Årets vackraste fest

och godaste kex. 

Det är sånt man minns sedan

när man blir stor. 

Ett tips till alla som tycker att november är mörk, lång occh tråkig. Ordna en lyktfest när skymningen faller. Det finns få upplevelser som går upp mot det. Det är samtidigt SAPERE i praktiken. Vi har bara inte kallat det så tidigare. Smakupplevelse med alla sina sinnen, och sinnena förstärks på något sätt där i mörkret. I fladdrande ljuslyktors sken försöker man urskilja varandra, känner doften av kaffe och varm svartvinbärssaft, ser hur sockret glittrar på de spröda stjärnkexen...smakar, doftar, känner, lyssnar, och ser ...och så blir man så varm i hjärtat också!

 Recept på stjärnkex.  

(Halvera satsen eller laga bara en tredjedel om du inte lagar för ett "helt kompani")

500 g rumsvarmt smör

3 3/4 dl strösocker

4 tsk vaniljsocker 

12 1/2 dl vetemjöl (eller en del utbytt mot speltsikt)

Blanda snabbt samman alla ingredienser (tillsätt lite vatten vid behov)

Låt stå svalt.(Degen kan med fördel lagas långt innan utbakning. Ibland lägger jag tillplattad kexdeg i frysen i stora satser och tar fram, tinar och bakar vid behov).

Kavla ut degen och tryck ut stjärnor med pepparkaksmått. (Här tar man hjälp av barnarbetskraft!)

175 grader 5-8 minuter

Låt dem svalna, pensla sedan med uppvispad äggvita och strö fintsocker över, låt torka.







(...och naturligtvis vettig mat innan "sockerkexen"... bara nåt enstaka kex. Undantagsgott)

Sapere - matbokprat

 ...och Dunderlund igen! Skrev om boken för ett tag sedan. Här under rubriken Bokslukarens matbokprat kan man höra  utdrag ur sagan och se hur en Saperestund med matbokprat kan se ut. Barnen får bl.a smaka på det Dunderlund tycker om. Rökt fläsk på hårt bröd.

http://allebarnsratten.se/bokslukarens-matbokprat

Ateria10 (del2)

En av de kanske mest intressanta föreläsningarna jag gick på under mässdagen var Seija Lintukangas.  "Kouluruokailuhenkilöstö matkalla kasvattajaksi" hette hennes framförande och handlade om hur även kökspersonal har en fostrande roll.

Idag blir köken allt mer avskilda från skolvärlden. Maten kanske tillverkas i ett kök långt ifrån, maten tas från linjer och den tidigare naturliga "extra resursen" fostrare har allt mer förbisetts. Det är inte bara pedagogerna som skall uppfostra våra barn och unga. Det är alla vuxna omkring barnet. Skolornas kökspersonal, städare, gårdskarl, föräldrar... sammarbete och att alla vuxna drar åt samma håll... De ungas vardag kan vara nog så kaotisk, vi behövs, alla.

http://www.edutaru.fi/ajankohtaista.php

Havis Amanda

Om man har en etikett som heter Ville Vallgren i sin blogg så bara måste man fotografera hans bronsskulpturer när man stöter på dem. Här är hon, den kända Havis Amanda, som väckte stor uppståndelse i tiderna. Hon är ju naken, huu så vågat! Året var 1906 när Villes Amanda uppfördes invid salutorget. Igår i ett svinkallt Helsingfors tyckte man nog lite synd om damen i fråga. Det sägs att Ville blivit nekad ett lån i banken och därav vände frökens bak mot det håll banken lag. Om det är sant vet jag inte. Enligt Ville var det en fransyska, madmoiselle Marcelle Delquini som hade stått modell för statyn.

Ateria10 (del1)

 Ateria10 - mässa för yrkeskök, främst inom offentliga sektorn, gick av stapeln idag i Wanha Satama (Gamla Hamnen) i Helsingfors. 
Där höll jag till hela dagen. Lyssnade på det ena intressanta seminariet efter det andra. Höll mest till i salen där skolmat och mat till barn diskuterades. Dagens personliga höjdpunkt var när jag fick motta ett diplom för daghemmets räkning. Att få diplom! Ett ögonblick då man känner yrkesstolthet! Ja jag var inte den enda som fick diplom. Vi är över 400 kök i Finland som nu kan hänga upp diplom på väggen. Men idag var vi bara tre på plats vid utdelningen, de flesta har redan fått sina på posten. Vad vi gjort för att förtjäna detta diplom? Jo vi arbetar på att föra in allt mer ekologiskt tänkande i våra kök. Fortbildningsprogrammet heter Portaat luomuun d.v.s Steg för steg mot ekologiskt. "Mitt kök" är på trappsteg 3 av 5. Tror vi stannar där ett tag till, innan vi kliver upp till fyran. Trappsteg tre uppnår man om man kontinuerligt använder minst fyra ekologiska produkter samt ytterligare en handfull då och då. Personligen är jag av den åsikten att alla skolor och daghem i landet borde gå med i projektet. Om så bara på trappsteg ett till en början. Det skulle i praktiken t.ex kunna innebära att alla daghem serverade ekologisk gröt som frukost till barnen dagligen. Redan det skulle vara en bra början. En gest till barnfamiljerna att man vill ge barnen det bästa. Vi har varit med i projektet flera år redan men i år hade de ändrat lite i reglerna, bl.a måste man genomgå ett test, ett frågeformulär om ekologiska livsmedel och sånt innan vi blev "nyregistrerade". Vi är alltså nu ett dagis som är med i Steg för steg mot ekologiskt samt att vi har påbörjat smakskola Sapere, så visst kan jag vara yrkesstolt tycker jag=)! Man kan med ganska små medel få förändringar till stånd. Och jobbet i sig blir så mycket mer intressantare när man får vara med och påverka sin vardag.

Så häng med alla andra dagis! Ekogröt och smakskola till alla småttor så blir det bra...

Förutom diplomöverräckning var jag med om en massa annat. Seminarier om äkta smaker, skolmat och annat. Blev också upplyst om en ny kampanj "herkkuammatti" som väl snarast kan översättas "ett delikat jobb" en kampanj som vill profilera yrkesgrupperna  inom köksbranschen. Höja statusen/ imagon inom yrket.

Livsmedelsindustrin var också väl representerad på mässan, försökte få sina senaste produkter marknadsförda. Men många ska man nog ta med en nypa salt...hm, ganska så dåligt utbud visades upp. Ingen får mig övertygad att  fabriksgjorda biffar eller grönsakspateér är läckra.

Det är roligt att spendera en dag på mässa. Matmässor speciellt! Att gå omkring bland sina gelikar, matintresserat folk. Men också  ur en annan synvinkel, eftersom jag "i mitt tidigare liv" ibland sysslade med mässor, montrar och utställningar tycker jag att det är roligt också att se på det hela ur den aspekten. Det ligger mycket jobb bakom det uppbyggda omkring en... det var också en rolig  tid i mitt liv. Tycker om att jobba!!! Men nu är det mat som gäller.

...fortsättning följer...

Fänkål

Foeniculum vulgare 

Fänkål med olivolja,salt,peppar...

...är ganska så gott! 

Här tillsammans med en potatisgratäng 

med lite rökt ren i samt en pytt med kålrabbi

och rova. 

Även här fänkål.Tillredd i ugnen med potatis och morot.

Hönsfilé till det, men måste erkännas hönsfilén var lika 

torr som den ser ut...

Visst misslyckas det ibland
Hade tankarna på annat. Hade precis innan 
begravt kaninen och tröstat ledsna barn...

men fänkålen var god!.

MAT! - god sådan

"A la carte kocken" inom mig vaknar ibland till liv. Speciellt efter en vecka med soppor, lådor och vardagsgrytor på programmet både hemma och på jobbet. Detta blev resultatet då jag lyssnade på vad  smaklökarna längtade efter... (Inga nogranna recept här, då jag kockar "från eget huvud" men kanske jag kan inspirera med några ideér...)

Förrätt  Stekt senaps-ramslöksmarinerad röding på ruccolabädd, krutonger och soltorkad tomat 

Varmrätt Baconlindad rentournedos med sås på Karl-Johanssvamp och hasselbackspotatis

Efterrätt  Plättar med vaniljsmak, appelsin-havtorns zabaione samt bär

Kan i korthet berätta några detaljer.

Förrätten: Senapsmarinaden bestod av en sås typ hovmästarsås men dillen utbytt mot ramslök. Som vinäger använde jag balsamvinäger, därav den mörka färgen. Rödingen, en liten filé togs ur frysen, skars halvtinad i tunna tunna skivor som fick dra i såsen 3-4 timmar.

Såsen  serverades även som ett tillägg till salladen.

Ren ytterfilen skars, formades och gneds in en marinad bestående av lite olja, vitlök, peppar och rosmarin. Lades i kylskåpet för någon timme men togs fram för att rumstempereras innan stekning. Lindade en baconskiva kring varje biff. Saltades lätt innan stekning.

Hasselbackspotatisen tog ca. 45-50 minuter att tillreda. Skars i tunna skivor, ej helt igenom. Lite smör på ytan och efter halva tiden mera smör och skorpmjöl, salt. Het ugn. (225 grader hade jag).

Det ska börjas i tid det som gott skall bli...

Vattnas i munnen...

Stekt röding smaksatt med senap och ramslök
 samt ruccola, krutonger och soltorkad tomat.


 ...och min "Hovmästarsås-special".

Baconlindad rentournedo, hasselbackspotatis och
svampsås med Karl-Johanssvamp.

Bär från egna buskar (nu tagna från frysen)
...och Physalisen, den har mamma odlat.
Rekommenderas för den som har växthus, gav riklig skörd! 

Efterrätten blev plättar. Zabaione och pättar kanske inte är så vanlig kombination men det var gott! Skumsåsen blev variant "barnvänlig" då vittvinet byttes ut mot appelsinjuice. En skvätt havtornslikör lades ännu till i vuxenvarianten innan vi åt. Zabaionen lagades med lika volymdelar äggvita, florsocker och juice. Vispades över vattenbad till fluffigt skum. Mängden likör som tillsattes i vuxenvarianten var några matskedar. Syns inte på bilden men lite hemlagad äppelmos kom också fram under plättavslutningen...