Nyanser av grått, promenader i regn och Berglins serier

En ovanligt grå sommar. Så grå att man endera måste börja gilla grått eller duka under. Beslöt mig att göra det första. Plötsligt ser jag det vackra i allt det gråa. Så många olika grå nyanser det finns. En gång för länge sedan under en utbildning (till dekoratör) skulle jag måla gråskalor som ett arbetsprov. Minns hur jag slet och kämpade med att få ihop tio nyanser av grått. Allt från ljusaste vagt gråa till mörkaste nästan svart.

Det ligger ett lugn över färgen. Grått kan vara riktigt vackert som på morgonen då gråhägern  i all sköns ro sträcker på benen på den grå simbryggan. Senare går jag upp på kalhygget, det "stora grå". Där tar jag fina bilder av den unga sädesärlan med alla sina grå nyanser.

Vi äter gråa fiskar. Silvergrå.

En dag bestämmer vi oss för att ta färjan över till Tallinn. Där fortsätter det gråa i borgar och stora gråa djur på Tallinn Zoo.

Läser Berglins serier om kropp och hälsa. Pärmens färg: grå.

Regnet och grådaskiga dagar har dominerat denna semester. En dag trotsar jag ett ösregn och klär mig från topp till tå i regnkläder och bara går... Kommer underfund med att regnpromenader är riktigt fräscha, eftersom det inte blåser är det rentav behagligt att traska omkring. Hittar kantareller, många, på helt nya platser. De lyser intensivare än vanligt  -inte det minsta grå. Ja förutom grått är gult också riktigt fint! Och kombinationer av grått och gult.

Som snokens färger. Snoken som bor vid stenfoten och håller mössen borta.

Boktips!

Titel: Berglins stora bok om kropp och hälsa (om matvanor, ovanor, hypokondri, åldrande, ångest och hela skiten)
Text och illustrationer: Jan och Maria Berglin
Förlag:Whalström & Widstrand
Utgivningsår: 2014

Liknande teman som jag också brukar rita serierutor om=). Några av mina rutor hittas här.

Den ultimata rågbrödsmackan

ingredienser:

rågbröd

kantarellsås (kantareller, grädde, lök, salt...)

rökt ren (påläggskorv)

getost

förkokt rödbeta

rosmarin

honung

Kylskåpsrensning och denna gång hittades godare rester än vanligt. Nu fanns även en rest av en svampsås av årets första kantareller! Kokt rödbeta fanns också (kokar ofta lite mer rödbetor än vad som brukar gå åt vid en middag för de är så goda att lägga med i "restmat" senare i veckan. Några skivor kallrökt ren fanns även och en liten bit getost. Det fick bli smörgås till lunch. Gratinerades i ugn och sen ringlade lites honung på rödbetan och osten innan servering. En kvist rosmarin passar utmärkt till. Så mycket godare kan inte en smörgås bli.

Hittat några nya kantarellställen!

F-Hoone, Tallinn Estland

Den här gången vi besökte Tallinn hade vi beslutat oss att äta lite utanför de vanliga (rätt dyra) turiststråken. Ett ställe som vi hade hört att var bra var F-Hoone i Telliskivi. så efter att tillbringat förmiddagen på Tallinn Zoo åkte vi dit. Så värst hungriga var vi inte men beslöt att ta en varmrätt. 

"Industrial chic", retro, bohemiskt, ett "hipsterställe", avslappnad miljö, en restaurang med billig men riktigt god mat... var ord jag hört vid beskrivning av stället. Jovisst maten var god, men tyvärr hade laxen endera brända kryddor på stekytan eller så var det " flagor av orent stekbord"? Kunde inte utreda vilket var fallet. Svarta prickar som inte var så goda. Bortser man från det så var portionen ändå som helhet lyckad. Stekta laxen serverades med gnocci, en riktigt god ärtpuré och en tomatsalsa. Vi tog alla samma rätt som var en av de dyraste på listan. Ändå var priset under 10 euro. Många rätter var betydigt billigare än så. Helt annorlunda priser än inne i de gamla stadsdelarna i Tallinn. Vegetariska utbudet var även bra.  F-Hoone är tydligen ett populärt matställe även för ortsbor, det var nästan fullbelagt endast några enstaka bord tomma. Matgäster i varierande åldrar, även många barnfamiljer. Severing både ute och inne. Serveringen löpte bra förutom att vi fick vänta länge på att få betala. Bygnaden sliten på ett charmigt sätt, udda stolar och enkel inredning, högt till tak. Tyvärr något för hög bakgrundsmusik (suck, det är något jag ofta stör mig på om vi är ute och äter!).

Området och hela miljön i Tellliskivi är en sevärdhet i sig. Inga putsade fasader här inte. Nedgånget och slitet. Innan vi till fots tog oss vidare irrade vi omkring i några gränder och visst ser man staden med lite andra ögon då man letar sig fram på sina egna vägar. Förfall har trots det en speciell charm och avskalade restauranger är många gånger både charmigare och har bättre atmosfär än alltför uppstylade. Skulle jag ge F-hoone stjärnor i en klass mellan 1-5 skulle de få en 3 av mig. Hade sotet på laxen inte funnits och volymen på musiken skruvats ner så hade det blivit en  4:a.

Efterrätt intogs senare på "fint men lite tråkigt, café". Bakelse och kaffe.

Fryysarinranta

Hela familjen samlad (sällsynt i sommar) och efter en längre period med "torpmat i all enkelhet" blev det ett restaurangbesök till Fryysarinranta i Borgå.

Som förrätt tog jag och yngsta en gazpacho med mozzarella och torkade oliver medan de övriga åt laxröra med skärgårdsbrödchips. Sen fortsatte jag och söner med hamburgare (två av oss tog hamburgare med renkött och lingonsylt!) medan maken tog grillad kyckling med karl-johanrisotto. Efterrätten Frysarens Rocky gård och en kopp kaffe avslutningsvis.

Namnet Fryysarinranta kommer sig av att Harry "Frysarn" Gustafsson tidigare var ägare till just dessa byggnader vid ån. Frysarn, "Senapskungen," har jag bloggat om tidigare. Hittas här.

Maten god!! Betjäningen gick smidigt och personalen trevlig. Rimliga priser. Fin sommarrestaurang och helt o.k ställe! 

Violte, fågelmarker och sik med rödklöver

Ett te med violsmak, en gåva jag fick av ett barn vid vårfesten, smakar riktigt bra denna kyliga sommar. Inte många värmedagar hittills på semestern. Men det svala vädret gör att man orkar syssla och pyssla mera... 

...och man orkar vandra omkring i skog och mark och på kalhygget. Ännu en nykomling på hygget, en vadare, skogssnäppan (Tringa ochropus). Den ligger och ruvar på ägg och flyger förskrämd upp om man går lite för nära. Den är så snabb så man inte hinner få bilder av den. De som man däremot kan fotografera hur mycket som helst är sädesärlorna. De trivs också på hygget. Vattenpottarna är tydligen rika på insekter.

Ett av sädesärleparen har bosatt sig på vår veranda så dem kan man studera på riktigt nära håll. De har boet fullt med kvittrande ungar just nu och föräldrarna flyger skytteltrafik med mat till sina små.

Och så måste man själv äta lite emellanåt.... sik&potatis, lite rödklöver som dekoration (men se upp med klöver om du har allergi! Timotejallergikern vid vårt bord reagerade visst även på klöver.) 

Torpglass

En liten sats glass/ parfait jag brukar laga då och då när vi är på torpet (satsen nedan räcker bra som efterrätt till  4 pers.) Använder gärna joghurt och inte bara grädde. Tycker den blir godare då den är lite syrlig.

3 äggulor
1/2 dl farinsocker
1 1/2 dl naturell joghurt
1 1/2 dl vispad grädde

smaksättning t.ex
2-3 msk lingonsylt (eller en liten näve nyplockade blåbär)
en nypa vaniljpulver


Vispa äggulorna med sockret över vattenbad tills det tjocknar något och blir fluffigt. Låt svalna något och rör ner joghurten samt smaksättning. Vänd försiktigt ner grädden som är ganska hårt vispad. Rör om och häll allt i en form (eller i flera små). Frys in.


Annars är helt vanlig fil också gott. Så gör du egen fil!

Sutare - med en lukt av gammal sjöbotten

"När storfiskaren talar om hur många fiskar han får, så skarvar han som han vill så inte armarna räcker till...", tänker på den visan då sonen med andan i halsen berättar om storfångsten.

-"Det är sant! Vi fick 22 sutare i katsan!"

- "Eller var det kanske bara två...?"

-" NEJ! Jag har bildbevis, titta!" fortsätter son och visar ett fotografi taget med mobilen.

Katsan på bilden ser onekligen fylld ut.

-"21 släppte vi ut tillbaka men en ska vi äta!"

Snart kommer andra sonen gående med en rensad gulgrön slemmig fisk. Jag har tillrett sutare (Tinca tinca), lindare) nångång för länge sedan men smaken har varit... ja, inte precis god om vi säger så.... Berättar för dem att visst kan vi tillreda den men att de inte ska förvänta sig alltför mycket.

Vi kan ju alltid se det som en liten Sapereövning. Fundera över smak, doft, konsistens och så , en liten "sutare-studie". Tur har vi också (köpt) lax att tillreda så om inte sutaren faller dem i smaken finns det ändå mat. Medan potatisen kokar och laxen steks ligger sutaren i en rökpåse på en glöd... Den är fylld med lökskaft, vitpeppar och salt, lite libbsticka och en klick smör. När vi ska äta klipps påsen upp.

Sutare med alla sinnen

Utseende och konsistens: Ett tjockt "geleaktigt" fettlager på ytan och skinnet tjockt och osmakligt grått nu när den är rökt. Köttet ljust som braxens men fetare i konsistensen. Benen ganska stora och lätta att plocka bort.

Doft: Här kan man snarare tala om lukt. Lukten av "dy och gammal sjöbotten".

Smak och munkänsla: Nå, smaken är inte så speciell. Lite dysmak men pressar man MYCKET citron och strör lite extra vitpeppar över går den faktiskt att äta.

Får på någotvis lite lutfiskkänsla i munnen, kanske beroende på konsistensen. Funderar på om bacon"strössel" och gröna kokta ärter kanske kunde passa till. Eller så borde man ha en stark sås som trollar bort dysmaken.

Summasumarum av vår sutar-test: Man kan äta den i brist på annat, men man kanske ändå inte äter den så gärna... Då var våra mörtexperiment tidigare mer lyckade. (Se mer under etiketten mörtexperiment här i bloggen!)

Att det finns så otroliga mängder av denna bottenfisk i vår vik är inte så skoj. De är en indikator på att viken inte mår så bra har jag förstått (rätta mig om jag har fel). Vi vill ha abborrar och gädda i katsan! Sutaren lever i stora stim och simmar en in i buren är snart hela gänget efter. Tror vårt senaste rekord låg på elva... nu dubbelt upp! Kanske man borde ha tagit upp alla 22 och bjudit in alla ortens sjöfåglar på fiskfest. Vem vet kanske den gamla havsörnen dykt upp då. Nu var det ett par måsar som fick kalasa på rökta sutarrester denna gång och det var de mycket nöjda över.

Fågellivet och abborrmiddagar

Semestertider pågår och då blir det inte så mycket bloggat. Har en hel del nyritade bilder men orkar inte scanna in nån av dem nu så det får bli en gammal en från "bildarkivet". En bild på blåbär, de börjar mogna nu sakta men säkert. 

Nu är det ungefär ett år sedan  favoritskogen höggs ner. Den bästa svampskogen. Skogsområdet där vi brukar plocka blåbär finns tack och lov kvar. Hittade ett par tidiga aspsoppar i blåbärskogen. På kalhygget har det nu planterats pyttesmå granar men det kommer att ta tiotals år innan granarna står höga och täta där igen. Den förändrade biotopen har påverkat faunan. Små skogsfåglar som svartmes och tofsmes har fått flytta på sig, däremot har vi haft mindre flugsnappare och gärdsmyg på besök, två arter som vi ej noterat tidigare på området. Spillkråkan tycker hygget är rena rama himmelriket. Hela familjen spillkråka (4 exemplar) trivs mer än väl och har t.om sökt sig nära vårt hus. De hittar myror i en gammal trädstam som blivit liggande. Dagarna har vi ägnat åt huset som kräver sitt. Är det inte nåt som ska målas så är det nåt som skall skrapas eller nånting annat som kräver underhåll. Gamla hus är charmiga men ganska arbetssamma. Gäller att ha rätt inställning så inte semestern börjar kännas som ett arbetsläger. Kvällarna har ägnats åt fiske och några av sommarens abborrmiddagar är redan avklarade. Fler lär det bli.

Nu börjar visst värmeböljan så ha det gott i värmen och drick mycket vatten!

Blommor i trädgård och blommor i kex

Idag blev det blommor i kexen. Lagade de goda lavendelkexen som jag gett recept på tidigare men hade även rosenkvittens kronblad med i smaksättningen denna gång.

I trädgården blommar rosa vallmo. Sådde för några år sedan från frö. I flera år har det bara blommat något enstaka exemplar men i år finns de i en hel klunga. De är så fina! De blommar något senare än de orange som nu börjar vara utblommade.

Akvarieväxthus, päronpest, storkbebis och en söt liten igelkott

Vi fick finbesök till trädgården (i stan) igår kväll. En igelkott som lät sig väl smaka av kaninernas torrfoder innan den tassade vidare. Vattenmelonplantan jag köpte mår fint i sitt lilla "växthus". Blev lite osäker på om man kan odla meloner på friland här i kalla nord så beslöt att ett gammalt akvarium får fungera som växthus nu i början. Sen när den växt till sig kanske den klarar sig utan växthusvärme.

För några dagar sen gick Evira ut med en päronpestvarning! Så kanske det var tur att jag kom hem utan päronträd från trädgårdsaffären. Ett parti av päronsorten Pepi har visat sig bära på päronpest och nu önskar Evira att de som köpt av dessa skall retunera träden. Får hoppas de får päronpesten i Finland under kontroll! Vore hemskt om päronpesten börjar sprida sig till friska fruktträd.

Och i Koskis  har Finlands första storkhäckning lyckats! Det finns åtminstone en unge i boet nu. Denna stork var dock ensam då den landade och rastade här i närheten lite tidigare i år.

Fransk mat med Pellaprat och en hönsgryta med granskott

Titel : Franskt kök för alla 
orginalets titel: La Cuisine Familiale et pratique
Författare: H.P Pellaprat (översatt och redigerad av Anders Björkegård)
Förlag: Bergs bokförlag
Utgivningsår: 1959

En vän rensade bland böcker och erbjöd mig några kokböcker. Två fina gamla "rariteter" som jag kan åtekomma till senare och så den här klassikern: H.P Pellaprat Franskt kök för alla. Översatt till svenska 1959. Den är något omarbetad och anpassad till nordiska förhållanden av Anders Björkegård. Det var Henri-Paul Pellaprat  (1869-1954) som grundade kockskolan l´ École du Cordon Bleu i Paris och han räknas till en av de stora inom det moderna franska köket. Denna bok var en bästsäljare då det begav sig. Hans mest kända bok är ändå Modern French Culinary Art.

Som så många böcker från 50-70 talet är färgbilderna i boken inte av någon vidare kvalitet. Bilderna är lite bleka och framhäver inte maträtterna på bästa vis. Maträtterna är alla fotograferade så att de är framlagda på serveringsfat, fotograferade uppifrån  eller snett från sidan, inga extra vinklar eller någon övrig rekvisita. Helt olik dagens kokböcker med sitt överdåd av tjusiga bilder på mat i trevliga rustika miljöer och ofta människor och omgivningar i bild. Men recepten i boken är tydliga och klara. Slås av enkelheten i många rätter. Få ingredienser och inte så mycket jox. God mat, okomplicerad sådan. Små goda råd här och där. Ja man hittar faktiskt mycket lärdomar om man lusläser boken, så det är en helt bra bok med många goda rätter till vardag och till fest. 

Men trots bläddrandet bland franska rätter blev ändå nordiskt i grytan. En gryta utan recept och med råvaror som fanns tillgängligt. Hönsfileér skars i lite mindre bitar. Bryntes och lades i grytan för att puttra tillsammans med vitlök, tomat, förvällda nässlor, granskott, vinäger och salt och den smakade alldeles förträffligt.

Än hittar man på sina ställen mjuka granskott, men snart är den tiden förbi så passa på. Det går bra att frysa in eller sylta dem. Goda i grytor!

Nu blev det alltså något vi kan kalla "Nordisk granskottshöna" men kanske det får bli franskt med Pellaprat nästa gång. Kanske då Puolet sauté à la Provencale eller Poulet sauté chasseur....

Hoppas ni haft en fin midsommar trots att vädret varit lite trist!

Slutspurt på jobbet, skomakarlax och dukkahpanerade hönsfileér

Sista dagarna på jobbet innan semester är alltid lite tröga. Kroppen och själen ropar efter semester men ändå är det så mycket på jobbet som ännu borde bli gjort. Barnen är få, matmängderna är mindre men trots det en hel del  kvar att fixa innan man kan stänga om sig och pusta ut.

Sen kommer den, den eferlängtade semestern! På midsommarbordet åtminstone Skomakarlax och nypotatis...och jordgubbar och... ja får se vad det blir i år. Har inte hunnit tänka så långt än. Måste ta en dag i gången.

Har planer på att investera i en ny kamera. Har inte haft en egen sen min gick sönder före jul. Har kunnat låna makens förstås, men den finns inte alltid till hands. Nu t.ex är den på resande fot med maken. Därav inga bilder. Ja annars hade jag t.ex kunnat fotografera den goda salladen jag och pojkarna åt ikväll med "dukkahpanerade hönsfileér". Dukkah är en kryddblandning vanlig i Egypten innehållande: rostade mandlar, rostade sesamfrön, fänkål, koriander, spiskummin, rökt paprika, socker och salt. Finns att köpa i specialaffärer men också enkelt att blanda ihop själv.

Utseendenormer och matstress

Idag passar det med en bild jag haft i bloggen tidigare:

 (man kan klicka  på bilden för förstoring)

I tisdags ett bra skriveri i dagstidningen (ÖN) av Charlotte, som även har bloggen Hit och dit och tillbaka igen. Rubriken var "Släpp ritualen" och handlar i korta drag om hur kvinnor då de är bjudna på fest "ojar och vojar sig" över vad de äter. De pratar om graviditetskilon som är svåra att bli av med eller om hur de måste träna mer för att ens kunna unna sig något från festbordet. Att hänge sig och njuta av festbordet, av maten och smaker är så gott som omöjligt för en del.

Skönhetsnormer av idag får många att känna skuld och skam av att äta. Normal träning övergår lätt till hårdträning då man måste komma i form. De finns de som vill leva så hälsosamt att det blivit direkt ohälsosamt.  Slutklämmen i Charlottes text är fin då hon lovar sig själv att inte delta i ritualen för sin egen skull och inte minst för sin dotters skull. "...min dotter ska få en chans att lägga sin kraft på viktigare saker än anpassning till en utseendenorm som aldrig blir nöjd."

Det är ju så att barn lyssnar och tar efter oss vuxna. Barnets egen kroppsuppfattning blir lätt i stil med mammans. Barnet tänker: Hon är ju mamma, hon är vuxen så hon måste ha rätt! Så det är säkert bra att hejda sig lite och tänka på vad man säger i barns närvaro.

En liten kulinarisk upptäckt

Kanderade blommor att pryda bakverk med är alltid fint. Men det är ett petigt jobb om man vill få dem perfekta.Vill man vara riktigt petig och få eleganta blommor använder man pensel som Johan i bloggen Matgeek. Annars gör man som jag, lite slarvigare... doppar kronblad av blommor (gärna med en pincett) i äggvita, doppar i socker, strör ut dem på ett bakplåtspapper och ytterligare lite socker över. Låt torka (jag lade dem i en ugn som varit varm, på eftervärme med ugnsluckan lite öppen sedan fick de ännu torka klart uppe på en kökshylla ungefär ett dygn. 

Syrenens blommor är inte värst goda om man frågar mig. De är alldeles för "parfymiga"för min smak. Då är violer godare, men denna gång prövade jag också att kandera lite annat än de vanliga. Blad av daggkåpa, röllekablad, några körsbärsblommor och så det som blev en kulinarisk positiv upptäckt: kronblad av ROSENKVITTENS blommor (Chaenomeles japonica). Oj, här fanns det smak! Lite som syrligt godis. Söttsurt blev det med sockret på. Inte överdrivet "parfym", inte alls beskhet, inte alls något som dominerade för mycket. Bara gott! Och sen färgen! Finare färg på kakdekoration får man nog leta efter. Så intensivt orangeröd. Försökte googla lite på rosenkvitten  om det är någon annan som upptäckt att använda dessa blommor "inom kokkonsten" men hittade inget. Det verkar bara vara frukterna man är intresserad av. I Landleys kök hittas däremot en fin lista över ätliga blommor du kan hitta i din trädgård. Sen när man kanderat blommorna och kanske vildörter och de är riktigt torra lägg dem då i en burk och förvara torrt och ta fram de gånger en dessert skulle kräva något lite extra om inte minst för ögonfröjdens skull.

Som middagsmat ikväll efter en lång utedag fick det bli "snabbmat på rester"(några överblivna korvar och lite svamp + tagliatelle)  samt en nymixad nässelpesto innehållande förvällda nässlor, pumpafrön, citron, parmesan, vitlök och olivolja, salt&peppar) Som efterrätt hittades glass i frysen som dekorerades med en... just det: kanderad rosenkvittenblomma.

Ps. Mer blogginlägg om rosenkvitten hittas under etiketten "Rosenkvitten" i denna blogg.

Bubbel i glasen och goda studentkex

                           


                                       

Förra veckan var "festernas vecka" då den ena festen avlöste den andra och sedan kulminerade i äldsta barnets studentfest. Efter den fina ceremonin i gymnasiet blev det trädgårdsparty i fint solsken då vi bjöd på smått och gott - salt och sött, sonen till ära.

Foto:JM

Receptet på goda studentkex hittade jag i den finska bloggen Kinuskikissa. Kex som påminner om "vita mössan" trots att färgerna inte är så korrekta. Här kommer receptet på svenska: 

(35 st)

125 g smör eller margarin

1 1/2 dl socker

1 ägg

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

1 tsk kardemumma

1 tsk kanel

Dekoration:

ca. 100 g mörk choklad

sockerkulor

Vispa smör och socker till ett skum. Tillsätt ägget. Blanda de övriga ingredienserna tillsammans och rör ner lite i gången i degen. Lägg degen i kylskåpet för åtminstone en timme. Kavla ut till en tunn platta och ta ut runda kex med ett runt mått. Lägg på en bakplåtsbeklädd plåt och grädda 5-8 minuter i ugnen.

Låt kexen svalna. Smält choklad och doppa kexen i chokladen. Dekorera med sockerpärla. 

Salta tilltugget bestod bl.a av små goda krustader med olika fyllningar. Nedan en lax-ost variant där jag rullat laxen med ett lager ost och dill till täta smala rullar och lagt i frysen. Halvtinade går de sedan bra att skära. Lägg en upptinad "laxrulle" i varje krustad och dekorera med dill. Liknande men med ren, pepparotsost och gräslök lagades också. Svamppastejer och de goda tårtorna beställdes från stans bageri då jag visste att tiden inte precis var på min sida då jobbets vårfester ägde rum samma vecka. Det är mycket att stå i när fester ska arrangeras men samtidigt väldigt skoj. Nu känns det som lugnet efter stormen, ganska skönt det med! 

- En fin dag!

Nej, maj är ingen bra bloggmånad...

för i maj har jag så mycket annat på gång... Det är så många lökar som vill planteras, så många plantor som vill slå rot, så mycket dofter och synintryck man måste ta sig tid att njuta av då värmen och grönskan äntligen kommit. Ja, och så är det alla festerna. En efter en  kommer de. Två (jobbfester) avklarade redan denna vecka och ännu en (privat) på kommande. Mycket att stå i men å andra sidan också riktigt skoj, speciellt då jag nu har ledigt några dagar och faktiskt har tid till förberedelser.  

Varför handlar man trots att frysen är full? frågar sig Mats-Eric Nilsson i ett blogginlägg. Och jag påminns om att nu är det dags att börja se över innehåll i frysarna. Brukar ha april-maj-juni som "frystömningsmånader" på jobbet så jag kan stänga av frysarna helt under semestern. Sen börjar man på ny kula. Har försökt ha samma princip hemma. En gång i året ska frysarna vara tömda. Avfrostade och dammsugning bakom. Känns bra med en ordentlig inventering  och sen en nystart med nya bär. Vet att jag ännu har en del av fjolårets rabarber kvar och den känns föga lockande att ta till då ny rabarer finns i parti och minut i trädgården. Vad lära av detta? Jo kanske det att vi borde äta mer rabarber under vinterhalvåret så den skulle vara puts väck då nyskörden kommer.
 

Traditionsbakning med barn - karelska piroger

En dag den här veckan har vi bakat karelska piroger med barnen.  Risgrynsgröten kokade jag dagen innan för att vinna tid. Att baka piroger kräver både fingerfärdighet och koncentration. Duktiga var de, barnen! Pirogerna blev jättegoda och åts till sopplunchen med äggsmör och persilja.

Recept ( ca.25 piroger)

Risgrynsgröten

2 dl vatten
2 dl grötris
10 dl lättmjölk
1 tsk salt
50 g smör
(1 ägg)

Deg

2 dl vatten
1 tsk salt
4 1/2 dl rågmjöl
1/2 dl vetemjöl

lite mjöl till utbakning


Blanda ihop vatten och mjölet till en jämn massa. Knåda på mjölat bakbord till en fast deg. Baka ut en lång stång av degen och skär den sedan i 25 bitar. Rulla dem till runda bollar och kavla sedan ut dem tunnt. Ca. 15 cm i diameter. Klicka en klick gröt på varje rundel och nyp ihop kanterna. Man kan ha i ett ägg i gröten så blir den något fastare och rinner  inte i ugnen. Grädda i het ugn 250-275 grader 12-15 minuter. Smörj pirogerna med lite smör och vatten  då de tagits ur ugnen

(Variera pirogerna med korngrynsgröt, batat- eller potatismos eller annan fyllning)

Som ni ser - barn kan!

T som i toppmurkla och i taltrast

Plötsligt en dag var de bara där. Inte bara en
 utan många. Likt hattifnattar står de i klungor
 under äppelträden.

Toppmurklor (Morcella elata) har invaderat vår gräsmatta. En "snäll" variant av murkla. 

Stenmurklan (Gyromitra esculenta) som ni vet, är däremot giftig. Den har höga halter av gyrometrin som är cancerogent. Livsmedelsverket i Sverige avråder från att äta den även efter förvällning och nyligen blev det ett ramaskri då kocken Paul Svensson tillagade en murkelsås i Svensk tv.

I Finland står det så här på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras hemsida:" ... Stenmurklan (Gyromitra esculenta) omges av många fördomar: den är en egendomlig konstighet som först efter korrekt behandling förvandlas från dödligt giftig till en verkligt läcker matsvamp. 

Så kan det skilja länder emellan. Här är murkelsås inte alls en ovanlig syn på fina restaurangers menyer  den här årstiden. Det finns m.a.o sådant som skiljer länderna åt i "försiktighetsåtgärder för folkets bästa". (Jag brukar inte tillreda stenmurkla måste jag inflika...men har nog smakat på murkelstuvning nån gång, dock mycket sällan).

Vid torpet har taltrasten byggt bo i ett vedlager. Tre näpna små ungar har precis kläckts. Boet lite slarvigt byggt eller så är det senaste oväder som stökat till det så det fått ett hål i sidan (syns inte på bilden). Man får hoppas att det ändå går bra för de små liven! Taltrastarna har denna gång bl.a använt skägglav som bomaterial.

Varma vilda örter och allra godaste pizzan

Vildörtstemat fortsätter här i bloggen. Det har säkert inte ungått någon att vildmaten är "trendmat" no.1 nu. Tidningar, teveprogram, kurser... överallt pratas det om vildörter här i Finland. På lördag är det restaurangdagen igen och jag tippar att många har ogräs på menyn. Vi brukar öppna en pop-up restaurang på jobbet då restaurangdagen äger rum i maj men i år ändrades planerna. Istället får det bli en "pop-up" i höst för vår del.

Idag en ledig dag, Kristihimmelsfärd, som fick bli en trädgårdsdag för min del. Potatisen planterad i hemmaträdgården och lite annat också. Det fick mest bli potatissorten Annabelle  i år och lite av en sort som hette Arielle. Ja lite Rosamunda (ugnspotatis) blev också nedgrävd. Sen vankades lunch... några kvarblivna pizzabitar från gårdagens pizzamiddag. Allra godaste varianten, hemlagad med ren, svamp och rödlök och kirskål (kirskålen hamnar i mycket nu). Idag fick bitarna göra sällskap med alllt möljigt grönt från trädgården: blad av rölleka, maskros, daggkåpa, kirskål och några skott av allra ljuvligaste mjölkörten (även kallad mjölke, horsma, rallarros, epilobium angustifolium). Stektes snabbt i smör i het panna. Så mycket smak! Växthusodlad sallad smakar inte mycket när man inser hur mycket smak det finns i det vilda. 

När det gäller vilda örter plocka bara sådant du är helt säker på. Lär dig några stycken åt gången och experimentera med dem. Frys ner eller torka vilda örter nu när de finns i överflöd, perfekt att ha som ingrediens i matlagning vare sig det gäller pajer, pizzor eller grytor. Eller frys in i iskubsfack och använd kuberna som smaksättning i såser. En finsk programledare för ett vildörtsprogram som visades i tv sa att man borde döpa om rikkaruoho till rikkausruoho. D.v.s istället för ogräs kalla det för rikedomsgräs.