Muminpappanspumpasoppa, fiskpremiär och ett exemplar gråspett

Nu, sent om sider, börjar mitt jobbkök  på nya stället vara så klart att vi äntligen kan börja med fisk på menyn, Efterlängtat! Ny fiskkyl  och arbetsyta inklusive diskho endast för fisk och hälsoskyddet har gett grönt ljus. Fisksoppa fick inleda och hade strykande åtgång. På tal om soppor, barn är så roliga! Förra veckan åt vi en soppa med pumpa och några nya barn var rätt så skeptiska. Pumpasoppa, nej det lät inte alls lockande det. Men så kom nån på att döpa om den till Muminpappanspumpasoppa och då fick den god åtgång minsann och samma barn ville sen ta till. Så borde säkert bli bättre på att döpa mina rätter...

Åländsk forell i vår första fisksoppa,
samt rågbröd och äppel till - en lunch med nordiska smaker.

Förutom fisksoppan hann jag safta lite vinbär idag. Köpte  bär i augusti, då vi samtidigt flyttade in, så tiden räckte inte till för saftning då. Nu får frysbären hamna i Saft-majan lite i gången. Vinbärssaften blir t.ex väldigt god som vispgröt, ett omtyckt mellanmål.

Vinbär hamnade också i dagens
mellanmålssmootie, tillsammans med
 blåbär, honung och lite kli

Passande läsning under min lunchpaus. 
Marthaförbundets nya tematidning.

Vilar blicken genom fönstret på på fågelmatningen ibland när jag jobbar. Där råder full aktivitet nu när det blivit lite kyligare. Idag finbesök av gråspetten (Picus canus)! 

Suddig, uppförstorad bild av spetten.

Så kan en (nästan) helt vanlig måndag se ut i mitt kök... 

Och från det ena köket till det andra. Men bara två familjemedlemmar hemma idag så vi tänker bara värma upp lite rester från igår.

Önskar er en trevlig vecka! 

Dylan, kål och oljor

I dag har jag lyssnat på en hel massa Bob Dylanlåtar som spelats i radion med anledning av Nobelpriset. Ja det har knappast undgått någon vid det här laget vem som fick årets litteraturpris.

Idag har jag också ätit en väldans god kållåda (eller pudding som man säger i Sverige). Gjorde den något annorlunda än vanligt. Denna, en vegetarisk variant, hade inte bara vitkål utan också palmkål.

Korn och quinoa istället för grötris och lite fler ägg än vanligt i äggmjölken som hälldes över. Kryddor var timjan och vitpeppar. Och så i ugn ca. 35-40 minuter (kålen hade fräst mjuk innan och korn och quinoan kokat skillt för sig innan allt rördes samman). Till detta allra godaste lingonen. Halvfrusna, mixa med l i t e  socker. På den heta kållådan hur gott som helst med nästan ännu lite isig "sorbetlingon". I och med quinoa och extra ägg ger man kållådan lite extra protein. Servera en sallad till med t.ex grynost (keso) eller fetaost i.  Till den som ville fanns även kokt potatis. Försöker ha lite kåltema nu när man får tag på så fin kål. Savojkålen har också dykt upp nu och då i rätterna. Den var bl.a Saperegrönsaken som vi senast tittade närmare på. Detta på jobbet alltså.

Hemma hade vi en diskussion om oljor vid matbordet. Sonen upptäckte att salladen hade nötigare smak än vanligt. Mycket riktigt. Han gillade skarpt smaken på vår nya valnötsolja som jag droppat över. Och ja den är faktiskt god! Sesamolja har jag också blivit väldigt förtjust i. Lite variation till "de vanliga" oliv- och rypsoljorna vi vanligtvis använder oss av. Har ni föresten märkt att i Sverige odlar man mest raps men i Finland ryps (eller rybs, heter det egentligen). Rybsen har lite andra egenskaper än rapsen, sägs att den är lite härdigare att odla och passar bra in i kyligt klimat, men i det stora hela är de nästan lika och används på samma sätt. Oljor är intressanta och det finns så mycket möjligheter om man vill smaksätta sin olja själv. Oljor kan också vara rena rama katastroferna smakmässigt sett. Det finns så mycket billiga (och även dyra) matoljor som kan smaka helt horribelt. Smaka dig fram i "oljedjungeln" så hittar du kanske till sist din egen favorit utan skarpa bismaker eller blaskig intetsägande smak.

...och här borde jag väl ha haft en bild på Dylan, kålen eller oljan, men låter våra gårdsfåglar, pilfinkarna, titta in i bloggen istället.

Skog i förvandling del 5/ sandsoppar och havsörnens middagsbord

Inte ett moln...så långt ögat kan nå. 

Hade en följetong tidigare i bloggen om hur bästa svampskogen plötsligt förvandlades till hyggesmark (läs mer under etiketten "skogen" här i bloggen) Sommaren då vår närskog försvann. Då kände jag mest förtvivlan. Idag hittas inte mycket svamp där som tidigare fanns stora fält med trumpetsvamp och trattkantareller.  Vill man ut i skogen måste man först  ta sig över två besvärliga hyggesytor med kvistar, stubbar och allmänt dålig terräng. Trodde inte heller det skulle bildas så mycket "vattenpölar" uppe på hygget som det gjort. Marken är sank och vitmossa har brett ut sig. Kanske där ännu blir en myrmark? Nu på hösten måste jag trots saknaden av skogen ändå medge att det är rätt vackert på vissa ställen, och intensivt grönt gräs vid vattenpottarna.

Nå, tar man sig över hygget kommer man ändå fram till en skog. Där hittas blandsvamp som soppar, riskor och kantareller. Flera nya bra svampställen har upptäckts och kantareller har det funnits extra mycket i år. Glädjande nog! Sandsoppar och björksoppar är också typiska i "mina vandringsmarker". Har dessutom hittat fina lingonställen jag tidigare inte visste om.

Sandsopp är föresten en helt ok svamp om man blandar den med annan  i t.ex en paj. Den blir lite missfärgad mörk/ blåaktig när man skär i den men det är inget att bry sig om. Här hittas fakta om sandsoppen.

Inser att jag hittat havsörnens middagsbord när jag mitt inne i skogen stöter på fiskben, fiskfjäll och rester av en fiskmiddag. Havsörnen som då och då ses flyga över torpet har fått sig ett skrovmål.

Nu gäller det bara att hitta nya bra trattkantarell- och svart trumpetsvampställen...bara att ge sig ut i skog och mark och fortsätta leta...

Kongens kaer, svarthalsad dopping och en ovälkommen växt/ Vejle del 3

Detta får bli det tredje och sista inlägget om vackra Vejle Ådal. Många har kanske besökt orten p.g.a av att Legoland ligger så nära. Men rekommenderar verkligen att man tittar sig omkring några dagar och bara njuter av naturen där. Vejle är också ur historisk synvinkel intressant. Vi rör oss i Harald Blåskäggs landskap, här finns många spår från järnåldern, här finns runstenar och mosslik att ta sig en titt på. Vi hann bara med en bråkdel så återkommer gärna någon gång tillbaks till dessa trakter. Nedan några bilder från Kongens kaer, här kommer man riktigt nära naturen. Man kan spana ut från en utsiktsplatå eller gå längs byggda spångar nere vid vasskanten. Att få syn på svarthalsad dopping är också lätt här finns nämligen många!

Maken fick fina bilder på den svarthalsade.

På infotavlorna hittade jag intressant upplysning om en problemväxt. Japansk pilört. Precis den växten som jag så sent som ivåras suckade över hemma i trädgården då jag såg hur den spridit sig. Planterade växten för några år sedan ovetande att den är så dominant. I år dyker den upp här och var med rotskott. I Vejle har man beslutat att försöka bekämpa den. Nu fanns det svart plast här och var på marken så den skulle hindras. Kanske något jag också måste göra? Problemet med såna här växter (lupinen är en annan) är att de tar över den naturliga floran och utarmar artrikedomen. En ståtlig växt i sig men den hör inte hemma här...

Muuu...

Vy från hotellet i Haraldskaer

Sen blev det västkusten och Vadehavet, men det är en annan historia...

Citronslemskivling, kartfjäril och en stressad gärdsmyg

Citronslemskivling är en enkel matsvamp att lära känna. Den har såna karaktäristiska drag. De här exemplaren är stora och har inte längre så mycket slem som små slemskivlingar. "Slemmet" drar man naturligtvis bort innan man använder svampen. Här är en länk på till en fin svampblogg där man ser hur svampen ser ut som mindre. Jag brukar sällan hitta fler än några exemplar så den får blandas med soppar och kantareller i min matlagning. 

Igår hade vi en invasion av kartfjäril och påfågelöga i trädgården. Kartfjärilens undersida är ljusbrun- roströd och har teckning likt en karta. Översidan mörkbrun (nästan svart) och vit, se bilden ovan.

Och gärdsmygen har löpt amok och fått för sig att vi är de värsta fiender som intagit dess territorium. Från tidig morgon till sena kväll försöker den med varningsläte varna sina små för oss stora hemska varelser. Första gången den häckar hos oss (lite för nära huset...). Gärdsmygen hör med andra ord till en av de nya arter som kommit sedan grannens skog fälldes. Det har blivit lite mera "lund" nu på vår sida då ljuset kommer från två håll. Vissa arter har gett upp, andra har kommit istället. Ugglorna finns kvar. Sparvugglan höll till i en ek sent om kvällen och havsörnen flyger över hygget ibland, har säkert lätt att hitta föda där.

Lyxig snålsoppa, renkött ...och tjockfötter

Härliga sparristider! Senaste sparrisrätt fick bli en god ängamat, eller "snålsoppa" som soppan kallas i Svenskfinland. På finska heter soppan kesäkeitto d.v.s sommarsoppa, ett ganska passande namn tycker jag. Lyx-snålsoppa blev det då ärterna byttes ut mot sparris. Lägg sparrisbitarna med i soppkoket i slutet så de inte blir överkokta!

Ingredienser till en "lyxig snålsoppa"

1 blomkålshuvud

2 morötter

1 bit palsternacka

2-3 medelstora potatisar

grön sparris skalad och skuren i bitar

buljong eller krydda bara med salt, peppar och örter (jag hade torkade nässlor, eftersom jag tömmer mitt gamla förråd för att ge plats åt nya vildörter)

en skvätt grädde

(en uppvispad äggula om man så vill, tillsätts i slutskedet)

bladpersilja och gräslök

Idag fick jag renkött till "hemmafrysen". Vi brukar beställa av en same några gånger i året. Gott att kunna variera vardagsmiddagar och festmåtider med ren ibland. 

Och så slutligen lite fågelnyheter:En tjockfot (Burhinus oedicnemus) observerades i Kuusamo för någon dag sedan. Inte så vanlig art på de  breddgraderna. Observerades senast i Finland år 2004. (En tjockfot har också kunnat beskådas här hemma... , nu börjar dock min svullna vrist se något mer normal ut. Skönt!)

Trevligt veckoslut!

Havredrycksplättar, vårtecken och Eleanora von Smöör

Här

The Ambassador of Sweet life kallar hon sig den fiktiva adelsdamen, kokboksförfattaren och bloggaren Eleanora von Smöör. Och ett sött liv tycks hon verkligen leva. Egentligen är Eleanora  en matjournalists alter ego. Elina Jyväs jobbar på tidningen Maku och skriver matböcker vid sidan om. Fina fotografier och layout, en välskriven underhållande och vacker bok med några år på nacken (utkom 2014).
I en tid då många förfasas över allt som heter socker är det kanske en bok som inte går hem hos alla. Men vem kan motstå en tårta eller bakelse nån gång ibland?  En kaka med portvin och tranbär eller en riktigt god Schwartzwald.

(...ja  lite mer får ni ut av boken om ni behärskar finska;). 

Bokens titel: Baking instinct - Eleanora von Smöörin herkkujen aateliset

Författare: Elina Jyväs

Utgivningsår: 2014

Förlag: Tammi

Språk: Finska

 Här  hittas ett av von Smöörs recept på en god rabarberfrangipane, översatt till svenska.

Som söndagslunch igår hos oss blev det nässelplättar Lite annorlunda denna gång då plättsmeten gjordes med havredryck istället för mjölk. (De blev lite mörka p.g.a havredrycken o nässlorna) Nässlorna hittades i frysen, måste användas bort innan årets första nässelskott står i tur. Gravad sik på rågbröd blev det också. Rabarbern har börjat titta fram nu, den brukar växa med fart så om nån vecka blir det rabarberpremiär. Då kanske Eleanora von Smöörs recept på rabarber-frangipane paj blir aktuell. Återkommer med receptet ifall jag lagar den. (Frangipane = mandelkräm)

Övriga vårtecken: krokusarna invaderar gräsmattan, första blåsipporna tittar också fram och en flock med järnsparvar (Prunella modularis) hälsade på oss igår.

Ps. Diverse nässelrecept hittas under etiketten "nässlor" här i bloggen.

Koltrastar, gratäng och frasiga nyponvåfflor

Lite potatis, morötter, persiljerot och broccoli. En skvätt grädde och några skivor bacon samt en ostkant. Kylskåpsinventeringen fick vara utgångspunkt till middagen. Det blev en gratäng av det. 

Skiva 6-7 stora potatisar. Skär några morötter och pesiljarot i bitar. Skär ner brocolin. Salta lätt och peppra lite. Slå över grädden blandad med lite riven ost. Lägg allt i  en smord ugnsfast form ca. 35-40 min. När ca.8-10 min återstår av tiden ta ut formen från ugnen och lägg några strimlor bacon över. Lägg ugnen på grilläge den sista återstående tiden.  God vintermat!

När det är så här kallt ute så nästan kölden knäpper i knutarna då känns det som om man behöver nåt lite extra. Våffeljärnet plockades fram och så fick det bli ett våffelefterrätt så här mitt i vardagen.

Receptet fick denna gång bli detta: Hirams frasvåfflor men med en liten extra "twist". Lade nämligen också ca. 1/2 dl nyponskalmjöl i smeten (+ lite extra vatten). Våfflorna serverades dessutom med nyponpure istället för sylt så det blev mycket nyponsmak denna gång. Ja en klick vaniljglass blev det också.

Utomhus är det så vintervackert! I aroniabuskarna samlas koltrastarna. De hittar lite kvarblivna bär. Skogsharen dyker upp om kvällarna, den är säkert nöjd att vi börjat bjuda den på hö vid fågelmatningen. Den kommer varje kväll och mumsar i sig. En kväll tog den sina kompisar med sig. Tre mätta harar den kvällen...

Forneldar, flyttfåglar och havtornsmascarpone

Sista lördagen i augusti och "forneldarnas kväll". Middag på torpet, en släkttradition. Det blev mycket fisk i olika form och annat smått och gott från trädgårdstäppan. Bl.a fylld zuccini med en fyllning av lök, paprika,kantareller och bladpersilja, gratinerade med ost. Flyttfåglarna har börjat flytta söderut. Både tranor och vitkindade gäss sågs i flera omgångar. 

Idag fick bär avrunda måltiden. Bär med en mascarponekräm smaksatt med havtornssaft. 

Havtornsmascarpone

1 del vispad grädde

1 del mascarponeost

florsocker

havtornssaft

Grädden och osten rörs ihop till en fluffig jämn kräm och smaksätts med några msk havtornssaft och lite florsocker. Låt stå i kylen en stund och servera krämen sedan med valfria bär. (Vi hade röda vinbär, krusbär, havtorn, och björnbär) Enkelt men lyxigt god smak!

Nyanser av grått, promenader i regn och Berglins serier

En ovanligt grå sommar. Så grå att man endera måste börja gilla grått eller duka under. Beslöt mig att göra det första. Plötsligt ser jag det vackra i allt det gråa. Så många olika grå nyanser det finns. En gång för länge sedan under en utbildning (till dekoratör) skulle jag måla gråskalor som ett arbetsprov. Minns hur jag slet och kämpade med att få ihop tio nyanser av grått. Allt från ljusaste vagt gråa till mörkaste nästan svart.

Det ligger ett lugn över färgen. Grått kan vara riktigt vackert som på morgonen då gråhägern  i all sköns ro sträcker på benen på den grå simbryggan. Senare går jag upp på kalhygget, det "stora grå". Där tar jag fina bilder av den unga sädesärlan med alla sina grå nyanser.

Vi äter gråa fiskar. Silvergrå.

En dag bestämmer vi oss för att ta färjan över till Tallinn. Där fortsätter det gråa i borgar och stora gråa djur på Tallinn Zoo.

Läser Berglins serier om kropp och hälsa. Pärmens färg: grå.

Regnet och grådaskiga dagar har dominerat denna semester. En dag trotsar jag ett ösregn och klär mig från topp till tå i regnkläder och bara går... Kommer underfund med att regnpromenader är riktigt fräscha, eftersom det inte blåser är det rentav behagligt att traska omkring. Hittar kantareller, många, på helt nya platser. De lyser intensivare än vanligt  -inte det minsta grå. Ja förutom grått är gult också riktigt fint! Och kombinationer av grått och gult.

Som snokens färger. Snoken som bor vid stenfoten och håller mössen borta.

Boktips!

Titel: Berglins stora bok om kropp och hälsa (om matvanor, ovanor, hypokondri, åldrande, ångest och hela skiten)
Text och illustrationer: Jan och Maria Berglin
Förlag:Whalström & Widstrand
Utgivningsår: 2014

Liknande teman som jag också brukar rita serierutor om=). Några av mina rutor hittas här.

Violte, fågelmarker och sik med rödklöver

Ett te med violsmak, en gåva jag fick av ett barn vid vårfesten, smakar riktigt bra denna kyliga sommar. Inte många värmedagar hittills på semestern. Men det svala vädret gör att man orkar syssla och pyssla mera... 

...och man orkar vandra omkring i skog och mark och på kalhygget. Ännu en nykomling på hygget, en vadare, skogssnäppan (Tringa ochropus). Den ligger och ruvar på ägg och flyger förskrämd upp om man går lite för nära. Den är så snabb så man inte hinner få bilder av den. De som man däremot kan fotografera hur mycket som helst är sädesärlorna. De trivs också på hygget. Vattenpottarna är tydligen rika på insekter.

Ett av sädesärleparen har bosatt sig på vår veranda så dem kan man studera på riktigt nära håll. De har boet fullt med kvittrande ungar just nu och föräldrarna flyger skytteltrafik med mat till sina små.

Och så måste man själv äta lite emellanåt.... sik&potatis, lite rödklöver som dekoration (men se upp med klöver om du har allergi! Timotejallergikern vid vårt bord reagerade visst även på klöver.) 

Fågellivet och abborrmiddagar

Semestertider pågår och då blir det inte så mycket bloggat. Har en hel del nyritade bilder men orkar inte scanna in nån av dem nu så det får bli en gammal en från "bildarkivet". En bild på blåbär, de börjar mogna nu sakta men säkert. 

Nu är det ungefär ett år sedan  favoritskogen höggs ner. Den bästa svampskogen. Skogsområdet där vi brukar plocka blåbär finns tack och lov kvar. Hittade ett par tidiga aspsoppar i blåbärskogen. På kalhygget har det nu planterats pyttesmå granar men det kommer att ta tiotals år innan granarna står höga och täta där igen. Den förändrade biotopen har påverkat faunan. Små skogsfåglar som svartmes och tofsmes har fått flytta på sig, däremot har vi haft mindre flugsnappare och gärdsmyg på besök, två arter som vi ej noterat tidigare på området. Spillkråkan tycker hygget är rena rama himmelriket. Hela familjen spillkråka (4 exemplar) trivs mer än väl och har t.om sökt sig nära vårt hus. De hittar myror i en gammal trädstam som blivit liggande. Dagarna har vi ägnat åt huset som kräver sitt. Är det inte nåt som ska målas så är det nåt som skall skrapas eller nånting annat som kräver underhåll. Gamla hus är charmiga men ganska arbetssamma. Gäller att ha rätt inställning så inte semestern börjar kännas som ett arbetsläger. Kvällarna har ägnats åt fiske och några av sommarens abborrmiddagar är redan avklarade. Fler lär det bli.

Nu börjar visst värmeböljan så ha det gott i värmen och drick mycket vatten!

Akvarieväxthus, päronpest, storkbebis och en söt liten igelkott

Vi fick finbesök till trädgården (i stan) igår kväll. En igelkott som lät sig väl smaka av kaninernas torrfoder innan den tassade vidare. Vattenmelonplantan jag köpte mår fint i sitt lilla "växthus". Blev lite osäker på om man kan odla meloner på friland här i kalla nord så beslöt att ett gammalt akvarium får fungera som växthus nu i början. Sen när den växt till sig kanske den klarar sig utan växthusvärme.

För några dagar sen gick Evira ut med en päronpestvarning! Så kanske det var tur att jag kom hem utan päronträd från trädgårdsaffären. Ett parti av päronsorten Pepi har visat sig bära på päronpest och nu önskar Evira att de som köpt av dessa skall retunera träden. Får hoppas de får päronpesten i Finland under kontroll! Vore hemskt om päronpesten börjar sprida sig till friska fruktträd.

Och i Koskis  har Finlands första storkhäckning lyckats! Det finns åtminstone en unge i boet nu. Denna stork var dock ensam då den landade och rastade här i närheten lite tidigare i år.

T som i toppmurkla och i taltrast

Plötsligt en dag var de bara där. Inte bara en
 utan många. Likt hattifnattar står de i klungor
 under äppelträden.

Toppmurklor (Morcella elata) har invaderat vår gräsmatta. En "snäll" variant av murkla. 

Stenmurklan (Gyromitra esculenta) som ni vet, är däremot giftig. Den har höga halter av gyrometrin som är cancerogent. Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta den även efter förvällning och nyligen blev det ett ramaskri då kocken Paul Svensson tillagade en murkelsås i Svensk tv.

I Finland står det så här på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras hemsida:" ... Stenmurklan (Gyromitra esculenta) omges av många fördomar: den är en egendomlig konstighet som först efter korrekt behandling förvandlas från dödligt giftig till en verkligt läcker matsvamp. 

Så kan det skilja länder emellan. Här är murkelsås inte alls en ovanlig syn på fina restaurangers menyer  den här årstiden. Det finns m.a.o sådant som skiljer länderna åt i "försiktighetsåtgärder för folkets bästa". (Jag brukar inte tillreda stenmurkla måste jag inflika...men har nog smakat på murkelstuvning nån gång, dock mycket sällan).

Vid torpet har taltrasten byggt bo i ett vedlager. Tre näpna små ungar har precis kläckts. Boet lite slarvigt byggt eller så är det senaste oväder som stökat till det så det fått ett hål i sidan (syns inte på bilden). Man får hoppas att det ändå går bra för de små liven! Taltrastarna har denna gång bl.a använt skägglav som bomaterial.

Vandring i en skog som inte längre är

Skogen förr...

Förra sommaren var sommaren då skogen försvann. En vemodig sommar då furorna och granarna föll en efter en. Det var en rågranne som fått för sig att fälla sin skog och visst, granbarkborren, den lilla skadeskalbaggen som ökat så, var väl en av orsaken bakom. Vad avverkningen ledde till för oss som bor intill... ja biotopen har verkligen förändrats. Idag gick jag ut i skogen, eller rättare sagt i skogen som inte längre finns. Nu i maj är där fuktigt och nästan som kärrmark på många ställen på avverkningsområdet (eller "föryngringsytorna" kallas det väl numera). Man får akta sig så inte man fastnar i leran. De stora skogsmaskinerna har gjort djupa spår, nu vattenfyllda. Jag såg några ekorrar hoppa omkring i några kvarlämnade lövträd och maken sa att han lagt märke till flera skogssnäppor, en fågelart som inte tidigare funnits på området. Spillkråkan trivs också bra. Spår av hjortar och älgar hittas här och där. På vissa ställen ser området nu nästan ut som ett parkområde om dock med en ganska oframkomlig terräng p.g.a mycket kvistar och stenrösen som kommit fram då mossa försvunnit. Lövträd är lämnade och solen lyser upp områden som jag tidigare minns som täta, mörka mossbelupna ställen. Känner mig lite vilsen då miljön förändrats så...

En ensam björk hade blivit tyngd av sorg
efter av att ha förlorat sina trädkompisar så
den böjde sig ner och såg mest ledsen ut. 

Skägglav på några träd "på vår sida".

Sen hittades ett fynd i skogen.
Vid en gammal soptipp från flera årtionden 
tillbaka. Ett öga. Skogens öga? 

Putsades och bucklades försiktigt ut 

och visade sig vara en "skatt"!

En kopparskål med fyra "fästen"

 i kanten. Troligen en f.d ampel? 

Skönheten i gammalt skrot.

Som mat blev det risotto och sedan plättar till efterrätt som stektes av familjens yngsta.