Ny Nordisk Mat Konferens 2011

Konferansen, en av det gågna årets höjdpunkter.

Magnus Gröntoft om skolmat:"...den ska vara säker, näringsrik men den ska vara läcker också! Den måste var någonting man längtar till..."

Närmat och Lingon

Hann  inte delta i Ekocentrias seminarium som gick av stapeln igår, vilket var lite synd då det handlade om  närmat. Föreläsare var bl.a Anya Hultberg från Madhus i Köpenhamn. Läser i dagens Hbl: " I Köpenhamn har politikerna gått in för att sluta centralisera köken". Madhuset har som uppdrag att utbilda kökspersonal i övergång till mer ekologisk och närproducerad mat. Irma Kärkkäinen vid Ekocentria berättar att kökspersonalen i Köpenhamn upplever att deras arbete är roligare, matens kvalitet bättre och därmed förbättras även livskvaliteten. I Finland befinner vi oss idag på samma nivå som Danmark ....för tjugo år sedan!

Övrigt:

Idag fick förskolebarnen gå till torget och köpa lingon. Som mellanmål hade vi sedan lingongröt. En hel del lingon hamnade i frysen och lite blev till sylt... Saperegrönsak denna vecka var kålrabbi. De äter kålrabbistavar lika bra som morots- eller gurkstavar! Kålrabbi är krispig och god!

Skulle ju inte blogga i Oktober, så här länge tog den pausen;). Det blir i vilket fall som helst lite färre blogginslag än normalt nu. Har fullt upp med diverse: festarrangemang, tidning som ska utkomma, konferans, resa...m.m. Däremellan borde man hinna umgås med sin familj, krafsa kaninerna bakom örat, fixa torpet i vinterskick och jobba på som vanligt mellan varven. Det senare lite mer utmanande än vanligt då ugnen sagt upp kontraktet...

Matkultursoppor - skolmat

Köttsoppa är väldigt gott om den görs på rätt sätt. Jag har en mor som lagar världens godaste! Och igår blev jag bjuden på den. Mammas köttsoppa med massor av persilja har nog alltid varit en av mina absoluta favoriträtter. I skolorna lagas köttsoppan på ett helt annat sätt. Frysta grönsaker i identiska tärningar. Likadant skurna små köttärningar. Vacumförpackad potatis i tärning... smaken blir, tja inte bara ganska utan mycket ointressant. Utseendet på soppan: en massa små tärningar i lite olika färg. Mammas köttsoppa har variation, en god potatissort i ganska stora bitar, moroten slantad, köttet som fått koka länge mört och gott i stora bitar. Lite kålrot i... svartpeppar, kanske libbsticka och persilja...

Ärtsoppa är en annan soppklassiker. Väldigt gott -inte för ofta, men någon gång då och då. Värmande i höstrusket med en klick senap i. Eller efter en skidtur på vintern. Ärtsoppa är egentligen en fenomenal soppa. Så billiga ingredienser, så mättande, och så "egen" smak. Men vet ni vad... Ärtsoppa serveras inte i mina barns skolor! "Det kommer ibland såna partier ärter som inte blir mjuka hur länge de än kokas...." lär förklaringen vara. Men undrar sa flundran, kan det vara så att centralköken skall ut med maten till utdelningsköken så tidigt att soppan inte hinner koka klart? Ärtsoppa - det som närt vårt land under nödår, under krig och elände...hur kommer det sig att det inte lagas längre? De barn som inte blir bjudna på ärtsoppa i hemmet och inte heller får det i skolan - när skall de lära sig gilla soppan? Är det inte att göra dem en björntjänst då man plockar bort en sådan "matkultursoppa" från menyn? Kanske det bara är här i stan den är slopad? Köttsoppa lagad på rätt sätt och ärtsoppa på skolmatsedeln önskas, tack!

Skolmat

Skolmaten debatteras här i stan! Nu handlar diskussionen mest om spenatplättarnas vara eller icke vara...

Åsikterna delade. 15 ingredienser i industriplättar tycker jag talar mot sig. Centraliseringen av skolkök  kommer också debatteras på den stora matfesten i Fiskars om några veckor. Bra med debatt och aktiva människor!!!

Inspirerad!

För några dagar sedan var jag på en utbildningsdag i Helsingfors. "Smak och kvalitet i offentliga kök"- en inspirationsdag för kosthållspersonal. Vi var sammanlagt 8 personer från södra Finland. D.v.s betydligt färre som mötte upp än om man jämför med vad kursdagen drog på Åland eller i Österbotten. Vi var i huvudsak från små enheter allesammans. Kockar, husmödrar, biträden och jobbar under ganska likadana förhållanden. Vi är lite "utrotningshotade" vi som ännu jobbar i småkök. Är du kommunalt anställd och jobbar i ett litet kök är risken oroväckande stor att du snart går utan jobb i och med att enheterna körs ihop och småköken stängs. De kommunalt anställda lyste dock med sin frånvaro denna dag. Vi, de flesta åtminstone, kom från privata enheter. Tycker att det är lite synd att inte kommunerna satsar mer på sin personal och låter dem gå på kurser som denna. Det togs upp så mycket frågor och synvinklar som skulle ha varit bra för t.om kostchefer och politiker att lyssna på. Sapere- smakskola togs också upp och vi fick själva vara med om några övningar, sen hade vi ett litet "grupparbete" om mellanmål på dagis. Utbytte idéer med varandra och inspirerades! Lunch intogs i Palmias restaurang men vi fick dessutom smaka på ett utbud av sallader som ingått i konceptet "Operation skolmat".
Gick på inspirationsdagen även för ett år sedan och visst behövs de! Bara det att träffa andra som jobbar med samma saker och har samma inställning är guld värt när man sedan ska orka igenom hela långa vintern.
Harriet Strandvik och Carola Sjödahl var de som drog kursen. Ett stort tack till dem!

 Länk till Harriets nya blogg

Tomglas och pumpernicklar

Idrottsevangemang är mycket bra tyckte jag och kusinerna. Vi var då i åldrarna 8-12 . Kusinerna, bodde invid Centralidrottsplanen. Idrottsevangemang drar folk. Människor som är törstiga. Människor som lämnar tomglas efter sig och för tomglasen får man pant. För panten kan man köpa sig pumpernicklar från bageriet. Sen kan man gå med sina pumpernicklar till kusinernas trädgård där rosorna doftar. Där kan man sitta och dricka saft, sitta och fnissa och grunda "hemliga klubbar" och... äta pumpernicklar. Där satt vi bland doftande cherisefärgade rosor och rosaglacerade pumpernicklar och livet hade ett rosa skimmer . Dofter, färger och smak av sommar och sommarlov.

Pumpernickel är enligt Google ett mörkt rågbröd från Tyskland men det var inte sådana pumpernicklar vi köpte utan pepparkakor glacerade med sockerglasyr som åtminstone här i Finland går under namnet pumpernickel. 

Kom att tänka på pumpernicklarna då sonen, den äldre, nyligen kom hem med en stor påse tomglas. Kompisarna, många av dem, tankar ganska friskt med vätskor under en vanlig skolvecka. Kanske det beror på att de inte blir mätta av skolmaten? Hur kommer det sig annars att de häller i sig upp till en liter ja t.om en och en halv liter Cola på en eftermiddag? Ibland blir det energidrycker. Sonen har tydligen insett att här finns en inkomstkälla, en möjlighet att dryga ut veckopengen. Ja för ingen tycks riktigt bry sig om att retunera sina tomglas... så han samlar i hop dem, flaskorna. Jag är mest chockad över de stora mängderna de tycks dricka och läser man innehållsförteckningarna blir man mer än fundersam.

Ett exempel: Cola av billigaste sort. Man får faktiskt 1 1/2 liter "billig Cola" förmånligare än en halv liter av dyrare fabrikat.  Inte konstigt att de väljer den billiga stora volymen.  Innehållet: Coladryck sötad med socker, aspartam och acesulfam K. Ingredienser: vatten, glukos-fruktossirap, socker, koldioxid, färgämne (E150d), surhetsreglerande medel (E338), aromer (bl.a koffein), sötningsmedel (E951, E950).

Det är vad som dricks av många efter skoldagens slut. Trots att de under just den skoldagen lär ha fått "en någorlunda god pytt i panna". I Sibbo, grannkommunen har man just nu debatterat energidryckeskonsumtionen bland barn. Man önskar att handelsmännen inte skulle sälja sådana drycker till barn under femton. Energidrycker är enligt mig det mest onödigaste som finns! Energi skall man ta från födan och inte från märkliga kemikaliska sammansättningar. Nu har sommarlovet börjat. Det är hett och man blir törstig. Ungdomar är en tacksam målgrupp för dryckesfabrikanterna. Juicer, limonad, energidrycker, shotar, smooties, drickbara jougurtar m.m... ett så enkelt sätt att få energi, så enkelt att hälla i sig. Det blir en vana tyvärr och dyrt är det också!

Enligt  fakta ur tidningen Tid (Nordeas kundtidning) dricker Finländarna sammanlagt ungefär en miljard liter öl, cider, long-drink drycker, läskedrycker och mineralvatten per år. Läskedryckernas andel är 360 miljoner liter! Per invånare blir det ca. 68 liter läskedrycker i året. (Energidrycker nämdes inte i denna faktaruta).

Vegetarisk lunch -skolmat

I början av året började man servera vegetarisk lunch en gång i veckan i alla skolor i Helsingfors. Även skolor i andra kommuner har helvegetariska dagar ibland. Tyvärr består den vegetariska lunchen ofta av något som industrin framställt. Ja t.ex fabrikstillverkade falafel, grönsaksbiffar, spenatplättar eller dylikt. Till falafel eller biffarna kan det serveras en sås med otaliga tillsattsämnen. Varför inte bara en kall joghurtsås eller gräddfilsås smaksatt med t.ex med mynta eller persilja?

Ärter, bönor och linser har stor åtgång

i vårt kök.  

På bilden: en grönsakslasagne med spenat, tomat, riven morot och palsternacka samt ostsås. Till det grönsaker: ärter, tomat, rödlök (som legat i en svartvinbärs marinad), fetaost (som fått dra i vatten en tag för att få ner sältan ), rostad mandelhack, ärtskott. Måltiden kompletterad med ekologisk lättmjölk och knäckebröd. Grönsakslasagne är en rätt som är högt i topp bland "mina barn". 

Spenatplättar lagas från grunden, grönsaksbiffarna likaså. Att de stora centralköken inte kan göra mat från grunden längre är en skam. Den största orsaken är att personalstyrkan dragits ner så radikalt. Så få som möjligt skall laga mat till så många som möjligt. Då blir det inte bra. Men är det verkligen så att vi skall låta industin styra vad våra barn får i sig? Alla som har barn i skolor/ dagisar borde börja frågasätta. Metoderna, innehållet. Vad önskar vi att barnen ska ta sin energi ifrån? Hur få barnen och köken närmare varandra. Mat och måltidsfostran kunde ge våra unga så mycket glädje i vardagen om vi alla bara insåg det.

Vardagshjältar

Hann slå två flugor i en smäll igår då jag slutade jobbet lite tidigare än vanligt. Åkte till huvudstan för att se en fin utställning på Ateneum "Vardagshjältar". Naturalismen i bildkonsten, fotografiet och filmen 1875-1918. Gick även en runda på den permanenta utställningen där bl.a flera av Ville Vallgrens mindre statyer finns.

Sedan en tur till Hagelstams antikvariat där jag kunnat stanna hela resten av kvällen...men jag hade ju bestämt träff med en bloggkompis=). "Majmamma" och jag gick tillsammans till G18 för att lyssna på två moderna vardagshjältar Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg. Läs mer om dem här! Ja det handlade om matpolitik och om skolmat och var så intressant så! På tillställningen bjöds vi på mat, nordiska smaker. Spelt-svamprisotto, råriven rödbeta i blåbärs vinägrett m.m. tillrett av Kenneth Oker-blom.

Tillägger ännu en länk som berättar mer om tillställningen på G18: Majmammas blogg

Skolmaten

Skolmat på tapeten. I valtider sprider politikerna löften åt höger och vänster, man lyfter fram och debatterar än det ena än det andra. Hur löftena sen i praktiken hålls när valet är klart är en annan femma. Skolmat hör kanske inte till de mest bekväma frågorna i valet. Barn och mat har ingen hög status. Det finns "viktigare" frågor anses det. Har med intresse följt med skolmatsfrågor de senaste åren och just nu bubblar det mycket i den debatten. Fler och fler börjar ifrågasätta. Föräldrar vill veta vad skolmaten innehåller, långt framskridna centralköksplaner och nedskärning av småkök börjar ifrågasättas. I ett radioprogram i veckan ville man ha svar av kostchefen i Palmia (Helsingfors) varför potatismos måste ha så många ingredienser och tillsattsämnen. Orsaken är kvantiteten mos. Man kan inte laga traditionell potatismos i så stora mängder var svaret. Därför använder man processade potatisgryn som tyvärr innehåller annat än bara potatis. Jag har själv lagat potatismos i ett centralkök i tiderna, mos som skulle köras ut till andra skolor. Vi gjorde den som mos bör göras med potatis, mjölk, kokvatten, smör, salt och vitpeppar. I och med att den ännu "skulle ut och åka" måste man göra den i lösaste laget. Det gäller den mesta mat som ska köras ut. Man måste ta tiden i beaktande. Mat som körs omkring i värmevagnar "efterbaddas" så pass länge att helst ska maten vara lite ofärdig då man skickar iväg den.    Palmiachefen hade dock ändå kommit på en annan lösning på problemet med mosen. Om föräldrarna kräver att den mos som nu lagas inte skall serveras ja då stryker vi helt och hållet mos från menyn! Att börja laga "äkta mos" i de kvantiteterna = omöjligt enligt henne. Barnen får ingen mos alls!

Vad pågår annat just nu på skolmatsfronten? - jo mycket! Bara i Svensk Finland händer det en hel del.

I flera städer runt om i landet har föräldrar börjat ta reda på skolmatssedlarnas egentliga innehåll.

I  Österbotten  diskuteras det skolmat idagarna.

Marthorna och Samfundet Folkhälsan lyfter starkt fram barn&mat frågor.

I Västra nyland finns en relativt nygrundad Slow food förening som oroar sig för skolmaten. 

Både tidningar och radio uppmärksammar skolmatsfrågor m.m 

Ska bli intressant att se om det finns någon politiker som tar tag i ämnet på allvar. Någon som vill prata "matpolitik". "Barn och mat" ÄR viktigt. Alla barn har rätt till bra måltider. Vi skall rösta på politiker som ställer upp för samhällets minsta (samt alla andra som äter av den offentliga måltiden d.v.s även sjuka, åldringar...) Personerna som lagar skolmat skall just precis LAGA mat. Inte värma upp industrins lagade mat. 

Så kära politiker: tala och agera för bra skolmat, Tack! 

Mikaelsskolan

 Bästa skolköket i svenskfinland blev en Steinerskola i Ekenäs!

Marthaförbundet delade ut priset för första gången. Sammanlagt tretton skolor hade nominerats för bästa skolköket i Svenskfinland, och nivån på kandidaterna var hög, konstaterar Marthaförbundets projektledare Harriet Strandvik.

GRATTIS!!!

Skolmaten i focus

Har inte uppdaterat på några dar, har varit så mycket annat intressant på gång. I morgon är skolmaten i focus Helsingfors...var på väg dit men äsch då...verkar som det blir hemmadag med huskurer och vila för mig...feber! Suck!

Men visst är det är skojigt när det händer så mycket nu i "mat-Finland"!!! 

Småkökens död

 Nu blir det mycket text här, när det är något som engagerar. Det handlar om  Finländsk (lokal) matpolitik, om barns rätt till vettig mat och om småkökens, de sista återstående små skolkökens död.

– "Jag hade hoppats att det skulle finnas något slags mänsklighet hos Borgåfullmäktige", säger en uppsagd skolkokerska med 43! tjänsteår bakom sig.(Bbl. dec.2010)

 Någon vecka innan jul kom beskedet att fjorton får gå från kostservicen och de som har tidsbundna kontrakt kommer inte få förnyade kontrakt när de nuvarande går ut.

-"Det måste göras inbesparingar, stan måste spara pengar...".
I nuläget finns inget annat att göra än att dra ner på personalkostnader. "De sista återstående småköken skall bort". De sista små skolorna som haft sin egen kock kommer nu att mista sin matmor. Alla små kök skall bli utdelningskök. Den ombildade lokalcentralen "ska tänka business". Lokalcentralens personal skall lära sig att jobba i ett affärsverk. Personalstyrkan som återstår förväntas vara flexibel. Ifall det behövs mer resurser på ett ställe en dag så får personalen röra på sig. Man kan även ta in städpersonal i köksuppgifter och få det hela att fungera med en betydligt mindre personalstyrka än nu.

Så beskrivs framtiden i dagstidningen. Den riktigt nära framtiden.

Eleverna då? De som i de små skolorna uppskattat sin alldeles egna kock. De måste nu vänja sig med maten från värmevagnar tillagad i ett stort tillagningskök. - "Men den (maten) uppfyller alla krav på näringskriterier. Vi följer rådande näringsrekommendationer".

Ja det är fraser vi har hört. Men är den god? Äter barnen? Hur mycket går i spillo? Hur mår de människor som jobbar kvar inom kostservice då deras kollegor sägs upp och arbetsbördan ökar? Finns det kvar någon arbetsglädje, motivation, yrkesstolthet? Vad blir det av det hela om allt det saknas? Barnen kommer även  att mista en del av de skolgångsbiträden som verkligen behövs i de ofta överstora klasserna. De kommer att mista vuxna omkring dem som gett trygghet.

Och sen undrar man vad som gått fel då allt fler barn mår dåligt.

Jag funderar hit och dit om man på något sätt kunde stoppa utvecklingen. Hjälper det överhuvudtaget att skriva några rader  i en blogg? Man  borde väl ställa till med världens hallå, ställa sig på barrikaderna, kämpa tills sista blodsdroppen för att våra barn skulle få det bättre. Senaste år skrev jag några insändare i lokaltidningen. Fick lite tack och tankar kring de raderna av människor i min närhet men lyckades inte skapa någon större debatt. Varför kan inte sakliga debatter föras? Inte smutskastning och indelning i två läger utan tankar om vad vi vill att våra barn får i sig. Det är inte fråga om att skolmaten skulle bli gourmerätter och lyx. Det är frågan om ren, tydlig, klok husmanskost. GOD husmanskost.  Vågar folk inte frågasätta? Varför inte? Orkar folk inte? Tror man att situationen är bättre än vad den är? Eller är det så att det är jag som överdriver? Kanske det bara är jag som tycker att skolmaten av idag är undermånlig att det inte känns rätt med jättekomplex där maten skall lagas till enorma mängder barn? Att en skolmat med riktig husmanskost, en rejäl grönsaksbuffe och ordentligt bröd skulle vara bättre för barnen än som nu med hel- och halvfabrikat och trist sallad.

Tyvärr tyvärr, jag ser en ganska dyster framtid. Det att man inte längre högaktar kockens roll. Snart kommer det att räcka med att personerna som skall trolla fram barnens mat har ett hygienpass. Vem som helst kan i princip tas in för det arbetet. Yrkesstolthet, utbildning och kunnande är inte längre värt ett ruttet lingon. - Men det är en billig lösning. Maten får inte kosta, personalen får inte kosta. Billigt, billigt, men bra?

Och tänk på kvinnan som jobbat i 43 år i stadens tjänst, hade inte hon kunnat få jobba kvar till sin pensionering? Vad tjänar staden på att dra in hennes tjänst egentligen?

Det här med skolmatens kvalitet och indragning av småkök  borde vara en STOR frågeställning när riksdagsvalet kör igång. Men vilken politiker tar barnens (och hela den offentliga måltidens) frågor som huvudsak? Vem vågar stå upp för dem, de små? Det ÄR "att tänka business" och folkhälsa, i det långa loppet, att tänka på våra barns matvanor. Prioriterar vi barnens mat så får vi mätta barn, glada barn och framförallt friska barn. De är vår framtid.


Läs vad man kan åstadkomma om viljan finns:
Anna-Karin bloggar om skolmat

...o nej, jag tänker inte ge mig in i politiken;) Men hoppas jag kan påverka någon, om så en endaste en, med mina skriverier.

Lucka 16 - Starka kvinnor

Boktips. Kanske till julklappskorgen?

Det finns så många fina matböcker! Gamla rariteter, nya trendiga, fina receptböcker, inspirationskällor... Jag gillar att sitta och bläddra och njuter av att läsa vad andra "matmänniskor" plitat ner och funderat på. Receptböcker följer jag dock sällan till punkt och pricka. Men jag kollar upp. Om jag t.ex.ska laga något klassiskt så tittar jag kanske efter hur gjorde Hagdahl, hur beskriver Runa Melander samma rätt... och så slutar det ändå att jag gör det på mitt vis. På bilden ovan: tre böcker om tre starka kvinnor: Camilla Sparrings Matupproret (Hjalmarson& Högberg 2010), Carola Magnussons: Carolas ekokök ((Bokförlaget Langenskiöld, 2008) och en liten skrift om 1800-tals kvinnan Gustava Björklund (utgiven av Lilla Sällskapet,2005).

Om Gustava ska jag återkomma till i ett annat inlägg. Men de här två förstnämda då? Camilla Sparring är ett lysande exempel på att en enskid människa kan ådstadkomma mycket. Om man bara tror tillräckligt på sig själv och på det man vill föra fram så kan man faktiskt bana väg för nytänkande på bred front. Allt började med att hon kände en stor frustration och förtvivlan över den offentliga måltidens utveckling. En frustration jag tror att allt fler känner i dagens värld. Hon beslöt att göra uppror! Läs boken och gör uppror du med:)!

Carola Magnusson då? Sveriges svar på Jamie Oliver! En stark person med en vision att man genom handling kan få en sundare, godare och gladare skolmat. Hon lyckades med konststycket att få skolmat att bli "hot". Barnen älskar hennes mat. Mat utan tillsatser. Hon basar i dag över flera skolkök och har bevisat att: visst kan man!

"Om du tror att du är för liten för att kunna påverka,har du aldrig sovit med en mygga i sovrummet."

Citat:Nanny Maja Anderback

Ateria10 (del3)

Skolmat- mellanmål

Hänger ännu kvar med mässteman ett tag här i bloggen.  Eftersom det var program hela dagen och föreläsare efter föreläsare pratade  så blev det mycket att lyssna på. Det var program samtidigt i tre salar så man fick vraka och välja och puzzla ihop sin dag. Vissa intressanta saker krockade lite tidsmässigt med varandra. Hade gärna t.ex. lyssnat på några föredrag om hälsa men prioriterade ändå skolmatsfrågorna. Auli Guillard hette en av föreläsarna som pratade skolmat, en annan var Terhi Virtanen som tog upp mellanmålet i skolorna. Hon kom från Leipätiedotus ry, och talade sig naturligtvis varm om bröd. Hur våra ungdomar borde få i sig mycket mer fibrer. Hon visade även bilder på skolmatssituationer, där de fotograferat elevernas brickor när de tagit sin mat. En ganska deprimerande syn! Enligt deras undersökning var det i medeltal endast 70% av eleverna som åt av skolmaten (i de skolor som var med i undersökningen). Av dessa var det bara 30%! som tog hela lunch-helheten. Många var de som hoppade över salladen eller grönsakerna. Tog vatten istället för mjölk, ytterst lite av huvudfödan o.s.v. Klart att de sen behöver mellanmål! Mina egna tankar är att om man fick dessa barn och unga att äta mer skolmat kanske rentav mellanmålet kunde slopas (Inte hade vi mellanmål på min tid...) Nå, det finns visst en regel att barnen bör ha möjlighet att äta något efter varje tredje timme. Men kanske det kunde räcka med "knäckebröd-äppel-linjen" sen på de sena eftermiddags timmarna OM man fick ungarna att ÄTA SKOLMATEN.

Leipätiedotus har en kampanj som heter "Haukkaa välillä", de vill införa ett mellanmålskort och har funderat ut hur ett lämpligt mellanmål kunde se ut. Det här var deras snilleblixt: -  Vi vill närma oss de unga. Vi har funderat på vad de unga äter, hur de vill att mellanmålet ska se ut. Unga äter mycket typ hamburgare... därför vore det kanske skäl att brödet påminner om hamburgare "Leipätasku" ("Brödficka", bröd som är uppskuret instoppat i en papperspåse och man kan sen fylla fickan med sallad, pålägg). 

Hm.De anser alltså att vi skall göra de ungas mellanmål ännu mer likinriktat. Istället för att uppmuntra dem att äta frukt, rejäla smörgåsar och rotsaker. Ska även mellanmålet bli utseendemässigt "snabbmat", kamouflerade nyttigheter. För ser det ut som det de är vana vid att äta - så äter de, var budskapet. Men jag undrar är det rätt sätt att närma sig problemet? (Här skulle igen Sapere ha såå mycket att ge.Väcka de ungas intresse för råvarorna i sig utan att behöva gå omvägar via visuella skräpmats-kamoufleringar). Martha förbundets uppmaning att skolorna skulle börja med grönsaksbuffé tycker jag låter som ett bättre initiativtagande. Grönsaksbuffé skulle göra hela skollunchen intressantare och väcka de ungas nyfikenhet för grönsaker/rotsaker/sallader. Det finns utmärkta bevis på hur grönsaksbuffé har blivit succé i de skolor som vågat ta emot utmaningen. Skulle barnen äta mer till lunch kanske det räckte med ett äppel sedan.

Ännu om Sapere. Sapere nämdes inte en gång under de föredrag jag lyssnade på. Hoppas att när mässan ordnas nästa gång även det ryms med i programmet! För det börjar finnas här och där i landet intresse  för att väcka barns och ungas matintresse.

Ateria10 (del2)

En av de kanske mest intressanta föreläsningarna jag gick på under mässdagen var Seija Lintukangas.  "Kouluruokailuhenkilöstö matkalla kasvattajaksi" hette hennes framförande och handlade om hur även kökspersonal har en fostrande roll.

Idag blir köken allt mer avskilda från skolvärlden. Maten kanske tillverkas i ett kök långt ifrån, maten tas från linjer och den tidigare naturliga "extra resursen" fostrare har allt mer förbisetts. Det är inte bara pedagogerna som skall uppfostra våra barn och unga. Det är alla vuxna omkring barnet. Skolornas kökspersonal, städare, gårdskarl, föräldrar... sammarbete och att alla vuxna drar åt samma håll... De ungas vardag kan vara nog så kaotisk, vi behövs, alla.

http://www.edutaru.fi/ajankohtaista.php

Ateria10 (del1)

 Ateria10 - mässa för yrkeskök, främst inom offentliga sektorn, gick av stapeln idag i Wanha Satama (Gamla Hamnen) i Helsingfors. 
Där höll jag till hela dagen. Lyssnade på det ena intressanta seminariet efter det andra. Höll mest till i salen där skolmat och mat till barn diskuterades. Dagens personliga höjdpunkt var när jag fick motta ett diplom för daghemmets räkning. Att få diplom! Ett ögonblick då man känner yrkesstolthet! Ja jag var inte den enda som fick diplom. Vi är över 400 kök i Finland som nu kan hänga upp diplom på väggen. Men idag var vi bara tre på plats vid utdelningen, de flesta har redan fått sina på posten. Vad vi gjort för att förtjäna detta diplom? Jo vi arbetar på att föra in allt mer ekologiskt tänkande i våra kök. Fortbildningsprogrammet heter Portaat luomuun d.v.s Steg för steg mot ekologiskt. "Mitt kök" är på trappsteg 3 av 5. Tror vi stannar där ett tag till, innan vi kliver upp till fyran. Trappsteg tre uppnår man om man kontinuerligt använder minst fyra ekologiska produkter samt ytterligare en handfull då och då. Personligen är jag av den åsikten att alla skolor och daghem i landet borde gå med i projektet. Om så bara på trappsteg ett till en början. Det skulle i praktiken t.ex kunna innebära att alla daghem serverade ekologisk gröt som frukost till barnen dagligen. Redan det skulle vara en bra början. En gest till barnfamiljerna att man vill ge barnen det bästa. Vi har varit med i projektet flera år redan men i år hade de ändrat lite i reglerna, bl.a måste man genomgå ett test, ett frågeformulär om ekologiska livsmedel och sånt innan vi blev "nyregistrerade". Vi är alltså nu ett dagis som är med i Steg för steg mot ekologiskt samt att vi har påbörjat smakskola Sapere, så visst kan jag vara yrkesstolt tycker jag=)! Man kan med ganska små medel få förändringar till stånd. Och jobbet i sig blir så mycket mer intressantare när man får vara med och påverka sin vardag.

Så häng med alla andra dagis! Ekogröt och smakskola till alla småttor så blir det bra...

Förutom diplomöverräckning var jag med om en massa annat. Seminarier om äkta smaker, skolmat och annat. Blev också upplyst om en ny kampanj "herkkuammatti" som väl snarast kan översättas "ett delikat jobb" en kampanj som vill profilera yrkesgrupperna  inom köksbranschen. Höja statusen/ imagon inom yrket.

Livsmedelsindustrin var också väl representerad på mässan, försökte få sina senaste produkter marknadsförda. Men många ska man nog ta med en nypa salt...hm, ganska så dåligt utbud visades upp. Ingen får mig övertygad att  fabriksgjorda biffar eller grönsakspateér är läckra.

Det är roligt att spendera en dag på mässa. Matmässor speciellt! Att gå omkring bland sina gelikar, matintresserat folk. Men också  ur en annan synvinkel, eftersom jag "i mitt tidigare liv" ibland sysslade med mässor, montrar och utställningar tycker jag att det är roligt också att se på det hela ur den aspekten. Det ligger mycket jobb bakom det uppbyggda omkring en... det var också en rolig  tid i mitt liv. Tycker om att jobba!!! Men nu är det mat som gäller.

...fortsättning följer...

Pripelsås

Ett skolmatsminne:

 

"Yeh! Idag är det pripelsås!" sade en av mina klasskamrater på ettan.

Vad då pripelsås, vad är det? minns jag att jag tänkte. Jag var sju och hade nyligen flyttat till Finland. Pripel? Det måste vara nåt typiskt finskt, ja som den där konstiga leverlådan med russin i. Väntade nyfiket på att det skulle bli lunch så jag kunde få se det mystiska.

Sen satt jag där med spagetti Bolognese framför mig. Sås på malet kött. Mycket bekant, inte ett dugg konstigt. Pripelsåsen var helt enkelt ett dialektord. Typiskt för södra Finland? Vet inte om den kallas så i övriga delar i landet.

 Sås på malet kött av nöt eller  på malen nötstek eller på en blandning av nöt och gris. Lite olika variationer kan förekomma men i vilket fall som helst är det en rätt som är mycket vanlig i barnfamiljer. Med pasta och riven ost, lite tomatpure eller krossad tomat, oregano, svartpeppar, salt och vitlök, javisst är det gott.

Men defacto har det hänt något med pripelsåsen som serveras i dagens skolkök om man jämför med den jag åt under min skoltid. Ännu i början av 2000-talet när jag jobbade i ett kök i Helsingfors köpte jag in färskt malet kött som kom i tvåkilos paket. Finfördelade och bredde ut köttet på plåtar och stekte det i ugn för att sedan lägga i grytan med tomat, kryddor, buljong, redde med lite vetemjöl. Sen kom order att vi inte längre skulle laga såsen på det viset. Nu skulle det istället köpas in vaccumförpackat färdigt brässerat kött. Bara att slänga ner i grytan och späda med buljong. Inte vetemjölsredning, istället det suveräna maizena "pikasuuruste", snabbredning. Den där sistnämda började jag aldrig använda mig av tyckte den verkade för skum med sina tillsatsämnen. Köttet var tråkigt. Grådaskigt. Såg mera ut som kokt än stekt. Det innehöll inte endast kött. Minns att något fabrikat t.ex. hade bambu som utdrygningsmedel. Bulkmedel som ger massa men samtidigt drar ner ordentligt på köttprocenten. Exakt vad skolköken använder sig av idag vet jag inte, det varierar säkert från kommun till kommun, men det där råa köttet jag använde i tiderna används åtminstone inte. Korv som bara innehåller 8% kött (kan det verkligen stämma??) hittades under "Operation skolmats" granskning av  innehållsförteckningar i skolkök läste jag i en artikel. Kan det ens kallas korv då?

Så en liten uppmaning till eventuella bloggläsare som har barn i finländska skolor; Frågasätt skolmaten om ni anser att dagens metoder inte är de rätta, kanske en matdebattkväll kunde ordnas för föräldrar/ kosthållspersonal/ beslutsfattare. Kanske i Hem och skolas regi? Det är ju ändå era barn det handlar om.

Här ännu ett  vardagsmat tips! 

Laga en rejäl sats sås...

Ät och njut...och spara om det blir sås kvar. 

...till ingrediens till en soppa nästa dag. 

Koka lite grönsaker. Här: blomkål, rova
och potatis. Rör ner kött-tomat såsen.

Soppan är klar! 

Skalpotatis och matfabrik

Här lite nyheter som man kunnat läsa i den lokala blaskan  på senaste tid...

Först en god en: Eleverna vid en skola i södra Finland (årskurs 1-9 ) får numera sin potatis med skalet på. Försöket har gått bra! Barnen tycker potatisen är godare och de hinner skala. Att de inte kan/ hinner skala har varit största argumentet mot skalpotatisen.

Här måste det poängteras att det var på FÖRÄLDRAINITIATIV det hela gick igenom. Jo man kan påverka!! Och övning ger färdighet, får man skala ett tag så blir man snabbare och snabbare när det nu inte ska få ta någon tid att slå sig ner och äta.

Sen en sämre nyhet åtminstone så som jag ser det: 

Här i stan planeras ett nytt storkök. De preliminära planerna är att man bygger ett helt fristående kök, som en hall t.ex. på ett industriområde. " Det blir en mycket billigare lösning än ett traditionellt storkök. Samtidigt kan man maximera logistiken om hallen är tillgänglig från alla olika håll. Lösningen påminner mer om en matfabrik än ett kök men resultatet är billigt och effektivt." (Bbl 27.8 2010) 

Håhå ja ja. Är det så vi vill ha det? Först dras småköken in, sen räcker det inte med storkök utan nu ska det vara stora hallar. Matfabriker. Våra barn, åldringar och sjuka ska alltså äta mat från matfabriker. Är det så beslutsfattarna vill ha det på riktigt? Sen när de själva ligger där i sjuksängen och får brickan framför sig. Matfabriksmat, mums? Det finns aspekter man inte alls tänker på. Det humana, männskliga. Kontakten och omedelbara responsen mellan kök/matgäst. För att inte tala om alla dofter som går förlorade.

Håller med Camilla Sparring:

Jag anser att det är en mänsklig rättighet att våra barn, sjuka och äldre varje dag skall få äta sig mätta på god mat, lagad med omsorg och nära dem som skall äta den. Det gagnar både vår hälsa och miljö om vi tillsammans kan bryta trenden mot industrimat inom storhushåll och i livsmedelsbutiker.

Camilla Sparring, Svärdsjö, Dalarna

http://www.camillasmatuppror.se/

Skolmat...

Här är lite funderingar på några "enkla grepp" man kunde ta till för att höja

skolmatstandarden (i Finland) något.

1. Glöm helt och hållet de där "dynona" med färdigt brässerat maletkött, de marinerade kött- och broilerstrimlorna. Varför gick det för mindre än tio år sedan att ta in rått kött, steka i huset och laga god sås på malet kött/ köttbullar/biffar. Köken har ju INTE blivit mer ohygeniska, personalen kan nog (eller borde kunna) och  smaken var så mycket bättre då köttet inte var utblandat med alla konstigheter: hönsskinn, slakterirester, sojaprotein och allt möjligt annant som används som utdrygningsmedel. Samma med fisken. Hur kan det vara så att ALL fisk tas in i fryst form? När blev de toppmoderna centralköken med t.om skilda rum för grönsaker så ohygeniska att  rå fisk inte längre fick hanteras?  Kylkedjan måste ju i vilket fall som helst följas, personalen har hygienpass, egenkontrollen sköts exemplariskt, jag bara undrar....

2. Glöm de där konservburkarna med frukt och annat som slängs ner i salladerna. Varför? Konservburkar  som transporteras över halva jordklotet. Åtgärder: nog finns det andra alternativ! Rödbeta och andra rotsaker, rivet äppel, ärtskott, majs, ärter, tomater, gurka (efter säsong), plommon, jordgubbar, frön, bönor, olika kålsorter, kålrot och andra rotsaker. Vi har ett tillräckligt utbud för bra variation här hemma!

3.Satsa på billiga traditionella rätter, klassiker. Lite retrotänkande kanske. Kållådan vart försvann den? Leverlåda är urenkelt att laga från grunden och är godare än köpt (vet inte om den ens finns kvar på dagens matlistor. Damma av Runa Melanders kokbok så hittas receptet) Leverbiffar! Grytor av alla de slag. Ärtsoppa! Ärter är en fantastiskt bra råvara! Ärtsoppa kan man gott äta någongång per månad. Och en ugnspannkaksbit till efterrätt runierar inte skolköksbudgeten. Strömming och mos (har faktiskt varit med om att det har varit en populär rätt bland barn! Alltid finns det några som knorrar över "benen" men majoriteten har varit positiva). En god gräddfilsås till.

4.Större variation av potatisen. Man behöver inte alltid servara den endera som kokt eller som mos. Åtgärder: Man kan laga timjanpotatis, klyftpotatis, vitlökspotatis, "rulla den i pesto"-potatis, dill potatis, pressad potatis, rösti, potatis med skalet på ibland...

5. Salladsbordet. Istället för att blanda om allt i en salig röra servera ur olika skålar. Varfrihet för barnen att plocka åt sig av färgerna. För färgrikt ska det vara. Vid sidan om huvudsalladen kan man ännu ha lite skålar med "extra tillbehör". Frön, nötter, vad som helst, dessutom nån inlagd grönsak, kryddgurka, rödbeta, syltlök, kapris, oliver. Något som kan ge mattallriken lite "sting" för den som vill. Någon god olja och en salladsdressing.

6.Surbröd, vårt fina rejäla rågbröd... oftare oftare! Det mättar. Glöm det där skivade ljusa påsbrödet som kommit med långväga transport genom halva landet och smakar just ingenting. Och please! överraska, baka någongång eget bröd alternativt köp lokala bageriets bröd. Soppdagen till ära t.ex.  Lite oftare soppor under året så finns nog pengarna till bröd också. Att laga deg dagen innan och låta kalljäsa är en möjlighet om man tycker att tiden för bakning känns utmanande.

7. Mina barn får gärna äta/äter gärna gröt ibland som skolmat. Men då önskar jag att det fanns en frukt eller bär och ett bröd med pålägg också och nte bara knäcke och en vattnig saftsoppa gjord på industrisaft.

8.Den där vattniga fettfria mjölken då...suck! Tänk om. Ett glas lättmjölk eller två mättar en barnmage mycket bättre. Ekologiska mjölken är dessutom riktigt god men sån "lyx"vet jag nästan med säkerhet att det kommer att ta år innan vi ser i våra "vanliga" skolkök. Om någonsin...

9. "Det e smöre som göre". Jag skulle hellre se smör än margariner vid skolbarnens knäckebrödslådor. Därom tvista de lärda. Dessutom skulle jag ibland  kunna tänka mig att byta ut suspekta tillsattsstinna såser mot lite skirat smör. MEN smör, animaliska fetter annars med måtta! I själva matlagningen är den inhemska rypsoljan ett bra alternativ. Härdade fetter uteslutes helt!! En bit (färsk)fisk en god potatis och skirat smör, kanske lite kokt broccoli samt en fräsch sallad. Låter inte det ganska gott som exempel på bra skolmat? Att laga en vanlig vit/ eller brunsås från grunden är inte heller svårt! Smaksätt med örter/citron/tomat/vitlök. Eller någon kall sås, hemlagad tartar, gräddfilsås, majonnäs lagad i huset.

10. Många skolkök har idag ett 6-veckors system
. D.v.s 5 rätter gånger 6 veckor = 30 rätter.Ta bort de fem-tio mest impopulära. De som det slängs mest av, för det är inte lite mat som kastas i vårt land:(

Åtgärder: Fundera om. Lägg till lite fler "klassiker", glöm Tahitisk paprikastinn broilersås med ris, inför istället den där leverlådan med lingonsylten, kållådan eller en god sjömansgryta.  Det är rätter som passar mycket bättre in här för våra barn i norden. Rotsaker i ugn är också väldigt gott. OM MAN BLIR VAN! Pröva  varma rostade rotsaker (rödbeta, morot, rova, palsternacka t.ex) med två goda kalla såser till: Pesto (med t.ex, persilja och mandel istället för dyr pinje) och en örtig gräddfilsås.  Paprika föresten: vill inte se besprutad spansk eller holländsk paprika i skolmaten! Någongång inhemsk obesprutad tack, eller så inte alls... )

11 Inte fler skolköksindragningar nu. Inte fler förvinnande "småkök". Inte utökande och ombyggnad av skolkök till utdelningskök där till och med grytorna och slevarna har försvunnit. Och stekborden och degmaskiner tillbaks till skolköken!  Plättar kan stekas på plats. Kött kan brynas, och att baka själv kräver degblandare.

12 Inhemska bär i mycket större utsträckning. Istället för utländsk frukt. Ibland en efterrätt med bär, behöver inte vara komplicerat alls. Bär med lite vispad grädde. Varför inte införa en efterrättsdag i samband med soppdagen t.ex.

13 T r a d i t i o n e r ! Glöm inte guldkanterna. Nåt extra inför självständighetsdagen, fastlagsbullen o.s.v...

14 Svamp, nej inte burkchampinjonerna utan blandad skogssvamp, trattkantareller (eller färska inhemska odlade champinjoner). Vi bor i ett land rikt på svamp men ändå utnyttjar vi inte möjligheterna att lyfta fram svampen som en bra råvara. Svampsås till goda köttbullar + potatis eller mos är gott! 

15 Lägg fram maten vackrare. Ögonfröjd kallas det. Synintryck har större påverkan än man kanske kan tro...

16 "Skola föräldrarna", tema på föräldramöten. Matprat! Inspirationsträffar för skolkökspersonalen. Sammarbete, kostråd.

17.....listan skulle kunna bli hur lång som helst märker jag...

Nå det här är sista funderingen för idag. Stadsbarn (och andra med för den delen) skulle NJUTA av att komma ut på landet och ta upp potatis, gå i skogen och plocka bär, lära sig mer om hela matkedjan. Lära sig om djurhushållning, om livsmedlens förlopp från åker till vårt bord. Kretsloppet,  mer temaarbeten efterlyses från lägsta klass till högsta,  och åtminstone en gång per år en ordentlig tillställning med dukade bord (tygdukar, servietter och hel köret...) Lära sig om vett och etikett. Få vara med och planera, Hjälpa till en smula. Och redan från början inte först efter flera år i skolbänken.

Detta var en mammas funderingar om maten i de finländska skolköken vars läge 2010 är ganska deprimerande. Trots vissa "åtgärder" t.ex. löftet om att aromämnet natriumglutamat skall försvinna för gott. Är det jästextraktets tur sedan, d.v.s det arom ämne som antagligen får ersätta E621? Och transfetterna då?Hur blir det med dem? Jag hoppas på att Operation Skolmat verkligen lyckas med sitt påbörjade projekt....
 

Här sitter jag och funderar på skolmat, borde rensa trädgårdsland istället, men det regnar ute...

Mellanmål

Tonåringen kommer hem och berättar att han åt nudlar som mellanmål i skolan.
-Nudlar? Har ni möjlighet att koka nudlar år er...?
-Vi äter dem torra. Häller påsen med kryddor som är med i förpackningen över och sen är det bara att käka.
-Torra?
-Ja smakar som chips, gott!
-Men... de sväller väl sen i magen, inte äter man ju rå spagetti heller!
-Andra äter också så, helt torra och kryddan är god.
- Tyckte jag läst om nåt i Nilssons bok om nudlar, ska se efter...

Och så går jag och hämtar "bibeln" ur koksbokshyllan.

Mycket riktigt, det jag hade på känn. M-E Nilsson beskriver hur dessa asiatiska snabbmåls kryddblandningar är fullstoppade med tillsattsämnen, bland annat omtvistade E621.

-Du vännen, om du nu fortsättningsvis vill äta nudlar som inte i sig består av så mycket annat än vetemjöl och vatten, och där näringsinnehållet är nästan obefintligt så kan du väl ändå skippa kryddan?

Frågar modern försynt den unge mannen. -Du kan skaffa en bättre krydda utan så mycket jox i.

...och kanske du borde pröva kokta nudlar istället...

-Suck mamma det är just den där kryddan som gör de så goda.

-Aromförstärkare... föresten hur kommer det sig att de ens säljer sånt mellanmål till er? Påsar med nudlar, utan möjlighet att koka upp dem???

-Pilttiburkarna brukar också ha god åtgång.

Hå hå ja ja vart är denna värld på väg? Jag bara undrar jag....Ge äppel åt barnen och surbröd med smör, ett glas mjölk eller en fil...skippa nudlarna och pilttin!