Man får visa tungan, man får visa sura miner, man får peta i maten, leka med maten...
Det låter inte som ett bra bordskick precis. Men det är kul! Och egentligen är det inte så förfärligt som det låter. Det är smakskola det handlar om och då får man faktiskt göra allt det där!
Tungorna, ja de sträcktes ut och visades upp för att jag bad om det. Det var nämligen tungan som denna dag skulle vara vårt viktigaste redskap. Vi skulle ta reda på var på tungan man känner bassmakerna: sött, salt, surt och beskt. Framför varje barn fanns fyra små knäckformar av papper. I dem hittades: russin, flingsalt, en liten bit av en skiva citron och så en liten skiva rädisa. Det var citronen som ledde till de sura minerna. Grimaserna som var så roliga att skratta åt. När tungan fått jobba och vi hittat de områden på den där smakerna kändes intensivast gick vi över till "hemliga påsen". En påse med ett knäckebröd i vandrade runt. Man fick känna men inte titta. Beskriva vad man kände utan att nämna knäckebrödet vid namn. Sandpapper, tefat, gropigt, alla visste ju förstås vad det var men nu var idén att lägga ord på brödet på ett annorlunda sätt. Hur doftade det då knäckebrödet?...och hur såg det sedan ut om man fick titta närmare på det? Att studera ett vanligt knäckebröd så noga gör man ju inte så ofta. Man blir förvånad av att upptäcka hur mycket det finns att prata om det! När alla fick små smakbitar var det dags att fundera på ljud och smak. Hur lät det när man bröt det i bitar? När man tuggade? Vad smakade det?
Lektionen (sammanlagt 1 1/2 h) tog även upp vikten av hygien och så fick barnen ett uppdrag: Laga "Världens godaste smörgås"! Det viktiga var att alla grundsmaker skulle finnas med. Någonting sött (Äppel, päron,torkade plommon, tomat, söta ärtskott), något salt (skinka och ost), något beskt (ruccola och några andra salladsorter, rädisa) något surt (appelsinskivor, syrad färskost). Barnen fick tvätta grönsaker, skiva upp, och komponera härliga fyllda rågbrödsmörgåsar. Till dem dracks svartvinbärssaft. Vad goda de blev smörgåsarna - ja de blev faktiskt världens godaste! Och fina namn fick de också som t.ex. Gotte-pär.
Vid varje klubbträff ska vi fundera över våra sinnen och så ska ett gott mellanmål lagas. Barnen var i åldern 9-10 och var ivriga att komma igen.
Sapere betyder i stora drag att "smaka med sina sinnen". Att man vill veta, ta reda på. I Sapere- smakskola väcks nyfikenheten. Man blir modig, man vågar smaka. Kanske är det fråga om lite grupptryck. Kompisen vågar, då vågar jag med! Och så vill man plötsligt veta mer om råvaran, om maten och om sina sinnen. Mat är inte bara mat. Mat är synintryck, doft, konsistens, smak-, ljudupplevelser. Maten blir sinnesupplevelser!....och dessutom blir man förhoppningsvis mätt och glad av den. Barnen jag hade såg åtminstone mycket mätta och glada ut efter lektionen.
|
Världens godaste smörgås! |
Ps. Om umami (och det allra senaste påfundet: kokumi) skall räknas till grundsmak tvistar de lärda. Jag beslöt att inte alls ta med dem. De har inget smakcentra på tungan och själv tycker jag de är en kombination av de övriga. Är inne på samma linje som t.ex .
Matihas Daghlgren