Pion

Skolmat...

Här är lite funderingar på några "enkla grepp" man kunde ta till för att höja

skolmatstandarden (i Finland) något.

1. Glöm helt och hållet de där "dynona" med färdigt brässerat maletkött, de marinerade kött- och broilerstrimlorna. Varför gick det för mindre än tio år sedan att ta in rått kött, steka i huset och laga god sås på malet kött/ köttbullar/biffar. Köken har ju INTE blivit mer ohygeniska, personalen kan nog (eller borde kunna) och  smaken var så mycket bättre då köttet inte var utblandat med alla konstigheter: hönsskinn, slakterirester, sojaprotein och allt möjligt annant som används som utdrygningsmedel. Samma med fisken. Hur kan det vara så att ALL fisk tas in i fryst form? När blev de toppmoderna centralköken med t.om skilda rum för grönsaker så ohygeniska att  rå fisk inte längre fick hanteras?  Kylkedjan måste ju i vilket fall som helst följas, personalen har hygienpass, egenkontrollen sköts exemplariskt, jag bara undrar....

2. Glöm de där konservburkarna med frukt och annat som slängs ner i salladerna. Varför? Konservburkar  som transporteras över halva jordklotet. Åtgärder: nog finns det andra alternativ! Rödbeta och andra rotsaker, rivet äppel, ärtskott, majs, ärter, tomater, gurka (efter säsong), plommon, jordgubbar, frön, bönor, olika kålsorter, kålrot och andra rotsaker. Vi har ett tillräckligt utbud för bra variation här hemma!

3.Satsa på billiga traditionella rätter, klassiker. Lite retrotänkande kanske. Kållådan vart försvann den? Leverlåda är urenkelt att laga från grunden och är godare än köpt (vet inte om den ens finns kvar på dagens matlistor. Damma av Runa Melanders kokbok så hittas receptet) Leverbiffar! Grytor av alla de slag. Ärtsoppa! Ärter är en fantastiskt bra råvara! Ärtsoppa kan man gott äta någongång per månad. Och en ugnspannkaksbit till efterrätt runierar inte skolköksbudgeten. Strömming och mos (har faktiskt varit med om att det har varit en populär rätt bland barn! Alltid finns det några som knorrar över "benen" men majoriteten har varit positiva). En god gräddfilsås till.

4.Större variation av potatisen. Man behöver inte alltid servara den endera som kokt eller som mos. Åtgärder: Man kan laga timjanpotatis, klyftpotatis, vitlökspotatis, "rulla den i pesto"-potatis, dill potatis, pressad potatis, rösti, potatis med skalet på ibland...

5. Salladsbordet. Istället för att blanda om allt i en salig röra servera ur olika skålar. Varfrihet för barnen att plocka åt sig av färgerna. För färgrikt ska det vara. Vid sidan om huvudsalladen kan man ännu ha lite skålar med "extra tillbehör". Frön, nötter, vad som helst, dessutom nån inlagd grönsak, kryddgurka, rödbeta, syltlök, kapris, oliver. Något som kan ge mattallriken lite "sting" för den som vill. Någon god olja och en salladsdressing.

6.Surbröd, vårt fina rejäla rågbröd... oftare oftare! Det mättar. Glöm det där skivade ljusa påsbrödet som kommit med långväga transport genom halva landet och smakar just ingenting. Och please! överraska, baka någongång eget bröd alternativt köp lokala bageriets bröd. Soppdagen till ära t.ex.  Lite oftare soppor under året så finns nog pengarna till bröd också. Att laga deg dagen innan och låta kalljäsa är en möjlighet om man tycker att tiden för bakning känns utmanande.

7. Mina barn får gärna äta/äter gärna gröt ibland som skolmat. Men då önskar jag att det fanns en frukt eller bär och ett bröd med pålägg också och nte bara knäcke och en vattnig saftsoppa gjord på industrisaft.

8.Den där vattniga fettfria mjölken då...suck! Tänk om. Ett glas lättmjölk eller två mättar en barnmage mycket bättre. Ekologiska mjölken är dessutom riktigt god men sån "lyx"vet jag nästan med säkerhet att det kommer att ta år innan vi ser i våra "vanliga" skolkök. Om någonsin...

9. "Det e smöre som göre". Jag skulle hellre se smör än margariner vid skolbarnens knäckebrödslådor. Därom tvista de lärda. Dessutom skulle jag ibland  kunna tänka mig att byta ut suspekta tillsattsstinna såser mot lite skirat smör. MEN smör, animaliska fetter annars med måtta! I själva matlagningen är den inhemska rypsoljan ett bra alternativ. Härdade fetter uteslutes helt!! En bit (färsk)fisk en god potatis och skirat smör, kanske lite kokt broccoli samt en fräsch sallad. Låter inte det ganska gott som exempel på bra skolmat? Att laga en vanlig vit/ eller brunsås från grunden är inte heller svårt! Smaksätt med örter/citron/tomat/vitlök. Eller någon kall sås, hemlagad tartar, gräddfilsås, majonnäs lagad i huset.

10. Många skolkök har idag ett 6-veckors system
. D.v.s 5 rätter gånger 6 veckor = 30 rätter.Ta bort de fem-tio mest impopulära. De som det slängs mest av, för det är inte lite mat som kastas i vårt land:(

Åtgärder: Fundera om. Lägg till lite fler "klassiker", glöm Tahitisk paprikastinn broilersås med ris, inför istället den där leverlådan med lingonsylten, kållådan eller en god sjömansgryta.  Det är rätter som passar mycket bättre in här för våra barn i norden. Rotsaker i ugn är också väldigt gott. OM MAN BLIR VAN! Pröva  varma rostade rotsaker (rödbeta, morot, rova, palsternacka t.ex) med två goda kalla såser till: Pesto (med t.ex, persilja och mandel istället för dyr pinje) och en örtig gräddfilsås.  Paprika föresten: vill inte se besprutad spansk eller holländsk paprika i skolmaten! Någongång inhemsk obesprutad tack, eller så inte alls... )

11 Inte fler skolköksindragningar nu. Inte fler förvinnande "småkök". Inte utökande och ombyggnad av skolkök till utdelningskök där till och med grytorna och slevarna har försvunnit. Och stekborden och degmaskiner tillbaks till skolköken!  Plättar kan stekas på plats. Kött kan brynas, och att baka själv kräver degblandare.

12 Inhemska bär i mycket större utsträckning. Istället för utländsk frukt. Ibland en efterrätt med bär, behöver inte vara komplicerat alls. Bär med lite vispad grädde. Varför inte införa en efterrättsdag i samband med soppdagen t.ex.

13 T r a d i t i o n e r ! Glöm inte guldkanterna. Nåt extra inför självständighetsdagen, fastlagsbullen o.s.v...

14 Svamp, nej inte burkchampinjonerna utan blandad skogssvamp, trattkantareller (eller färska inhemska odlade champinjoner). Vi bor i ett land rikt på svamp men ändå utnyttjar vi inte möjligheterna att lyfta fram svampen som en bra råvara. Svampsås till goda köttbullar + potatis eller mos är gott! 

15 Lägg fram maten vackrare. Ögonfröjd kallas det. Synintryck har större påverkan än man kanske kan tro...

16 "Skola föräldrarna", tema på föräldramöten. Matprat! Inspirationsträffar för skolkökspersonalen. Sammarbete, kostråd.

17.....listan skulle kunna bli hur lång som helst märker jag...

Nå det här är sista funderingen för idag. Stadsbarn (och andra med för den delen) skulle NJUTA av att komma ut på landet och ta upp potatis, gå i skogen och plocka bär, lära sig mer om hela matkedjan. Lära sig om djurhushållning, om livsmedlens förlopp från åker till vårt bord. Kretsloppet,  mer temaarbeten efterlyses från lägsta klass till högsta,  och åtminstone en gång per år en ordentlig tillställning med dukade bord (tygdukar, servietter och hel köret...) Lära sig om vett och etikett. Få vara med och planera, Hjälpa till en smula. Och redan från början inte först efter flera år i skolbänken.

Detta var en mammas funderingar om maten i de finländska skolköken vars läge 2010 är ganska deprimerande. Trots vissa "åtgärder" t.ex. löftet om att aromämnet natriumglutamat skall försvinna för gott. Är det jästextraktets tur sedan, d.v.s det arom ämne som antagligen får ersätta E621? Och transfetterna då?Hur blir det med dem? Jag hoppas på att Operation Skolmat verkligen lyckas med sitt påbörjade projekt....
 

Här sitter jag och funderar på skolmat, borde rensa trädgårdsland istället, men det regnar ute...

Lavendelkakor

Lavendelkakor

2 1/2 dl vetemjöl

100 g rumsvarmt smör

3/4 dl strösocker

1 1/2-2 tsk fintskuren lavendel

(både blommor och blad går bra)

1 tsk vaniljsocker

lite rivet citronskal

Blanda alla ingredienser i det rumsvarma smöret. Låt vila en stund. Rulla små kakor av degen.

Platta till med gaffel. Ugn 175 C 10-12 minuter. Serveras tillsammans med ett glas avkyld fläderblomssaft... och varför inte lite jordgubbar.

- en smak av sommar!

Tips! På hösten brukar jag torka lavendeln,skära den smått och blanda med lite socker. Gott med lavendelsocker i bakverk som omväxling istället för vaniljsocker.

Enbärsgravad sik och laxsoppa

Köpte en sik som jag gravade med enbär, rosépeppar, grovt salt&socker. Av "resterna" kokades en buljong som användes till fisksoppan med lax, nypotatis och sparrisknoppar. Delikat! "Att slå två flugor i en smäll" är i allmänhet lyckat. Som den gången jag gjorde stekta strömmingen och kalakukko samma kväll. När man en gång håller på kan man göra lite extra...och komma enkelt undan en annan dag.

Fisksoppans ingredienser 

fiskbuljong
lax eller annan fisk
nypotatis
sparrisknoppar
salt
vitpeppar
(grädde om man vill)
gräslöksblomma som dekoration

Dagens lunch - rödbeta

Rödbeta
som råvara

copyright MW-08

Riven rödbeta och  morot, finhackad lök, ägg... (beräkna 1-2 ägg per liter massa), svartpeppar, salt, ev. örter, och idag blandade jag ner nykokad hirs. (Ibland brukar jag ha förkokat korn, speltpärlor,

ris eller skorpmjöl. Ifall det har blivit morgongröt över kör ner den med! Servera t.ex.med kokt potatis, ångkokt broccoli och en kall gräddfilssås

...forma till biffar.
I ugn ca.35-40 minuter.
ca.175 grader.

Rödbetsfrestelse

En annan god rätt med rödbeta är denna rödbetsfrestelse:

1 dl korngryn
vatten, salt

4 medelstora rödbetor
100 g rotselleri
2 1/5 dl smetana
2 dl gräddfil
svartpeppar
1 tsk senap
1/2 tsk merjam
1 tsk salt
1-2 vitlöksklyftor

Koka korngryn i lättsaltat vatten
Riv rödbeta och selleri
Blanda smetana, gräddfil, kryddor och vitlök med de rivna rotsakerna.
Tillsätt de kokade korngrynen. Häll smeten i en smord form Grädda i 200 grader ca. 1 timme.
Servera med saltgurka/ kryddgurka och smetana.

Pröva även chevréfyllda rödbetor!
eller gratinerad pestorödbeta
eller rödbetshjärtan till pastan

Lycka

...en god smörgås vars ingredienser till... tja, 90% ? är insamlade från egen trädgård.

Jag är nog lite yrkesskadad, lagar mat på jobbet, hemma och dessutom bloggar jag om mat.

Kvällsrundan i trädgården resulterade i såna här smörgåsar. Tonårsgossen som bänkat sig framför fotboll i Tv tog tacksamt emot några mackor och kommenterade att "sen du började blogga har maten blivit så fin"!  Och nog är det ju en sysselsättning man håller sig mätt på;)

På smörgåsen kom allt jag och lillpojken kunde hitta just nu : rädisa, grönsallad, svartkål, gräslök och gräslökblomma, ärtskott, oregano, harsyra och lite "natagräs" (=våtarv, storfavorit även hos vår kanin) samt några kronblad av maskros ja lite smör och ost var där nog också.

Boktips!

Köpte nyligen en ny bok. "Mat att äta minst en gång i livet" av Åsa Swanberg, Roland Persson och Malou Holm. Det här är mer en "inspirationsbok" än en receptbok i traditionell bemärkelse. Underbart vacker bok! Den ger bl.a tips på ätbara blommor och berättar om smaker på ett alldeles förträffligt sätt. Mycket av nordiska smaker finns med som te.x granskott, ramslök och nässlor. Vet ni förresten vad "Hiram" som jag skrev om igår, tyckte var det mest exklusiva när hon tillfrågades?

-kall filbunke!

Om sånt och annat kan man läsa i denna bok. Utgiven 2010 på förlaget: Ordlaget.

Märit "Hiram" Huldt

Nu blir det en ny etikett här i bloggen. Under "matmänniskor" tänker jag skriva något smått om personer som jag högaktar och försöker ta lärdom av. Främst nordiska "matgurun" tänker jag hålla mig till. Flera av dem har redan "vandrat vidare" och sitter förhoppningsvis i nåt gastronomiskt paradis och tittar ner på oss som irrar kring här på jorden försöker hitta meningen med livet. "Mat ÄR livet, vettig mat" kanske de vill ropa till oss men det är inte så många som uppfattar det. Ja och kanske det är därför många  människor mår dåligt, för att de äter så fel.

Av dessa matmänniskor tänkte jag börja med en personlig favorit, kanske för att jag själv kan dra lite paralleller till henne. Ja vi är nog lite lika...

"Fru Bråttom" kallades hon ibland eller"Kvinnan på tapeten" men mest är hon känd som"Hiram".

På riktigt hette hon Märit Huldt (f.Berg). och levde 1912-2006.

Märit var inte kock, nej hon påbörjade sin yrkesbana som konstnär och började jobba som textilexpert på Broströmsrederierna och ritade även tapeter för Duro. (Första likheten mellan henne och mig, det konstnärliga, jag har förutom restaurangkocksutbildningen en dekoratörsexamen i bakfickan och har alltid gillat att rita). Så småningom blev maten allt viktigare i hennes liv och 1955 fick hon anställning vid Svenska Dagbladet som matskribent efter att hon vunnit en recepttävling. På SvD stannade hon sedan i 25 år. Hennes matskriverier blev mycket populära då hon målande beskrev tillagningsmetoderna och prydde sina skriverier med tecknade bilder. Dessutom var maten god. Hon var ingen pedant och recepten var inte alla gånger så exakta. Det var en "skvätt" , en "nypa" en "näve"... (andra likheten med mig som har svårt att återge nåt recept till punkt o pricka). Men hon hade känslan och förmågan att dela av sig glädjen och lusten i att laga mat. Märits små lustiga ritade gummor dök upp här och var och var redan de en njutning för ögat. Förutom hennes matskriverier har hon utgett många kokböcker och år 1983 invaldes hon som den allra första kvinnan i Gastronomiska Akademien.

I Sveriges Radios arkiv på nätet kan man leta fram en intervju som är värd att lyssna på. Gör det! Där filosoferar Hiram kring temat mat. I slutet av intervjun ger hon en beskrivning på en enkel rätt. Vill minnas att den gick ungefär så här:

Koka upp en buljong. Ta under tiden och rosta en brödskiva och gnid lite vitlök på ytan. Pochera ett ägg i buljongen. Placera brödskivan i en sopptallrik. Placera det pocherade ägget utan på brödet. Lite riven ost på det och häll slutligen över den heta buljongen. Så typiskt Hiram. Gott och så enkelt! Eller ett ännu enklare recept ...(dock lite lyxigare råvara) "Ta 24 ostron, ät dem genast" ;-)

Finns det mer likheter mellan henne och mig, annat som förenar? Jo vi har båda bott på Lidingö.

Hiram flyttade dit redan på 50-talet och bodde där till sin död 2006. Jag bodde där några år i slutet av 80-talet. Vem vet kanske vi handlade i samma Konsum... Hade jag vetat att en så "stor" matmänniska bodde bara ett stenkast från mig hade jag nog sökt upp henne. Men åandrasidan på den tiden hade jag inte ens hört talas om henne.

Med en doft av...

kaprifol

Jag åt snabbmat igår.
Tillagningstid 10-15 minuter.

Pasta Cappellini med Halloumi, rödbeta och sparris. 

(På mitt sätt att skriva recept...) 

Tog fram en rödbeta och tre sparrisar.

En bit av en halloumiost som jag skar i tre skivor

Kokade upp pastavatten, lite salt & olja i.

Medan det kokade upp...

rostade jag en liten näve pumpafrön i torr stekpanna.

Medan de rostades skalade jag snabbt rödbetan och sparrisen.

Lade pumpafröna åt sidan

...och klickade i en klick smör i den heta pannan.

Då kokade vattnet...

La i två nävar pasta Cappellini .

Halloumin hamnade nu i det gyllende smöret.

Stekte osten på bägge sidor så den fick en vacker färg.

Nu återstod bara ett par minuter

innan pastan skulle vara klar.

Då lade jag försiktigt ner de tre sparrisarna utanpå pastan.

Halloumin åt sidan.

Den i tunna skivor skurna rödbetan fick nu hamna i stekpannan.

Den är så tunn att det bara tar en minut.

Pastan är klar, sparrisen också. Ja allt ihop är klart!

Lyfter sparrisen försiktigt.

Häller pastan i en djup tallrik.

Sparrisen utanpå pastan.

En rödbetsskiva

en halloumiskiva

en rödbetsskiva

en halloumi...

Bygger upp ett litet torn.

Strör över pumpafrön.

Ringlar över lite olivoja.

Ett stänk med balsamvinägern

Några drag med svartpepparkvarnen.

Går ut med min tallrik.

Hittar en harsyra.

Den hamnar på tallriken

Pryder mitt torn.

Andas in doften av kaprifol.

Äter, njuter...

Visst det är trevligt med många kring bordet.

Med sällskap och socialt liv.

Men ibland kan det vara riktigt gott att

vara ensam:-)

Imorgon börjar en del av familjemedlemmarna igen droppa in. Nu ska jag gå och sova min skönhetssömn.

copyright MoWe

Go natt!

Kottar & Westö

Nu har jag börjat odla kottar;-) Sen när de vuxit till sig ska jag pilla ut frön och lägga i en pesto;-).

Det var svärmor som gav krukan. Hon hade tuperat sin bergstall och tyckte det var synd att kasta bort de näpna toppskotten. Och så hade hon lagt dem i en kruka och gav dem till mig.

Som om hon hade anat att jag jagar barrträdsfrön... läser hon min blogg?

Huset tomt på folk... mannen bortrest och barnen skickade jag på grönbete.

Men jag har Kjell Westö som väntar på mig så...

ja jag menar boken förstås! Gå inte ensam ut i natten.

Förstår bara inte vad han tänkte på när han skrev boken. Inte på mina handleder åtminstone. Den är tjock och tung som synden. 560 sidor...och man läser och läser men den tar aldrig slut.

Han måtte verkligen gilla att skriva den mannen. Men visst är han bra och Helsingfors kan han.

Så det blir nog lite Westö ikväll.

När jag kom hem...

...idag upptäckte jag att världen plötsligt blivit orange.

Fattar ingenting;-)

Jättestor orange jättevallmo

Jättefin orange gryta

Jättemånga orange rosenkvitten

(Blir gott i sylt eller gelé!)

Någon som varit framme med penseln och målat om vår trädgård? För en vecka sedan var den blå!

Korv me brö

"Hot dogs" går alltid hem hos oss,

med surkål och dijon tycker gourmandmamman.

Barnen ska ha den eviga ketchupen de...

Hemlagad fil

Hemlagad fil som min mommo gjorde den:

Du behöver en fil (ju högre fettprocent desto

krämigare.) Samt en helmjölk. 

Men visst går det bra med lättvariant

också, tar lite längre...) 

Sedan "smörjer" man 6 st skålars kanter

med gräddskiktet som finns på ytan i köpefilen.

(Jag testade också Ekologiska filen

men den har lägre fettprocent= mindre gräddig yta)

Sen slår man på mjölken

Täck över och låt de stå i rumstemperatur 

ett dygn.Jag lagade på kvällen, följande morgon

såg det misstänkt tunnt ut ännu. Men på 

eftermiddagen började det hända.

Exakt ett dygn sedan starten började det se 

riktigt lovande ut. Då la jag skålarna i kylskåpet

Och ikväll blev det kvällsmål.

Smakade precis som den ursprungliga köpta.

Lite havtornssirap och musli på.

Rekommenderas att laga egen fil! Lätt, gott och blir billigare än att köpa. Ps. Enligt böcker finns det olika metoder. Endel ger rådet att värma mjölken först och sedan vänta tills den svalnar till 22 grader

innan man häller över. Andra recept säger att man kan använda grädde istället för filen till kanterna.

Men min mommos metod tyckte jag var bra!

(Kommentar i efterhand, 2012: Den här sommaren har jag mest lagat på lättfil (2,5% fetthalt och ekologiska lättmjölken. Tar precis ett dygn innan den är klar för kylskåp.)

Gubbröra&köttbullar

Ja jag brukar använda mig av barnarbetskraft. Ja om jag hittar något barn som är med på noterna alltså. Praktiskt. Man låter barnet arbeta och själv kan man sitta och blogga;-) Nå nej då, riktigt så går det inte till...visst arbetade jag också, det var jag som kokade potatisen, lagade salladen och dukade bordet. Faktiskt.

Tips om man har barnen med i köket: Beröm, beröm, beröm... så kommer de gärna igen!

Köttbullarna blev extra goda. Med vitlök och libbsticka som smaksättning. Se upp med libbstickan bara den har ganska kraftig smak som kanske inte faller barnen i smaken  så bara några blad i smeten.

Köttbullarna blev lördagsmiddag och räckte ännu till söndagslunch för barnen, då med stekt potatis.

Tips  igen: Koka alltid mycket potatis så finns det att steka dagen därpå...

Men en hungrig mamma då? Vad äter hon om köttbullarna försvinner i ett nafs innan hon knappt hinner blinka? Nu tänker jag inte skriva jo"Man tager vad man hafver sade Cajsa Warg"(som föresten hette Christina). För hon lär faktiskt aldrig ha sagt det! "Om så behagas" var hennes bevingade ord som inte alls blivit lika kända som det felmyntade citatet. (Läste i detta i en bok av Inger Ärlemalm; Cajsa Warg, Hiram och de andra. En fin bok föresten. Ska skriva nåt om Hiram inom kort...)

Ja den hungriga mamman tittade i skafferiet och fann en burk janssons fileer, ett par ägg, en liten röd lök, kapris, dill, tyvärr ingen gräddfil eller smetana  och för få ägg för att göra en hemlagad majonnäs. Naturell joughurt däremot. Sallad och rågbröd hade vi också. Det fick bli en gubbröra  av äggen som jag kokade och hackade fint, några smått skurna janssonsfiléer, finhackade löken, skurna dillen, lite kapris, och en liten klick jougurt för att få det att hålla ihop lite bättre. Några drag med svartpepparkvarnen. Gräslök med blommor till ögonfröjd (och de är goda att äta också blommorna!)

Lådätarlandet- Finland

Jag har bott i Sverige under några omgångar i mitt liv. Mina föräldrar (inklusive första barnet) hörde till den stora skara finländare som under 60-talet bestämde sig för att ta sitt pick och pack och bege sig västerut för att söka lyckan...Ni vet, gräset ser alltid lite grönare ut där på andra sidan. I mitten av 70-talet och några barn senare blev dock deras hemlängtan för stor. Jag var sju år då jag lämnade landet som var mitt.

Finland. Vad skulle vi i Finland att göra? Finland var semester- och sommarlandet. Landet där stora tjocka släkten bodde, landet där mommo och blåbären fanns. Men det var ju Sverige som var mitt land! Stockholmsförorten var mitt liv, jag hade gärnat stannat kvar. Men sen lärde jag mig älska mitt nya land. Att från höghus hamna ut på vischan, ha skogen tätt intill. Gå med mommo och plocka blåbär, ta upp potatis om höstarna med farmor och farfar, höra fågelsång, andas lätt efter ett regn. Dofter. Doften av mossa, skog och kärr. Naturen kom plötsligt så mycket närmare en. (Nu menar jag inte att  allt detta inte skulle finnas i Sverige men för mig kändes det som om hela världen var ny då jag samtidigt bytte höghus&förort mot hus på landet. )Vi kunde ha djur! Katter... kattungar, hund, kanin, och senare ankor och några höns! Maten då... jo det finns endel olikheter mellan länderna. I Finland äter man lådor. Till jularna morotslåda, potatislåda, kålrotslåda, till vardags leverlåda, makaronilåda, kållåda, strömmingslåda. Finländarna är helt klart ett lådätarland!

Hos mommo blev vi ofta bjudna på gröt eller soppor. Gröt med smöröga eller med blåbär. Tänker jag på mommo så tänker jag också på blåbär. Ingen bodde väl så mycket i blåbärsskogen som hon. Hon plockade liter efter liter och delade med sig av sitt överflöd.

Ibland lagade hon soppa och då var soppkastrullen alltid stor och välfylld. Hon ville att hennes nära och kära skulle komma och äta hos henne. Ibland hade köttsoppan "klimp" (s.k "klimpsoppa") vilka man som barn inte så gärna ville ha på sin tallrik. Men bortser man från mommos "klimpar" så var hennes mat alltid jättegod! (Tror jag nu i vuxen ålder skulle uppskatta dem, borde jag laga?)

Det var någonting med stämmningen också. Doften av vedspisen och skramlet när någon stod och diskade i fat. Ofta var vi många på besök samtidigt. Kusiner, föräldrar, mostrar, morbröder... trångt till bords men både maten och utrymmet räckte ändå alltid till. Mommos matintresse har nog gått i arv. Min egen mamma är också skicklig vid spisen. Mommo har redan för länge sedan lämnat jordelivet men jag brukar ibland ringa upp mamma och fråga "Hur var det mommo gjorde...." Senast var min fråga: "Hur var det mommo lagade hemlagad fil?"

Jag fick en noggrann beskrivning så nu har jag faktiskt fil på gång! Mer om det i ett senare inlägg... Filbunke är föresten också något mycket typiskt finskt. "Långfil" talar man om i Sverige när man menar den "finska filen". I Sverige dricker man en tunn variant, filmjölken, som snarast påminner om vår surmjölk (piimä)  men kanske långfilen blivit allmännare där, det var ett tag sedan jag senast kollade läget.

Fil är föresten ett alldeles ypperligt mellanmål till barn. Byt ut översöta jougurtar till hedelig gammaldags fil istället. Lite sylt, musli, eller kanel och socker på kan man förstås strö över om man så vill. Har man vant sina barn till söta jougurtar kan man sakteligen avvänja dem genom att köpa både naturell och söt jougurt. Blanda hälften var i en skål och rör om. Ni kommer att märka att den fortfarande är mycket mycket söt trots att ni minskat sockermängden med hälften. Eller köp bara naturell och söta den själv så har man bättre kontroll på mängden socker. Eller naturell + goda bär.

Barn kan faktiskt lära sig äta naturell jougurt eller fil helt utan socker också, jag råkar ha levande bevis på det;)

The End of the World...

Lyssnar på Lisa Nilsson, Ord. En så fin låt...

"Vet inte för vem jag skriver det är bara ord..."


Hon uppträdde visst vid Verdens Ende bara någon vecka efter att vi var där med familjen 2008. Sagolikt vacker plats! Speciellt vid solnedgången.

Från ord till ideér...

Läste i dagens Husis en intervju med den i Sverige bosatta finländska författaren Miika Nousiainen. Han skrev något jag också tänkt på. Hur hans ideér föds när han utför någonting monotont. De bästa ideérna kommer inte när han sitter framför datorn utan när han är ute och springer, dammsuger eller diskar... Precis! Jag har märkt att när jag står och skalar potatis! DÅ händer det något i skallen. Medan händerna arbetar kan vad som helst ploppa upp=) Och samma sak om jag står och diskar eller de dagar jag går till fots till jobbet. Tror hjärnan är funtad så att den måste få komma i ro innan ideérna börjar flöda...

Köksa, kokerska eller mattant?

(eller en kocks försvarstal)

- Om jag är köksa, kokerska eller mattant? Ingetdera. Jag är faktiskt kock även om mina matgäster är mycket unga.

-Vad är det för fel på köksa?

-Jo rent utsagt  låter hela ordet "tassigt" (finlandssvenskt ord för galet eller tokigt). Ja menar lägg bara till ett litet x så låter det som om du vore en köks sax!

-Kokerska då, varför inte kokerska?

-Vadå kokerska? Då kan man lika bra kalla mig skalerska, stekerska, varubeställerska, matsedelsplanererska, diskerska eller vaför inte mixerska jag mixar ganska mycket jag...

-Nå kökstant eller mattant då?

-Jag känner mig inte speciellt "tantig" (men du börjar låta "töntig"...) Föresten protesterar min inneboende feminist i mig när du vill kalla mig något så könsbestämt. Med husmor är det föresten samma sak. Nej kalla mig kock helt enkelt. Det är könsneutralt och det är den utbildning jag har. Det är kockens jobb jag utför. Alla i ett kök förekommande sysslor. Planerar, funderar, arrangerar, organiserar ja och dessutom lagar jag mat. Lagar mat från grunden. Det enda som skiljer sig från tiden vid restaurang är egentligen bara arbetstiderna...tja kanske något enklare råvaror och också mina matgästers ringa ålder. Men annars är det samma saker jag gör. Observera att jag kallar barnen matgäster inte ungar, dagisbarn eller snorungar. Jag har snappat upp att skolköksgurun Carola Magnusson där borta i Sverige kallar barnen för gäster och det gör jag med. Ömsesidig respekt ska det vara!

Varför ska det egentligen vara mindre glamour och "coolt" att jobba med mat för barn än med mat för vuxna?

Är ändå inte barn det finaste vi har???

Hur höja statusen i yrket? Högre lön, mer ansvar och utmaningar för alla i denna lågavlönade kvinnodominerande bransch vore kanske något att ta fasta på.

Den allmänna yrkesbenämmningen i dagens skol och daghemskök i Finland är idag "ruokapalveluntyöntekiläinen" , kostservicearbetare. Ett tråkigt ord så det förslår. Med det lockar man inte nya arbetstagare som måste ta över nu när de stora åldersklasserna går i pension...

Så långt Moa. Jag instämmer med henne i allt och vill passa på att påpeka att jag själv är fullkomligt nöjd med mitt nuvarande jobb där jag är KOCK=)