Det Hallwylska köket

Tips! 
Titta in på några intressanta nätsidor "Det Hallwylska köket" - 40 rum & kök, en interaktiv utställning.
Mycket intressant för en som gillar matkultur och mathistorik! En fin receptsida  finns där också. Och kolla in de fina gamla köksredskapen!

Gustafva flyttar till torpet!

En ny bok till torpköket! Eller ny och ny, den är nästan jämngammal med torpet.

Det hittades ett urklipp i boken om en annan bok 

"Skeppskocken" av Aina Panelius,  det var lite skoj

eftersom vi haft  just den boken i användning vid våra 

1800-tals middagar.

Smider sommarplaner. Det är Gustafva Björklunds kokbok (upplaga från 1885) som får bli "sommartema" i år har jag tänkt. Ja jag brukar ha nåt "tema för sommaren" då vi är där under semestertider. Ett år höll jag på med "skräpfisk"  och experimenterade  med  mört och brax (hittas under etiketten mörtexperiment i denna blogg), senaste år blev det "gäddtema" då vi fick ovanligt många gäddor. Före mörtarna var det "Saperesommaren" då jag läste det mesta jag kom över om metoden som väcker matnyfikenhet hos barn (och vuxna). I år kommer det förhoppningsvis igen bli mycket fisk men tänkte också kocka lite mer enligt gamla 1800-tals recept, bara för att det är så roligt och ofta blir det väldigt gott. På torpet är det mycket matlagning som gäller, men det är ganska annorlunda än till vardags. Ett hus utan rinnande vatten, med vedspis (en gasspis finns visserligen) och så alla fina råvaror in på knuten som fisk, bär och svamp! Sen är det tystnaden, lugnet, skogen, en helhet som gör gott i själen. Då vill man gärna laga god mat och bara njuta av tillvaron.

Boken ja, den beställdes på nätet från ett antikvariat. Hade kollat in den tidigare men då blev det inget köp, nu när jag såg att den ännu fanns kvar beställde jag den. En drös med urklipp föll ut ur boken när jag plockade upp den och bokens tidigare ägare har gjort anteckningar här och där i boken. Skojigt att läsa, som en hälsning från ett annat århundrade! Bl.a ett handskrivet recept på enbärsdricka som måste prövas. Gamla böcker är speciella, dammar man av gamla böcker kan det bli mycket gott. Ser fram mot sommaren...

Läs mer om Gustafva här!

Fynd i boken.

 Karl Fazers choklad konfekt är bäst! står det på baksidan

Så då vet vi vad vi äter till påsk.

Midvinter-Supé à la Russie

Oj det var så gott... ja senaste veckoslut blev ett väldigt gott veckoslut. Allra godaste rödbetsbuljongen, blinier med lakrom och annat till, stuvade laken och goda morötter i cognac...

Kommer att lägga in recept på 1800-talsrätterna vi lagade till vår ryska kväll på 1800-talsföreningens hemsida och en länk dit, men det får bli vid ett senare skede. Så här såg menyn ut.

Wienerbakelse med lingon 

Recept på en av våra efterrätter, Wienerbakelsen, och några andra bakverk från 1700- och 1800-tal hittas här.

Sparre, Warg och kokad lake

Att koka lake

"Lägg laken uti kalla vattnet och låt honom sakta koka tills dess han börjar bliva mjuk, och då saltas han. Låt emmellertid ett gott stycke smör med ett halvt skedblad mjöl uppfräsa uti en kastrull, slå sedan en eller två slevar vatten därpå, och låt koka med en hel lök, som skäres itu, fint hackad persilja, litet pappar och salt, sedan lägges laken däruti, och låt det på sakta eld stå att koka, men omskakas så och då, och när det anrättas rives muskot över."

ur Cajsa Wargs kokbok

Var till biblioteket igår och kom hem med en trave böcker varav några med gamla recept och menyer. I Eva Mannerheim Sparres kokbok hittas mycket gott, Cajsa Wargs kokbok ska även den studeras och från det lilla recepthäftet från Frugård, Rouvankartanon Herkkukirja kan det kanske också plockas ideér till 1800-tals middagen som går av stapeln om några veckor.

Idag äter vi lake! Kokt enligt Cajsas anvisningar, serverade med potatis, morot, purjo och palsternacka i fiskbuljong. D.v.s en härligt god fisksoppa. Nästa gång vi äter lake får det kanske bli Eva Mannerheim Sparres gratinerade lake från Lemsjöholm.

Boktips:
Eva Mannerheim Sparre Kokbok för finsmakare och vanliga hungriga, 1995, Otavas förlag
Cajsa Wargs kokbok Man tager vad man haver,1999, Klassikerförlaget
Rouvankartanon Herkkukirja, (Hedvig Eleonora Lilliehöökin kirjeet) Frugård 1992

Mellanmålsklubb och 1800-tals mat

Vid sidan om ordinariejobbet har jag några små "matprojekt" den närmaste tiden. Kommer igen dra en Smakskola/ mellanmålsklubb för en klass en gång i veckan. Ska bli skoj! Det andra matprojektet är en 1800-tals middag. Menuplanering och arrangemang kring den. Så det blir att studera Hagdahl och Cajsa Warg igen, eller någon annan "storhet" då det begav sig. För ett år sedan såg middagen ut så här.
Trevligt veckoslut!

Hjortronglace anno 1911

Ett gammalt recept på hjortronglass som jag tänkte försöka mig på. Men jag tror jag halverar satsen vid första försöket. Kanske nåt för julbordet. Hittat i Kokbok för hem och skola (Reinilä, Callonius och Krank, 1911)

4 dcl. grädde
1 dcl. socker
1 dcl god grädde
8 dcl hjortronmos
2 dcl. socker

Sockret kokas med 4 dcl. grädde och slås upp att kallna. Däri blandas den till hårt skum slagna grädden och blandningen fryses. Då glacen är till hälften frusen , iblandas det passerande hjortronmoset tillsatt med sockret, varefter frysningen fortsättes.

Då  på den tiden då receptet plitades ner hade man inte frys så istället använde man en sån här:

Kring dosan i glacemaskinen nedpackas varvtals med krossad is och grovt salt. Locket bör vara väl tillslutet så att intet salt tränger ner i dosan. Då glacemaskinen är i ordningsställd och dosan genomkyld ihälles den kallnade glaceblandningen som endast får fylla dosan till 3/4, varefter glacen vrides till den är frusen. Salt och is påfyllas efter behov. Vattnet som bildas då isen smälter tappas ut. Frysningen pågår 1/2-1 timme. (Fakta från boken som nämns ovan).

Annat gott parfaittips som passar bra till jul hittas här med vinbär och pepparkaka.

Blommig sik och kapriskrasse

Min vana trogen gör jag varje år en egen kryddmix. Samlar ihop alltmöjligt från egen trädgård: basilika, oregano, timjan, kronblad av ringblomma, isop... torkar och smular ner i en glasburk. Senast jag gravade sik fick den smaksättas med årets blandning. Fint med den orange färgen trots att ringeblomssmaken kanske inte var så framträdande.  Krassens blomma är en annan blomma som blir god i kryddblandningar, t.ex. i en salladsdressing. De är lite peppriga i smaken. Av krassens omogna  gröna frön kan man laga"kapris" T.ex enligt ett gammalt 1800-tals recept:

"Gröna frön nedläggas i burk och öfverslås med kokt kall ättika"  Charles Emil Hagdahl

Gustavas skarpsås

Ett sista minuten tips t.ex till den gravade laxen:

"Ägg kokas väl, så att de blifva hårda. När de äro kokta, skiljas gulorna från hvitorna och arbetas väl med träsked; man strör deruti litet socker för att bättre få sönder dem; dertill kommer fin matolja, så att den blifver simmig, och god kryddättika. Detta silas genom hårsikt och sist iströs litet hvitpeppar." Gustava Björklund

1 hårdkokt äggula
1 rå äggula
1 msk vinäger
1 tsk fransk senap
salt, vitpeppar
1 tsk socker
1/2 dl rapsolja
1 1/2 dl vispgrädde

Mosa den kokta äggulan i en skål och blanda med den råa till en slät smet. rör ner vinäger, senap, salt, peppar och socker. Tillsätt oljan lite i taget. Vispa grädden och rör ner den försiktigt.

Ur boken: Gustava Björklund och hennes kokkonst (utgiven av Lilla Sällskapet 2005).

Trevlig midsommar!

Gamla vackra ting

...på Stensböle gård. Guidad rundvandring i karaktärshuset. Vackra gamla  föremål: fina tapeter, möbler, böcker och annat. Här hade man kunnat stanna längre. En Sjelfarbetande Glace Maskin borde man ha.

La Belle Époque

...på Villes och Alberts tid. D.v.s Ville Vallgren och Albert Edelfeldt. Tittade in på utställningen som har öppet sista veckan, den har pågått ända sedan sommaren men av någon anledning går jag ofta på utställningar precis innan de ska stänga. Har inte hunnit på Carl Larsson utsällningen på Ateneum ännu, det blir säkert också sista veckan;). 

På Ville och Alberts tid

Innan dess påskbasar på jobbet med sopplunch, lika trevligt som alltid.

Smakernas afton

När smaker av Wargs-, Hagdahls- och Björklunds rätter möts på tallriken så kan det bara bli gott! Ja Villes rovor fick också komma med på vår 1800-tals menu. En middag för 15 personer. Gustafvas Björklunds klimpar i buljong som skulle ätas som förrätt fick däremot bli potatisklimp enligt detta recept:

Klimp:

4 kokta potatisar mosas, tillsätt 3 msk fintsocker och en tsk salt. 2 ägg vispas och rörs i + 3 1/2 -4 msk vetemjöl. Klippt persilja med i smeten eller lite stött kardemumma. Forma klimpar med sked. Koka dessa i buljong i ca. 10 minuter.

Grytstek på älg var perfekt till rovor, blomkål och champinjoner!
Och kaffet var kokkaffe såklart!

Camembert med en lag av apelsin, honung och timjan.

Quennelles de pâte

...à choux au consommé. Ja det vill säga: klimpar i buljong. Fredagsysselsättning. Har aldrig kokat klimp förut. Testade om Gustafva Björklunds klimpar är goda. Ringde mamma som absolut tyckte jag bör ha potatis i klimpen. Med bara vetemjöl blir de ganska intetsägande. De blev ganska kompakta, hade antagligen  för mycket mjöl i. Hagdahl har visst en potatisvariant, ännu oprövad. Kanske det ändå får blir den varianten: Poulettes de pommes de terre. Som får inleda 1800-tals middagen.

"... man fäste fordom mycket afseende vid deras beredning: klimparna i soppan skulle vara konstnärligt tillredda, fina lätta samt kryddade enligt smak, antingen med kardemumma, muskottblomma eller citron..." C E Hagdahl

Rökt mört med ört



Mört är gott! Denna gång en burkvariant.
I bakgrunden en enkel frukt-och bärkaka
 med banan, päron och lite lingon.



I somras prövade vi mört i alla tänkbara former. En fisk som sällan uppskattas men som har en stor potential om man gillar att experimentera lite. Mörten kan visst användas som variation bland fiskrätterna! När jag läst 1800-tals recept på sistone hittade jag till min glädje att Gustafva Björklund hade tagit med några mörtrecept i sin kokbok medan C.E Hagdahl bara nämner fisken förbigående. Inte heller Ville Vallgren tar upp mörten trots hans rika beskrivningar av allehanda fiskar.

Den här årstiden får det bli mört på burk.

Mört med ört (4 pers.)

rökt mört på burk (I Finland hittas numera en utmärkt god inhemsk mörtkonserv, om man inte fiskar/röker fisken själv, Kotitilan savusärki)

örtsmör

2 hårdkokta ägg

några kvistar färsk timjan (passar bra med den rökta fisken!)
en liten rödlök

4 skivor rågbröd

Koka äggen och skiva dem, bred örtsmör på rågbröd. Skär rödlöken smått. Servera med rökt mört och dekorera med rödlök, några kvistar färsk timjan och drick kanske ett glas kall öl till.

Örtsmör

Rumsvarmt smör röres med lite rypsolja, finhackade örter läggs i samt salt och peppar. Bra att laga mkt på en gång, man kan ha i frysen och ta fram an efter man behöver. Denna hade basilika och vitlök i sig.

Frukt- och bärkaka

Snabblagad kaka till kaffet!

1 kopp ägg (2 st) vispas kraftigt för hand med en kopp socker. En kopp vetemjöl + 1/2 tsk soda tillsätts samt en liten mosad banan. Häll smeten i en liten form (diameter 17 cm). Skär ett päron i skivor och lägg skivorna på ytan samt stö lite lingon över. Grädda i medelvarm ugn tills den ser klar ut!

Valsöndag och Runebergstårta

I kväll får vi veta vem som blir landets nya president! Valdagen sammanträffar med Runebergsdagen.
-Så vad äter man då medan man inväntar resultatet av rösträkningen? -Jo, runebergstårta naturligtvis! Hur den skall se ut och hur den ska smaka råder det många uppfattningar om. Dagens "tårta" (idag talar alla om tårta, trots att det är en bakelse) avviker i viss mån från det bakverk som nationalskalden gillade. I Fredrikas receptbok lyder receptet så här:

Runebergs bakelse
1 skålpund smör, ett skålpund mjöl, ett skålpund socker,1/4 skålpund sötmandel och 1/4 skålpund bitter, 2 st ägg. Mandeln, oskollad, stötes men ej fin, knådas mycket, mycket väl på bordet, kaflas ut som vanlig tortdeg något tjockare än till vanliga tortor. Urtages med runda bläckformer utan botten och gräddas med dem på spjell, i icke mycket stark värme, till de bli ljusbruna, hvarpå de med form ställas på degen och uttryckes sålunda att den råa skifvan bli under och den gräddade på, hvarefter man ofvanpå den gräddade delen lägger af rå smet en krans omkring och ett dubbelt kors ovanpå samt litet syllt deremellan, allt in i formen. Smörjes med äggula och sättes åter iugnen.
(ett skålpund=ca.425 gram)

Fredrika hade antagligen inspirerats av en bakelse som 1800-tals bagaren Lars-Henrik Astenius i Borgå var upphovsman till (Hedvig Astenius son). En bakelse som med tiden kommit att bli  stadens främsta symbol med tanke på vårt lokala matkulturarv. Förr lades det ofta äppelsylt i bakelsen medan det numera främst är hallonsylt som gäller. I Borgås bageri Henriksson lagas dock tårtorna enligt ett gammalt recept och har en pelare av äppelmos inuti (äpplesylten trycks ner innan gräddning, medan hallonsylten samt glasyren på ytan dekoreras efter gräddningen). Ska glasyren vara rosa eller vit frågar man sig? -Vit, anser jag. Endel opponerar sig om man lägger skorpmjöl i smeten, bara sötmandel och mjöl ska det vara och bittermandel eller bittermandelolja menar de och enligt Fredrikas recept är det faktiskt inget skorpmjöl. Men hur det sen än är med den saken, skorpmjöl passar ändå utmärkt! Eller istället för skorpmjöl  kan man ha kexsmulor, kanske smulor av pepparkakor. En del önskar sig tårtan dränkt (t.ex i punch eller rom) andra föredrar den torr. Fredrikas version var torr, däremot drack man ofta en punch till den. Det sägs att Runeberg var så förtjust i bakverket att han t.om åt den till frukost och hade den ofta med i matsäcken om han var ute på jakt.

Summasumarum en runebergstårta av idag kan vara torr eller fuktad, den kan ha sylt av äppel eller  hallon, den kan ha rosa glasyr eller vit, den kan ha skorpmjöl eller bara mandel, den kan ha bittermandel eller sakna bittermandel, den kan bakas hög i form eller låg i muffinsform. Hur den ser ut och smakar är kanske inte det väsentliga. Bara trevligt att stöta på variationer! En sak är i allafall säker, börjar man tala om runebergstårtor i den här staden har ALLA någon åsikt om dem. Själv tycker jag att hemlagade är godast! Då kommer också den kreativa skaparglädjen och de de härliga dofterna från nybakt med...ja och så ska glasyren vara vit!

Min version detta år fick både äppelsylt och hallon.

Runebergstårta 
Det blev: 6 st i höga formar (se bild) + 4 lägre" muffins".

200 g smör
2 dl socker

2 ägg

2 dl vetemjöl

2 dl skorpmjöl (eller smulade kex, pepparkakor)

2 dl mandelmjöl (hade mjöl+ lite grövre krossad mandel)
1/2 dl grädde

2 tsk bakpulver

äppelmos

hallonsylt

Glasyr: ca.1 dl florsocker, 1 msk vatten, några droppar citron

Rör rumsvarmt smör med socker. Blanda mjöl, mandel, skorpmjöl och bakpulver. Tillsätt ägg, grädde och mjölblandningen i socker-smörsmeten. Rör till en smidig tjock deg. Klicka ut  degen i höga bottenlösa cylinderformade formar eller vanliga muffinsformar.  Tryck ner lite äppelmos i varje bakelse. Grädda. De lägre muffinsarna tog ca.10-12 min. De höga betydligt längre än så. Kollade inte klockan. Ta ut dem, låt svalna och dekorera med hallonsylt på ytan, dekorera med sockerglasyr kring sylten.

Warg och Hagdahl möter finlandssvenskar

I Februari kommer jag vid sidan om jobbet inte dra någon Sapereklubb för barn, istället kommer denna månad tillägnas 1800-talet och så ska det kockas mat med lite äldre istället. En middag i 1800-tals anda. Funderar om det är C.E Hagdahl vi ska möta upp kring eller ska det bli en Cajsa Warg middag? Eller ska vi skippa svenskarna och ta  (finlandssvenska) Gustafva Björklunds recept till heders? Kanske något av dem alla. Kanske några rätter med lokal anknytning också? Fredrika Runebergs eller Ville Vallgrens... de sistnämda var ju inte kockar men de har ändå en hel del intressant att komma med. Kanske en kombinerad "Warg-Hagdahl-Björklund-Runeberg-Vallgren"meny? Kanske det, återkommer när planeringen framskridit.

Siri och ABC

Läste boken Siri av Lena Einhorn. Siri von Essen, gift Wrangel, senare omgift med August Strindberg. Siri, flickan med teaterdrömmar. Längtan till teatern, skådespeleriet. Hon gav upp den obekväma "rollen" som officershustru när hon mötte August. En skandal i societeten! Två starka individer med en vilja att leva tillsammans, jämlikt sida vid sida. Till en början gick det vägen. Men sedan började problemen.

"Lena Einhorn bygger skickligt en övertygande psykologisk studie av två människor som verkar som skapta för varandra, men hon reserverar helt naturligt sympatierna för den Siri som byter ett fängelse mot ett dårhus."

Jonas Thente DN

Paralellt med att jag läste Lena Einhorns bok läste jag en annan bok (som jag även läst förut): Ville Vallgrens ABC bok. Om livet i Paris under senare delen av 1800-talet. Kom ihåg att Ville beskrivit möten med paret Strindberg i den. Ville berättar om glada stunder hos Calle Larsson och Karin där även "det lyckliga paret Strindberg" ibland dök upp. Ville och hans (första) fru Antoinette fick  bl.a inbjudan att fira jul (1885) hos Strindbergs i Paris. Intressant att läsa böcker som flätar ihop händelser. Det hände mycket där i Paris på 1800-talet..och så mycket god mat de åt!

"Vallgren imponerar i sitt monumentala verk med ett livsmod och en brio, som vanliga dödliga knappast ens uppnå med champagne i blodet. Han berättar om konstnärsliv i sus och dus – med ett otroligt minne för mat och dryck och lustbarheter; och anslår han även mjukt vemodiga strängar, så upplysa de oss endast om hans borgerliga jag, hans levnadsfriga väsen i handel och vandel."

Rolf Lagerborg

Boktips!

Siri, Lena Einhorn , Nordsteds 2011

ABC bok, Ville Vallgren, 1916 Söderströms& co / nytryck: 2003, Gummerus Oy

Saffransbröd anno 1882

Inte riktigt á la Björklund men goda ändå!

Saffransbröd

"Af godt hwetwmjöl och ljum mjölk göres en jäsdeg; när den jäser arbetas deri 1 skålp (425g) smör, som är wäl twättadt, jemte mjöl efter behof, hwilket inarbetas wäl. Sedan tillägges 3/4 ort(?) (3g) saffran, som förut är torkad, wäl  söndergnuggad och upplött i bränwin, hwaraf man endast tager så mycket, som nätt och jemt behöfwes. Dertill 1/2 skålpund (212g) korinter, 9 ort (38 g) skållad och finstött söt och bittermandel samt några droppar cedroessens. Detta arbetas wäl tillsammans med jäsdegen så att det blir en lagom deg, hwilken sedan betäckes med en warm servet och får stå litet att jäsa upp. Derefter bestrykas de med wispade ägg samt beströs med socker och kanel, hwarefter de gräddas i ugn."

Källa: Gustafva Björklund, Kokbok för husmödrar, 1882

Mjöliga händer och örfilar

Att ha mjöliga händer då och då borde höra till
alla barns rättigheter!

Att baka ger glädje samtidigt som det ger sinnesträningar för barnet och hemtrevligt är det också när mjölet yr och förväntningarna på vad som komma skall är höga. Sedan kommer dofterna! och de igen följs av en god matupplevelse. Nybakta bullar med ett glas kall mjölk. Att baka med barn ÄR matglädje! Här bakade sonen örfilar men en del av vetemjölet utbytt till emmersikt. Emmer har så lite gluten i sig så att byta ut det helt till emmer ger inte bra resultat. Men ca.1/3 emmer blev bra! Och GOTT!

Örfil föresten... det fanns en artikel i lokala tidningen senaste vecka om just örfilen. Att dess namn är typiskt filnlandsvenskt. En man, universitetslektor Ilkka Mäkinen, har forskat i örfilen och dess historia. I Sverige talar man inte om örfil  utan bara rätt o slätt om kanelbulle. Enligt artikeln skulle namnet kunna ha en koppling till Borgå. Ja det finns t.om en gissning att det skulle ha varit Borgåbagaren Lars Henrik Astenius (1820-1860) som skulle ha varit "fader" till örfilen. L H Astenius utbildade sig till bagare i St. Petersburg. Det finska ordet "Korvapuusti" har enligt artikeln ett yngre datum. Kanske var det en bagarlärling som i misstag pressade ihop en bulle och mästaren gav honom en örfil...spekuleras det i texten. Nämnas kan även att det fanns en teatergrupp i trakten som hette Örfilarne i mitten av 1800-talet. Örfilarne leddes av "herr Stjernström" som var god vän till Runeberg. Sockerbagaren Astenius är förövrigt mannen som anses ligga bakom Runebergstårtan. Kanske det var Runeberg som föreslog namnet örfil? Ilkka Mäkinen - "örfileforskaren", kommer kanske fram till det en vacker dag om han forskar vidare...

Hvad skal vi spise?

-Rödbeta eller banansoppa?

En "vegetarisk kogebog" av Ludovica Nilsson. Tryckningsår 1906. Den är i bedrövligt skick och borde bindas om då pärmen lossnat. Har förvarats på en kall vind. Här några av recepten i boken: Rödbetssallad, syltade rödbetor och stekta rödbetor. Men där finns mycket annat också: Bananer har Ludovica visst haft någon förkärlek till. Det finns flera bananrecept... hur vorde det t.ex med en banansoppa! Vem var månne denna Ludovica, någon som vet?

En qvinna...



Marie Linder f. Musin-Pusjkin
1840-1870



...af vår tid", heter en utställning i Svartå slott i sommar. Det blev dags att hoppa i tidsmaskinen igen och ta sig si så där 150 år tillbaka i tiden. Var på besök hos Marie Linder f. Musin-Pusjkin (1840-1870). Grevinna och författare. Hon skrev visserligen endast en bok men skrev också under pseudonymen Stella i tidskriften Vecko-biblioteket. När Marie Linders bok En Quinna af vår tid  kom ut år 1867 var Zacharias Topelius en av de få som förstod att uppskatta den. Boken väckte känslor och många förfasades, inte skulle en kvinna skriva om kvinnosaksfrågor! Marie växte upp bland societeten, fadern hette Vladimir Musin-Pusjkin och härstammade från Moskva och modern Emelie Stjernvall kom från Helsingfors. Den handlingskraftiga och frispråkiga societetskvinnan Aurora Karamzin var Maries moster. Som nittonåring gifte sig Marie med Constantin Linder. Marie var kritisk till den exklusiva miljö hon levde och tyckte att många omkring sig var lättsinniga och fåfänga. Likt sin moster var Marie en kvinna med starkt engangemang, hon frågasatte och såg saker som "kunde rättas till". Under hungeråren 1868-1869 drev hon med sin man Constantin ett sjukhem och några år innan hade makarna Linder grundat den första folkskolan på Nääs. Marie gjorde även saker som fina damer ej bör göra. Halsa en ölflaska i allas åsyn t.ex. eller ve och fasa! hon ställde en ytterst olämplig vädjan till tsar Alexander II på en lantdagsbal i Helsingfors 1863. Hon hade tidigare vädjat om att få byta religion utan resultat, nu vädjade hon om att alla skulle få trosfrihet i Ryssland. En ytterst olämplig vädjan och dessutom av en kvinna. Med facit på hand fick landet sin religionsfrihetslag först år1905. Fyra barn fick Marie tillsammans med Constantin varav en dog i späd ålder. Äktenskapet var till en början lyckligt, men senare kom både älskare och sjukdom in i bilden så de sista åren i Maries liv kanske inte var så lyckliga. Marie dog ung, hon var bara kring 30 år och då hade hennes hälsa redan vacklat en längre tid.

Blickfång på utställningen. Klänning à la
1800-tal. (Har tillhört Agnes Elisabeth
Stenberg)

Så fina kakelugnar!
Dessa kakel från Marieberg.



Maries finporslin med monogram, införskaffat i
Stockholm. (Observera ölflaskan, se text ovan...)




Nybygge enligt gammal ritning.
En alldeles underbar park att strosa i!

 

Svartå slott med guidad tur samt guidad parkvandring rekommenderas varmt! Man omges av så mycket vackert, vare sig det är fråga om byggnadsarkitektur, möbler, kläder, husgeråd! Så fin kulturhistoria och en fläkt från en svunnen tid. Parken också alldeles otroligt vacker med många intressanta träd och annan växtlighet. Skulpturparken har i sommar även ställt ut Minna Äkkijyrkkäs  plåtkor. En intressant kontrast till den omgivande miljön.

Svartå slott