Skolmat anno 1965 och skolmat 2015

Lite historia. Skolmat för 50 år sedan. Mycket soppor, gröt och välling.

Skolmat i folkskolan, Helsingfors 1965

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk och bröd
Tisdag: Risvälling, ost, kex
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd'
Torsdag: Kålsoppa, mjölk, bröd
Fredag: Vetekrossvälling, ost, grahamssemla
Lördag: Grönsaksopppa. mjölk, bröd

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk, bröd
Tisdag: Korvsoppa, mjölk, bröd
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd
Torsdag: Risvälling, ost, kex
Fredag: Spenatsoppa, korv, grahamssemla
Lördag: Havregrynsgröt, mjölk, bröd

(fakta hittat i Helsingin Sanomat oktober 2015)

På den tiden hade skolorna sitt eget kök.  Idag är allt fler utan och maten produceras i stora enheter, fabriker. Fabriker som ska spotta ut mat i mängder och mätta upptill 10 000  (eller mer) barn och åldringar om dagen. Mat som ska lagas  en dag, ätas en annan. Mat som ska kylas ner, förvaras, köras omkring och packas upp för att sedan värmas och serveras och förhoppningsvis ätas. Så Finland idag 2015.

För femtio år sedan var kanske maten i sig mer spartansk än i dag men sättet att laga mat var på alla sätt mer acceptabelt. Säger en som alltid kommer att tala varmt om småkök nära matgästen.

Hunger, Potatis och energifattiga knölar

Senaste nummer av tidningen Hunger köpte jag då jag tyckte den hade flera bra teman denna gång. Barn & mat: "Vad ska Stellan äta?", bilder av barns frukostvanor i olika delar i världen m.m. Övrigt ett intressant reportage om kocken Linn, (som har bloggen "Hemma hos Linn" som jag gärna läser ibland.) En god Porterstek på Linns mormors vis tror jag det får bli hos oss inom kort.

Denna vecka har jag också bläddrat lite i Mathaförbundets nya tematidning Potatis. Mycket fin! Med många historier, recept o dyl. där potatisen har huvudrollen. Potatis ja, det finns så mycket gott man kan göra av potatis! 

I dagspressen läser jag också om potatis... en märklig potatisnyhet. I Finland kan man nu köpa en ny sorts potatis, en "light" variant. Man har lyckats skapa en knöl med mindre kolhydrater och mindre energi, som snarast är tänkt för de som inte vill äta så mycket kolhydrater. Denna knöl kostar betydligt mer än "vanlig" potatis. Hmm... har svårt att förstå mig på detta, att nån ens hittar på att göra en energifattig knöl. Kan man då inte bara äta lite mindre potatis om man är så rädd för potatisens "effekter"?

Ps.Under etiketten "potatis" i den här bloggen hittas goda potatisideér, och det hittar man förstås också i Marthaförbundets nya tematidning!

Ville Vallgren och maten

  

Viivi, Ville och  kelgrisen SikaPelle.

Hade en period för något år sedan här i bloggen då jag skrev mycket om Ville Vallgren (1855-1940) Det var under den tiden jag plöjde igenom hans böcker en efter en. Förutom att han kunde skulptera de allra finaste skulpturer, konstnär som han var, kunde han njuta av mat. På riktigt alltså. Hade han levt idag hade han kallats matnörd och kanske bloggat om mat... Inga exakta mått i recepten men ack så noggranna beskrivningar om matupplevelser, smaker, dofter och matminnen. Skriva kunde han nämligen också, mångsidig som han var, och resultatet blev en bokskatt för alla som är intresserade av historia, matkultur, matupplevelser och konstnärsliv kring sekelskiftet. Bilden jag har av Ville är att han var en sann livnjutare som visst kunde irritera sig på saker och ting  och säga ifrån men bara tanken på god mat fick honom igen på sprudlande humör.

Mat och dryck med roliga gubbar rekommenderas varmt. Likaså hans bok Matkatekesen. Det är främst de två som handlar om mat men de övriga av hans böcker är också läsvärda!

(bilder avfotograferade vid föreläsningstillfället i Holmska huset)

Det är 160 år sedan "Villegubben" föddes så det har ordnats ett och annat kring honom detta år. I kväll var jag på en föreläsning som handlade om Ville & maten. På bilden ovan Villes och hans (tredje och sista hustru) Viivis bröllopsmeny. Här på finska, men kan för svenska läsare berätta att det bjöds bl.a på kräftor, snålsoppa (ängamat), abborrar, kalvstek m.m Som efterrätt bär och en kaka som kallades "krigssockerkaka".

Mer om Ville hittas under etiketten: Ville Vallgren här i bloggen.

2 x Anna och fyldt lammbröst

Recept anno 1905

Bloggade tidigare om en bok av Pellaprat  som jag fick av en god vän. Förutom den boken fick jag två andra gamla kokböcker. Båda skrivna av "Annor". Den ena var Anna Fribergs bok "Kokbok för folket" från år 1893. Den andra var "Kokbok del 2 för hem och skola" från 1905 av Anna Olsoni. Hade del 1 från  tidigare så det passade ju bra att få uppföljaren. Idag får det  bli lamm enligt Anna Os recept.


(Ps. Tacksam om någon kunde skriva en liten kommentar, ett "Hej" räcker, bara så jag får se att kommentarer går fram till den här bloggen. Har varit problem på kommentarsidan, men har nu igen ändrat lite på inställningarna....)

Trädgård i oktober och en grönkålspaj

Det var den sommaren...

Höstdagar och höstsysslor. Tog upp den sista potatisen och grävde upp dahliaknölarna för vinterförvar. Senaste frost tog trädgårdens sista blommor så nu har höstkänslan infunnit sig i en blomfattig trädgård. Asken som fäller alla sina blad till vintern står helt utan löv nu.  Grönkålen tål frosten bra så den kommer vara fin ännu länge.

Grönkålspaj med soltorkade tomater

botten:

150 g halvmjukt smör

3 dl mjöl (blandning vetemjöl och speltsikt)

1-2 msk vatten

1 nypa salt
Arbeta raskt ihop ingredienserna. Låt stå i kylskåp en stund.

fyllning:

1 liter fint strimlad grönkål

3 ägg

2 1/2 -3 dl mjölk (eller gräddmjölk)

ca.1 dl riven ost av valfri sort. (kan även bytas ut mot Aura, blåmögelost)

några soltorkade tomater skurna i mindre bitar

peppar

(sältan från tomaterna och osten brukar räcka så inget extra salt behövs) Förgrädda bottnen ca. 8 min innan fyllningen hälls på. Grädda sedan ca.35 minuter i varm ugn. Rosta lite nötter eller solrosfrön och strö över pajen innan den ska ätas.

Grötfunderingar och en pizza - och nästan helt ekologiskt

En gång i månaden har vi gröt som lunch på jobbet. Den dagen blir mellanmålet "lite matigare"  än vanligt t.ex pizza. Gröt som lunch är allmänt här i Finland och största delen av barnen gillar verkligen gröt och tar gärna till. Vi har en gammal gröttradition som hänger kvar sedan långt tillbaka. Fråga en lite äldre generation, de som var med i "skolmatens begynnelse", vad de har för skolmatsminnen och de flesta drar sig till minnes att gröt då upprepade sig som lunch flera gånger i veckan. Gröt var också det familjerna åt i parti och minut under kriget och under nödåren. Ibland med lite fläsksvål på en brödbit till, ibland en råggröt med lingonsylt eller om man hade tur fick man gröt med ett rejält "smöröga". Jämför man mattraditioner med övriga länder i norden har gröt faktiskt spelat en väldigt stor roll i kosthållet här i vårt land. Gröt var det som fanns då allt annat "var på krita". Och än idag är grötlunch här en helt accepterad rätt  vilket inte verkar vara fallet t.ex i Sverige. (Rätta mig gärna om jag har fel!) Nej, gröt äts där som lunch på sin höjd vid jul i skolorna, och då givetvis risgrynsgröt. Tycker det är lite synd faktiskt, för korngryns-, råg-, spelt-, mannagrynsgröt är enligt mig bra mättande mat! Tillsammans med mjölk, en smörgås eller rispirog med äggsmör och kanske rotsaker/  frukt till håller man sig mätt länge.

Till gröten som senaste gång blev en speltgröt serverades blåbär och ekomjölk. Blåbärs"sylten" brukar jag laga av att blanda  3/4 halvtinade blåbär med 1/4 god hallonsylt. Tycker det blir tillräckligt sötma så och blåbärsmaken är ändå dominerande. Till gröten brukar vi ha limpa eller rispiroger till, kokt ägg eller äggsmör och kanske gurka och paprika. Som mellanmål senaste grötdag: pizza. En vegetarisk pizza med grovt riven zuccini, paprika, fetaost och emmenthalost, timjan och oregano.

Det ekologiska under denna gröt/pizzadag var: speltflingorna, äggen, paprikan, zuccinin, tomatsåsen till pizzan, mjölet till pizzadegen och mjölken. Riktigt så här mycket ekologiska råvaror har vi inte alla dagar, vanligtvis brukar ungefär 3-4 produkter vara eko under en dag. Vi får varannan vecka en leverans av ekologiska frukter och grönsaker, däremellan blir det vad det blir från "vanliga" tukkun/grossisten som inte har så brett utbud av ekologiskt. För att få kalla en maträtt ekologisk bör 92% av råvarorna vara ekologiska. Så får väl kalla de här lunch/mellanmålsrätterna "nästan ekologiska" då.

Läs mer om gröt och hitta goda grötrecept under etiketten "gröt" i denna blogg.

Matglada barn och matglada höstsysslor /Sapere

De senaste veckorna har vi sysslat med ett och annat matglatt på jobbet.

- Skördefest då vi åt goda grönsaker (som barnen hämtat med sig) från skördebordet utomhus. Sen fortsatte vi inne med skördesoppa och äppelpaj med lite vaniljglass, ja det var ju fest!

- Som saperegrönsak har vi haft Romanesco och blomkål. Nu står äppel i turen. Det är ett rätt dåligt äppelår, åtminstone här i våra trakter men lite äppelmos och torkade äppel ska det bli.

-  Som mellanmål en dag fick barnen laga skojiga smörgåsgummor och gubbar. och en dag gick ett gäng barn med pedagoger till torget för att handla lite lök, persilja och lingon.


Här kan man läsa mer om nätverk och vad som är på gång inom måltidspedagogik/ Saperemetoden.

Göspinnar och gäddpinnar

Har någongång tidigare skrivit om fiskpinnar. Uppvuxen med mammas goda fiskpinnar smakade aldrig skolans fiskpinnar nåt vidare. Ni vet de där med mer panering än fisk... Frysta fiskpinnar från fiskdisken finns det något tråkigare i fiskväg än det?

Eftersom vi mest äter färsk fisk har inte heller sönerna blivit speciellt förtjusta i fryspinnarna. För ett tag sen då bara jag och yngsta var hemma lagade vi fiskpinnar av en gösfilé till middag. Räckte bra med en medelstor filé då vi bara var vi två.  Panerades med rågkli, salt (libbstickasalt) och vitpeppar och stektes sen i smör. Sonen önskade pommes frites till så då fick det bli det då.

I söndags blev det gäddpinnar. Äldsta sonen kom med till torpet under veckoslutet och drog upp ett par gäddor. Den största en baddare över 4 kg fileéade jag och stekte "fiskpinnar" av . Den andra åkte in i frysen till framtiden. Denna gång blev det  dubbelpanering med vetemjöl, ägg och rågmjöl. Som sås fick det bli allra godaste bechamel smaksatt med lite vittvin. Lyxgädda! Kokt potatis till och marierade grönsaker. Att skära ut gäddfileér kräver lite koncentration. Så mycket ben överallt! Brukar plocka fram en fisketidning där det finns en bra artikel om hur man enklast fileéar gädda steg för steg. Det går bra om gäddan bara är tillräckligt stor. Endast 1! ben hittades senare vid middagen så känns som jag börjar kunna fileéandets konst. Hurra!

Vegetariskt med ekologiska råvaror - en inspirationskurs

Nyligen var jag på en kurs som ordnades av EkoCentria på Laurea i Alberga. Temat var vegetariskt och ekologiskt i yrkeskök.  Förutom att det är väldigt roligt att träffa andra som jobbar med mat och få kocka tillsammans tycker jag sådana här utbildningsdagar även är bra för ens egen yrkesidentitet. Det är viktigt att mötas och kunna utbyta tankar, speciellt om man som jag jobbar i en ganska "liten värld", ensam i köket. När kockar möter kockar finns ett slags samförstånd, vi vill alla laga god mat och vill bli ännu bättre. Deltagarna var både från små enheter, storkök och restauranger. Som dragare för själva matlagningen var Mika Heiskanen (Finlandiahusets köksmästare) och det var hans recept vi testade och sedan fick provsmaka. Innan vi styrde stegen till köket höll Annika Witting (Urtekram) en föreläsning om ekologiskt och ekoprodukter.

Ekologiska produkter ökar hela tiden i vårt land, även inom offentlig måltid. Numera är det dessutom ganska lätt att hitta ekologiska produkter även i storköksförpackning. Vegetariska rätter är också starkt på kommande och enligt de senaste rekommendationerna är det det vegetariska (samt fisk) som ska lyftas fram ännu mer. Små barn rekommenderas att äta kött bara några gånger i veckan. Att få barn att ta till sig vegetarisk mat kan ibland kännas utmanande. Den måste vara god! Jag har alltid tyckt att man inte ska göra så stort nummer av att maten är vegetarisk när man lagar vegemat till barn. Istället för att poängtera att nu äter vi vegetariskt, säg istället idag äter vi en god blomkålsgratäng, eller en spenatlasagne...eller vad det är man tänker bjuda på. "Odramatisera" det hela och säg istället mer exakt vad det är. Då kan barnet om det sen inte gillar blomkål precisera sig. "Jag gillar inte blomkål" istället för att det blir: "Jag gillar inte vegetariskt". Vegetarisk mat kan vara så otroligt mångsidig och ha så många konsistenser, dofter och smaker så det är synd om ett enda ord krånglar till det för barnet.

 "Kofta" tyckte Mika att är en utmärkt rätt och han har också varit med om att ta fram en industriellt framställd vegetarisk variant som lämpar sig för de riktigt stora köken. I mitt lilla kök ska jag också pröva koftan men det får då bli handgjord, ja jag har inte så stort kök, så det går utmärkt. Falafelbiffar och rödbetsbiffar, biffar med bönkross och dyl brukar ha bra åtgång hos oss så tror också koftan kommer gå hem. Vi ska blicka lite åt det orientiska hållet nu ett tag tror jag. Spännande kryddkombinationer som ger fina smaker. Läser en bok om libanesisk mat som bäst. Nordiska råvaror men med orientkryddor kanske. Inhemsk hamppa är föresten något som är på kommande fick jag veta. Hamppa i bröddegen då kanske... ja, vi fick många goda ideér!

Kålrot i miniplättarna

Goda matiga sallader

Rätterna klara för avsmakning.

Olika peston (en med grönkål som bas, en annan med broccoli) kålsallad, rödbeta, aubergine m.m
Soppor mad samma bas men olika kryddning lagades också.
Tofu med olika smak fanns även på bordet (själv är jag lite "anti-tofu", tycker vi inte ska äta så mkt soja...)

(Kan läggga in nåt av recepten senare.)

Mika Heiskanen (Finlandiahuset) och Anu Arolaakso (EkoCentria)

Är du som läser detta kock? Är du kanske rentav en lite utråkad kock som monotont gör samma gamla rätter om och om igen? Har du tappat gnistan? Gå på kurs! Lär dig nåt nytt! Må det sen vara en vegekurs, en kurs med vildörtstema eller en kurs i kötthantering. Japansk mat eller brödbak ... något som intresserar, något som inspirerar. Du ska se att jobbet sedan känns lite roligare igen! Och matgästerna uppskattar det!

Jobbar du i ett yrkeskök i Finland? Använder du dig gärna av ekologiska produkter? Ja då ska du se till att köket går med i "Steg för steg mot ekologiskt" (Portaat luomuun). För en överkomlig årsavgift får man vägledning och information kring ekologiskt i Finland och dessutom ordnar de bra föreläsningar och kurser som denna.

Potatissorten Esmee och lite trolleri

Förra veckan lagade jag potatismos på jobbet. Mos av en ny potatissort som jag inte använt mig av förut: Esmee heter den och påstods passa bra som klyftpotatis, men till potatismos var den också helt o.k.  Förutom att den är mild och god är den även extra vacker med sina  skalfärger i  både gult och rött, Till formen är den lite avlång. När lunchen var över och alla var mätta och belåtna fanns det ännu lite mos i kastrullen. Av det moset fick det bli ett experimentbröd "potatisscones". D.v.s ner med moset i sconesdegen,  extra mjöl (tog speltmjöl) och sedan  bakades runda bullar som sedan plattades ut likt rieska. I "Rieska", d.v.s finskt potatisbröd (mjukt tunnbröd) brukar man inte ha med så mycket annat än potatis, ägg, (korn)mjöl, och vatten+ salt men nu hade jag alltså en deg som mer påminde om scones. Inget ägg alls men däremot lite mjukt smör och så lite bakpulver också.  Blev så goda så till mellanmålet. När barnen fick höra att mosresten nu blivit bröd tyckte de att jag kan trolla. "Av moset blev det bröd och brödet smakade precis som pirog...du kan trolla! " var det nån som sa.

(Det här är en av de stora fördelarna med "småkök" fram om storkök där maten körs ut till många ställen, man kan ta vara på rester, som moset i detta fall, och göra något nytt av det omedelbart om man så vill - inte mycket matspill med andra ord då lunchresten blir ingrediens till mellanmålsbrödet. På samma vis brukar kvarbliven morgongröt användas till ingrediens i grönsaksbiffsmet eller vid brödbak. En annan stor fördel är förstås alla de dofter som kommer från ett kök nära matgästen, som t.ex doften av nybakt bröd. Och den omedelbara responsen man får. Ja egentligen finns det bara fördelar med "småkök" om man frågar mig)

Hemma i potatislandet har vi lite blandade potatissorter. Skulle tro att detta var vanliga "Timo". Jag kokar helst potatis (med skalet på) i ångkastrull. Vatten i halva kastrullen under och sen en kastrulldel med  hål i som släpper igenom ångan. När sista minuterna återstår av potatiskoket kan man lägga t.ex lite grönkål eller små morötter, bönor, fänkål...på ytan (och locket på) Fortsätt kokningen och ni har lite al dente kokta grönsaker samtidigt som potatisen är klar. Perfekt t.ex vid en enklare lunch kompletterad med sill & gräddfil till samt en god sallad. Standardlunch då vi är på torpet.

Läs mer om potatis och hitta potatisrecept och ideér under etiketten "potatis" i denna blogg.

Uppfinnar Jocke, Nordic Food Lab, Jacques Puisais och vildmat

Lingon, havtorn och honung i kastrullen
 - en sötsur kombination pågång.

Det har varit havtornsexperiment i mitt hemmakök i höst. Har testat och kombinerat havtorn med andra råvaror. Gillar att fundera över kombinationer, att testa och smaka mig fram. Borde kanske jobba som "Uppfinnar Jocke" i nåt matlabb på heltid? Skulle trivas väldigt bra med ett sånt jobb tror jag. Nu blir det bara på hemmaplan och jag funderar över hur vi överhuvudtaget skall få åtgång på alla burkar med marmelader, saltbär, sirapskombinationer, parfaiter och torkade havtornsbär. En sak är säker, i vinter äter vi c-vitaminer med havtornssmak i denna familj. Nu när havtornsbuskarna är skördade är det istället  lingon, nypon, björnbär och såsmåningom rosenkvitten som står i tur.

I Nordic Food Lab (som finns i Köpenhamn) har bl.a Edith Salminen (från Finland) hållit till och laborerat med råvaror. Vilket intressant jobb! En länk om vad de sysslar med hittas här: Nordic Food Lab. Och nu när jag är inne på det här med jobb... här en annan som vikt sitt liv för något intressant. Jacques Puisais som vid sidan av sitt jobb med viner arbetat en hel del med mat och barn och sensorik. Han har många tänkvärda åsikter om det här med smaker och sinnesupplevelser och hur man kan få barn att redan som små upptäcka nyanser.

"Vildörtsamlare" vore inte heller ett så dumt jobb. Samla vilda växter till vidare förädling och till restauranger. Tänk så mycket man skulle kunna vara ute i naturen! Läste i Helsingin Sanomat nyligen om engelsmannen Miles Irving som insett möjligheten av att göra business av våra vildörter. Vildörter är också i fokus i helsingforsaren Ossi  Palonevas pop-up restaurang Villd i Vasa. Där det lagas mat enbart på råvaror från naturen.

Men... jag fortsätter knega på det jobb jag har. Egentligen helt lyckat val det med då jag ändå har friheten att ibland experimentera, ibland kan syssla med barn&sensorik och visst kan jag samla örter om jag så önskar och hemma vid spisen fortsätter kombinationsexperimenten. Att jobba med mat är att jobba med sinnen!

Tips! Det finns ännu fina nässlor! Speciellt på ställen där man tidigare skördat kommer det nu upp nya små skott. Plocka, förväll lätt eller torka, frys eventuellt in och laga de allra godaste nässelrätterna sedan i vintermörkret.

Lingon-havtornshonungssylten klar, salta havtornsbär på gång och likaså lite havtornssnaps...

Tips! Pröva laga en riktigt god chokladkaka eller alternativt en kaka med en god kinuskiglasyr. Dekorera med något enstaka saltbär "havtornskapris". Smakexplosion på tungan då det nästan översöta möter det  lilla supersura salta bäret.

 Trevligt veckoslut!


Ps. under etiketten "Havtorn" här i bloggen hittas fler havtornsideér.

Bland Charolais i Jakob Sabelhiertas fotspår

Igår vandrade jag omkring på ryttmästare Jakob Sabelhiertas domäner. Ja det är länge sedan han själv gick omkring där eftersom han  föddes kring år 1580 och  dog sextio år senare år 1640. Före Jakob har många andra bott på området och man har funnit arkeologiska fynd och spår av tidig bosättning samt grunden av en borg från 1300-talet i närheten. Numera finns gården Bosgård på markerna i Ylike, Östra nyland. De äldsta delarna på det vackra gula karaktärshuset uppfördes på 1800-talet.

Idag har man många järn i elden på Bosgård. Det idkas det jord- och skogsbruk, viltvård och man håller sig med boskap för köttproduktion, har en liten restaurang samt ordnar diverse tillställningar. Nyligen har Bosgård även börjat sälja sina köttprodukter i Hagnäshallen i Helsingfors. Man värnar om gamla traditioner och håller betesmarkerna öppna med att låta korna av rasen Charolais gå fritt inom stora områden året runt, med möjlighet att  korna kan gå in i en ladugård om vädret blir för kargt.

Skogsbruket sköts som s.k kontinuitetsskogsbruk vilket betyder att man istället för kalhyggen hugger färre träd men oftare. Som exempel: kalhygger man en skog tar det 70-100 år innan skogen är tät och klar för avverkning  igen, i ett kontinuitetsskogsbruk kan man hugga 3-4 gånger under samma tidsperiod, färre träd åt gången men i det långa loppet t.om mer lönsamt! Metoden är skonsammare, skogen mår bättre, arterna utarmas inte, miljöpåverkan inte alls så katastrofal som vid kalhyggesmetoden/ "bioekonomi-metoden", då tyvärr många arter helt försvinner. Vid kontinuitetsskogsbruk kan man fortsätta plocka svamp och bär i skogen och ha skogen som rekreationsområde. Man behöver inte heller lägga pengar på nya plantor eftersom man låter en hel del unga träd växa vidare. De fritt gående korna gödslar markerna och kretsloppet fungerar.  Det är så här skogar skall skötas!

Bosgård bjuder också på några fina naturstigar om man vill ut i naturen.

Avslutningsvis lunch på gården. Charolaishamburgare
(med rågbröd på vår begäran, specialitet för dagen).

Lamm i dagarna två, saftiga björnbär och vita kantareller

Vi köpte ett parti lammkött. Det mesta hamnade i frysen  men av färsen fick det bli god veckoslutsmat.

Lägg rosmarin i plätt-, crepes-, pannkaks-, sodaplätts- eller blinismeten och det blir så gott så! Speciellt om man sedan serverar dem med t.ex en god lammfärssås! Det upptäckte jag för nåt år sen då jag av misstag tappade en kryddburk med rosmarin i plättsmeten. Skrev om det här.

Den här gången fick det bli tjocka sodaplättar (med gräddfil och lite bovete i smeten, så de smakade nästan som blinier). Som fyllning; lammfärssås smaksatt med bl.a vitlök och ännu lite extra rosmarin. Riven västerbottenost till. Efterrätten fick bli havtornsglassen jag lagade för ett tag sedan av årets fina havtornsskörd. Förutom havtornen hittas nu också björnbär i trädgården, de passade bra ihop med glassen! Av lammsåsen som blev över från fredagsmiddagen fick det sedan bli en "lammfärstagliatelle" till lunch igår.

Mellan regnskurarna blev det en tur till skogen och upp på kalhygget. Inte mycket i svampkorgen denna gång men de ovanliga vita kantarellerna växer där de brukar. Kalhyggesvandringar ger bra motion men inte mycket till svamp. På kalhygget har nu en växt som heter skogssallat brett ut sig här och där. Borde vara ätlig enligt uppgift men likt maskrosen besk i smaken. På kvällen var det inte längre lamm som gällde utan det fick bli abborrar med stekt potatis och diverse grönt från trädgårdslandet. God höstmat det med! Höst i luften och en otroligt vacker stjärnklar kväll. Skönt med lugn och ro och en andhämtningspaus innan en arbetsvecka igen tar vid.

Forneldar, flyttfåglar och havtornsmascarpone

Sista lördagen i augusti och "forneldarnas kväll". Middag på torpet, en släkttradition. Det blev mycket fisk i olika form och annat smått och gott från trädgårdstäppan. Bl.a fylld zuccini med en fyllning av lök, paprika,kantareller och bladpersilja, gratinerade med ost. Flyttfåglarna har börjat flytta söderut. Både tranor och vitkindade gäss sågs i flera omgångar. 

Idag fick bär avrunda måltiden. Bär med en mascarponekräm smaksatt med havtornssaft. 

Havtornsmascarpone

1 del vispad grädde

1 del mascarponeost

florsocker

havtornssaft

Grädden och osten rörs ihop till en fluffig jämn kräm och smaksätts med några msk havtornssaft och lite florsocker. Låt stå i kylen en stund och servera krämen sedan med valfria bär. (Vi hade röda vinbär, krusbär, havtorn, och björnbär) Enkelt men lyxigt god smak!

Red russian kale i pesto

Det skojiga med trädgård är att man aldrig riktigt vet hur säsongen kommer att bli då man tar det första spadtaget om våren. Man fantiserar t.ex att man innan sommarn är slut kommer att lägga tänderna i den allra läckraste självodlade vattenmelonen. Men så gick det då inte...den fick antagligen för mycket vatten och för lite sol den plantan. Och så borde den nog ha fått bo i ett växthus.

Men vad gör väl det att man misslyckas med en melon då årets bärskörd har överträffat alla förväntningar. I vinter äts det bär! Havtorn, vinbär i många färger, krusbär och blåbär samt lite jordgubbar. Lingonen ännu oplockade/oköpta. Och lite tranbär och hjortron skulle vara fint att få.

Potatisskörden är också fin i år och med stolthet har jag lyckas få fin grönkål. Rödlöken som inte växte alls förra året är i är i år en fröjd att se och morötterna blir helt o.k om de ännu får växa till sig lite. Äppelskörden ser dock ut att bli liten.

På jobbet idag stiftade jag bekantskap med Red russian kale eller som den också kallas Sibirisk bladraps. En gammal kulturväxt, en sorts grönkål med mild smak. Matt grön till färgen och violetta stjälkar. Vacker! Den hamnade i en pesto. En pesto som kom till av ren inspiration. Hade köpt ekologisk röd paprika, hade den sibiriska bladrapsen, hade solrosfrön och pinje...så bara att skrida till verket.

Så det fick bli en sån här variant av pesto

Sibirisk bladraps-paprikapesto

2 nävar pinje
2 nävar solrosfrö
en stor ekologisk röd paprika
ca. 150 gram sibirisk bladraps (Ta bort de grövsta stjälkarna, förväll lätt och kyl ner innan mix)
saften av en halv citron
1-2 klyftor vitlök
peppar
örtsalt
lite riven ost

en god olivolja

Mixa ingredienserna. Tillsätt olja.

Serverades till klyftpotatis, och blomkål

Tankar om vardagsmat - undantagsmat

Morotslåda från fabrik möter "heimlagad" svampstuvning - gott!

Hur mycket jag än gillar att laga mat och gillar att planera och "trolla fram" nya rätter av överblivna rester så kommer det ändå ibland dagar  då man har annat att göra än att stå i köket då middagstid närmar sig. De dagarna  kan det hända att det blir en sväng via pizzerian . Eller ärtsoppa på burk, det duger det med. Hemlagat är utan tvekan godast men ibland kan dessa undantag kännas rätt. I vårt kylskåp här hemma hittas också oftas lite olika burkar med "antipasti". Det kan vara soltorkade tomater eller inlagda paprikor, oliver eller en burk med fetaost. I frysen kan man t.ex hitta en påse gröna bönor. Något man kan röra ner i lite nykokt pasta och strö lite nötter och frön över samt riven ost och äta i farten om man har annat att göra. 

Finsk "lådmat", som morotslåda och kålrotslåda brukar jag bara laga hemma till jul... egentligen lite synd för det är så gott att man kunde äta det året om.  Häromdagen fick en fabriksmorotslåda utgöra en del av middagsmaten som förövrigt bestod av en rest kantarellstuvning och skinksmörgås. God och mättande mat, trots fabrikens inblandning.

Ofta har industriell framställd mat dock för konstiga bismaker tycker jag, och ofta är de för saltiga för mina smaklökar. Väldigt ofta innehåller de det som industrin verkar älska: majs eller soja, dolt socker, förtjockningsmedel o dyl. Men några produkter kan jag ge godkänt - denna morotslåda hör till den kategorin.

Jag tror det är bra att lära sig att inte "matstressa". Att själv avgöra vad som passar ens vardag. För endel är smaken det absolut viktigaste, för andra kan det vara det etiska eller näringsmässiga som prioriteras. Någon vill ha god mat men utan stor arbetsbörda. För en del räcker det om det är billigt och mättande. Utbudet av mat och råvaror är så enormt så det finns hur mycket möjligheter som helst att äta bra vare sig det är helt igenom hemlagat eller inte. Laga mat från grunden om tid och ork finns, ta genvägar om tid och ork saknas. Alla dagar behöver ju inte följa samma mönster. Huvudsaken att inte ta stress över mat och måltid. Jag tycker det ibland är jobbigt med alla "matpredikanter" som tagit det till sin uppgift att omvända alla till att "äta rätt" genom att slå ner på andras matvanor/matovanor och lyfta sina egna matvanor, dieter och ideér till skyarna. Saknar en mer avslappnad attityd till mat och en matdiskussion där det kunde pratas mer neutralt om mat utan att hela tiden söka "brister", "faror" och "skurkar". Istället för att hålla på och jämföra "dieter" prata istället om smaker, dofter, kombinationer...
- inspirera och låt er inspireras!

Och jag fortsätter med fabrikslåda, inte ofta men det händer, till middag här hemma. Och det utan att känna mig det minsta usel. Den smakar bra, vi blir mätta - tummen upp!

Ps.Pröva kombinationen kantarell -  morotslåda. Inte alls så dumt!

Havtorn, havtorn, havtorn...

Havtorns- och blåbärs"russin"

Årets bär i Finland 2015 - havtornet. Just nu mognar de. För var dag som går blir allt fler färdiga. I år är första gången jag kan tala om liter istället för deciliter när det gäller havtornen i våra buskar. Blir många liter! Av de små plantorna som panterades något år efter att vi flyttat hit växer nu några riktigt stora buskar. Det är en finsk sort som inte är fullt så taggig som de annars brukar vara.

Under etiketten "Havtorn" i denna blogg hittas många idéer om vad man kan göra med havtorn. Där hittas t.ex recept på havtornsparfait, havtorn-morotsmarmelad, havtornsgröt m.m" Havtornsrussin" var det allra senaste jag prövade laga här hemma. Har ingen separat torkmaskin så torkade dem i ugn (50 grader) tills de började se torra ut. Fick ännu eftertorka (länge) utbredda på ett hushållspapper. Jag torkade blåbär också på samma gång.

Pressade lite saft också. Skal och frön som återstod då bären passerats fick bli en ingrediens i mysli. Blandade olika gryn och nötter, bredde ut på en plåt tillsammans med skal-/fröresterna och lite honung och olja. Rostades i ugn 10-12 minuter. Gott med den syrliga havtornssmaken!

Palmkål till abborre och en ung kock vid spisen

Stekt abborre med palmkål, broccoli, våra "allragodastesjälvodladepyttesmå" morötter, kokad potatis och en sallad med fetaost och körsbärstomater.

Familjens yngsta sökte sig till köket en dag förra veckan . Det var bara vi två hemma och när han visade intresse av att kocka plockade vi ihop lite råvaror från trädgårdsland och kylskåp. Som huvudråvara hade vi några abborrfileér. Jag la potatisen att koka sen gick jag ut och lät köket vara hans domän. Resultatet, riktigt gott!

Barn kan! Om man ger dem möjlighet kan de verkligen skapa god mat! Palmkålen (Nero di Toscana) stektes med i samma panna som abborrfileérna. Lite citron och örtsalt på dem.

Vi åt utomhus. Måltidsdrycken valde han också åt oss, äppeljuice fick det bli.  Och kvällen ljum, gräset grönt och trollsländorna flög omkring bland bärbuskarna. Det är slut på semestern men efter jobbdagen/skoldagen kan man ändå passa på att njuta av värmen som äntligen kom, så passa på!

Urban odling och en kyss eller två

Urban odling, en trend som kommit för att stanna? Hoppas det!  Här i stan har barn fått vara med och bygga upp en grönskande oas med odlingslådor. Fått se hur det ur frön växer upp plantor som sedan blir grönsaker och mat. Majs, potatis, tomater och örter fyller nu lådorna. Det vita skåpet är en del av "Urbcult-konstparken". Ett puss-skåp. Där kan man utbyta en kyss eller två om man så önskar.

Rödbetshasselback med salviahack

Trerätters:

Förrätt: Tomatsoppa
Varmrätt: Inhemsk havslax, nypotatis  rödbetshasselback med salvia
Efterrätt: Creme Brulée med smultron

Hasselbacksrödbeta med salvia

Salvia och rödbeta är en fin kombination. Ta en fullkornsskorpa eller ett knäckebröd. Skär några blad salvia smått. En klick smör och en nypa flingsalt. Smula skorpan/knäckebrödsbiten (t.ex med en mortel) Rör salvian, smöret och saltet med smulorna. Rödbetorna skärs på hasselbacksvis med många snitt nästan igenom, men ändå så de håller ihop. Lägg rödbetorna i het ugn  med lite olja 30-40 minuter (lite beroende på rödbetornas storlek). När ca.8-10 min. återstår av tiden klicka salviasmöret på betorna och strö lite fint riven parmesan över. Servera som så eller som tillbehör till något annat. Här med lax, potatis och cremé fraice.

Ett recept på tomatsoppa

Ett recept på creme bruleé

Fler rödbetstips hittas under etiketten: Rödbeta