Knölar och kantareller

He va lite dåålit me svamp i skogin...
älgflugor fanns det nog men vem vill ha dem? 

Men även om man bara hittar en handfull kantareller

kan man kombinera med lite skivad kokt potatis,

en bit chevre och ännu lite riven ost  på ytan

 och skapa några goda smörgåsar i ugn.

ca.200 grader 7-8 min och  persilja över!

Tips!

Lite kvarbliven potatis från dagen innan kan man ha

 stor användning av. Kokar ofta med flit "för mycket".

Sen blir det pyttipanna, omelett med potatis,

rösti eller "pålägg", som här ovan, dagen därpå. 

 

 Hjärtliga hälsningar till alla vänner av god mat 

och nyttiga knölar!

Braxtävlingen avgjord

Nu har justitieminister  Tuija Brax sagt sitt

...och vinnare blev:  Kalaonni

Nedanstående text utdrag från Lovisa historiska hus sidor: "De tre recepten som tävlade om bästa Braxenrecept var "Makes fisk", "Fiskelycka" och "Braxengelé á la Pikka med bastukvast".

Bland de tre tyckte justitieministern att Fiskelycka var den godaste. Petri Pärssinen bidrog med det vinnande receptet.

"Braxen är överraskande god fisk och med det här receptet är den så länge i ugnen att de små benen mjuknar och blir ätbara. Resultatet är helt fantastiskt!"

Fiskelycka är en modifierad version av ett gammalt recept från Lappland där man ursprungligen använde Sik.

Ett stort grattis till Pertti!

I vår snedvridna värld

Skalpotatis och matfabrik

Här lite nyheter som man kunnat läsa i den lokala blaskan  på senaste tid...

Först en god en: Eleverna vid en skola i södra Finland (årskurs 1-9 ) får numera sin potatis med skalet på. Försöket har gått bra! Barnen tycker potatisen är godare och de hinner skala. Att de inte kan/ hinner skala har varit största argumentet mot skalpotatisen.

Här måste det poängteras att det var på FÖRÄLDRAINITIATIV det hela gick igenom. Jo man kan påverka!! Och övning ger färdighet, får man skala ett tag så blir man snabbare och snabbare när det nu inte ska få ta någon tid att slå sig ner och äta.

Sen en sämre nyhet åtminstone så som jag ser det: 

Här i stan planeras ett nytt storkök. De preliminära planerna är att man bygger ett helt fristående kök, som en hall t.ex. på ett industriområde. " Det blir en mycket billigare lösning än ett traditionellt storkök. Samtidigt kan man maximera logistiken om hallen är tillgänglig från alla olika håll. Lösningen påminner mer om en matfabrik än ett kök men resultatet är billigt och effektivt." (Bbl 27.8 2010) 

Håhå ja ja. Är det så vi vill ha det? Först dras småköken in, sen räcker det inte med storkök utan nu ska det vara stora hallar. Matfabriker. Våra barn, åldringar och sjuka ska alltså äta mat från matfabriker. Är det så beslutsfattarna vill ha det på riktigt? Sen när de själva ligger där i sjuksängen och får brickan framför sig. Matfabriksmat, mums? Det finns aspekter man inte alls tänker på. Det humana, männskliga. Kontakten och omedelbara responsen mellan kök/matgäst. För att inte tala om alla dofter som går förlorade.

Håller med Camilla Sparring:

Jag anser att det är en mänsklig rättighet att våra barn, sjuka och äldre varje dag skall få äta sig mätta på god mat, lagad med omsorg och nära dem som skall äta den. Det gagnar både vår hälsa och miljö om vi tillsammans kan bryta trenden mot industrimat inom storhushåll och i livsmedelsbutiker.

Camilla Sparring, Svärdsjö, Dalarna

http://www.camillasmatuppror.se/

Sapere/ Kålrabbi

Hittade på att laga små kort

så att även föräldrarna

 vet vad vi smakar på...

Kålrabbin eller Brassica oleracea som den heter på latin fick äran att inleda "projekt smakskola". På finska heter den kyssäkaali eller kaalirapi.

"Den ser ut som en tårta med många ljus"sade ett barn. Sedan gällde det att titta och känna på den,  dofta, smaka och lyssna hur den låter när man tuggar den. Har faktiskt inte haft kålrabbi på menyn tidigare men nu har vi haft den i både soppa och som rå smakbit. Sapere passar utmärkt för barn redan i riktigt unga år! Nyfikenheten är stor och när man ser att kompisen vågar smaka vågar man också. Flera tog till.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kålrabbi

 http://www.sitra.fi/sv/Aktuellt/anforanden/puheenvuoro-mikola-sv-04062010.htm

Alfvengren - Basilika

Ni har väl hört den, Basilika av Alfvengren. En fin låt! Hittas på You tube. Lyssnar på den och tänker på...

det här med matlagning...

Ibland räcker det med bara salt och peppar.
Ibland krävs det något mer.
Kanske timjan eller ingefära?
Muskot eller stjärnanis?
Enbär eller kanel?
Kanske en skvätt vin eller ett par vitlöksklyftor?
Honnung eller pepparrot?
Kapris?
Chili?
Ett par lagerblad?
Medan man funderar känner man nästan smaken i munnen.
Tänker sig hur det kunde bli - innan det blir.
Mera sötma? Sälta? Syrlighet?

Och saknar man en dag inspiration ...
Ja då kan man alltid lyssna på Alfvengrens "Basilika".

Dagens rubriker

Matsopor dyrt för samhället

Finländare kastar bort mat för miljoner.

Hälften av de livsmedel som färdas från producent till konsumentens kylskåp kan i värsta fall hamna i soptunnan. (Hbl, 23 augusti 2010)

Människor i Niger, Pakistan och andra hårt drabbade delar av världen skulle nog skaka på huvudet och titta oförstående på oss om de fick läsa dessa rubriker...

...moa läste visst samma tidning...

Lite Ville igen...

Ville Vallgren del 3

Ville tycks bli en hel följetong.... Borde han kanske få en egen "etikett"?

Här har man läst på om karln i sommar och så plötsligt går det upp ett ljus: Ett hus han beskriver i en av böckerna är ju huset där jag jobbar!!

Som 7-åring, för si så där 150 år sedan var lille Ville och "insöp sina första lärdomar i konst" hos sin moster Sofie Nordström. Och moster Sofie hon bodde med sin man Otto, efter vad jag har förstått, i huset där jag jobbar! Förutom att han tog måleri- och ritlektioner hos mostern berättar han att han ibland satt och drack te med henne i rummet vid "salongen " medan hans far och andra intellektuella träffades hos Nordströms.

Konst&mat var Villes stora passion i livet. Konst och mat hör ihop på något sätt. Har lite gemensamma nämnare faktiskt. En konstnär lägger ner hela sin själ när han koncentrerad utövar sin konst, och visst är det lite detsamma med matlagning. Eller borde vara... Då blir det bra mat. (Lägga ner sin själ i matlagning är något inte fabriker klarar av, därför är industrimaten så fel - och själlös... )

Om Ville hade sett huset av idag tror jag han skulle gilla det. Matglada konstnärligt sinnade barn under samma tak han befann sig i barndomen. Det är ett hus med själ...kanske en liten smula Villes själ rentav, vem vet...

På tal om själar...han, Ville, ligger begravd bredvid sin Viivi på stans begravningsplats. En bronsstaty på gravstenen, en ihopkrupen ängel som breder ut sina vingar över stenen är skapad av konstnären själv och är nog en av de finaste på hela gravgården. Villes spår ser man lite här och där om man går omkring där. Hans skulpturer och bronsplattor pryder mången grav. Inte långt från Villes hittar man Oskar Levins grav ... borde man kanske börja "bonga" matmänniskors gravar nu också? Tja, folk håller på med så mycket konstigheter så varför inte. Isåfall fick jag redan två kryss på listan;)

Den där fru Astonii var månne hon håller hus då... får väl leta upp henne nåt tag...

Hemlagad pizza blev det i kväll... inte den på bilden, den åt vi på torpet i somras (med lufttorkad skinka, sparris m.m) I kväll blev det svamp och blåmögelost. Nam!

Lycka - bärtider!

...är att lyckas=)! En veckas "bärtema" på jobbet gav genast resultat.

"Lilla fröken bärvägrare" (ännu i måndags) åt en hel "röda-vinbär-helt-utan-socker-klase" innan hemfärd idag=)=). Dessutom har hon kommit och diskuterat bär med mig när vi mötts mellan varven=).

och nu borde bärtemat fortsätta här hemma.

Bär finns...plockade redan en del igår.

med en övervakande arbetsledare under busken

(han bara latar sig han...)

Lagade lite vispgröt på vinbär och speltmanna.

(eller klappgröt som man säger i Sverige)

...och "mehumaijan" ska plockas fram igen.

(Denna flaska från förra satsen.)

Bokslukaren/ Sapere

Vid Mariatorget 2 på Söder i Stockholm ligger "Bokslukaren" , böcker&bakverk för barn.En barnbokhandel med eget café. 

Utdrag från Bokslukarens hemsida:

*********************************************************
 Bokslukaren har inlett ett samarbete med Allebarnsrätten. En rikstäckande kampanj vars syfte är att stärka måltiden och måltidens roll på och runt förskolor i Sverige. Allebarnsrätten vill vrida utvecklingen bort från centralkök och halvfabrikat. Man fokuserar mycket på måltiden som mötesplats. En måltidssituation är en ypperlig möjlighet för barnen att sätta ord på det de upplever med sina sinnen. Det pedagogiska verktyget är en fransk metod - Sapere - som via Carl-Jan Granqvist och Grythyttan, togs till Sverige på 90-talet.
Bokslukaren genomför ett sensoriskt bokprat med utgångspunkt i Saperemetoden, med en mindre grupp barn. Vi utgår ifrån bilderboken Dunderlunds bästa bokstav (Åsa Lind& Sara Lundberg). Tillsammans med två skådespelare och en musiker gör vi nedslag i boken och bjuder barnen på små smakprover inspirerade av innehållet. Vi uppmuntrar barnen att lukta, smaka, känna och lyssna. Ett nyfiket utforskande av ett konstnärligt litterärt verk. Maten och språket i sinnlig kombination. 

******************************************************

Heja Sverige, ni har fattat något!!!

Allebarnsrätten, alla barns rätt till bra maträtter. Rätt och slätt, det är ur barnens behov maträtterna och matsituationerna skall planeras. Man först måste man väcka barns nyfikenhet. Det är där Sapere kommer in i bilden. Det ska få ta tid att bekanta sig med nya smaker. Det tar också tid att laga bra mat. Det tar tid att slå sig till ro och att äta. Maten, vare sig det är frågan om frukost, skolluncher eller måltider i hemmen bör få ta tid.

Tänk om Sapere - smakskolor kunde slå igenom på allvar. Om Sapere blev en del av läroplanen. Om alla barn fick en chans att lära sig smaker. För de måste läras, sakta, långsamt...upprepas. Hur många är inte de föräldrar/ kosthållspersonal som slutar ge råvaror en chans om de inte visar intresse genast. Nej "Kalle" äter inte blomkål, ingen idé att koka sånt". Skulle denne Kalle ha gått i smakskola något år, ja kanske redan på dagis, då är jag nästan säker på att Kalle skulle gilla blomkål nu...men det ska inte bara smakas på råvaror, maträtter det ska pratas om råvaror/maträtter också. Matprat. Matglädje har varit ett favoritord för mig länge, men matprat är ett minst lika viktigt ord. Prata om mat, eller sjung om mat, läs om mat, berätta sagor om mat...och smaka på det som man talat/sjungit/berättat om. Låt barnen känna. Låt ögat, örat, näsan, och känseln vara med. Göm grönsaker i en tygpåse, låt barnen gissa sig fram vad det kan vara. Det finns hur mycket som helst som man kan göra för att locka fram nyfikenheten till mat. Barn är nyfikna. Vetgiriga och faktiskt ganska lätta att få att ändra smak. Något som är "blää "idag kan mycket väl bli "mums" i morgon. Ibland kan bara en så enkel sak som att vara god förebild få barnet att äta. Barnet ser att du äter något visst, barnet gör som du för barnet ser upp till den vuxne. Det kanske kräver några gånger men intresset börjar sakta spira...därför är gemensamma måltider i hemmet även är så viktiga.

"Allebarnsrätten" är på rätt spår, vi vuxna bär faktiskt ansvar, vi måste fundera vad det stoppas i våra barn. Runt måltiderna kan sedan allt annat kretsa, men MÅLTIDEN borde absolut vara i fokus.

Detta var min kvällspredikan, amen;)

och god natt...

Dunderlunds bästa bokstav, Åsa Lind och Sara Lundbergs bok var det alltså...

Min brax simmade...

Loviisan sanomat 17.8 2010

...inte till final. Men kom ändå bland de sex bästa=). Ja det var frågan om Braxrecepttävlingen som utlystes i somras. Vem hittar på den bästa braxrätten, en rätt som kan tas med på Degerby Gilles skärgårdsbord.

Jag hade tänkt mig en förrätt med inkokt brax med råstekt rödbeta, nässelpesto och en sallad med gurka och smetana som tillägg. Men nu när den är "ute ur leken" gissar jag att "Kalaonni" kanske tar hem potten bland de tre som återstår. Eller kan det vara den där rökta som ändå smakar bäst? Återkommer till tävlingen senare. Hur det gick.

Hur som helst tycker det är BRA med jippon, tävlingar o dyl. som lyfter fram billiga, bra råvaror, som s.k "skräpfisk". Man åt mycket brax förr, idag är det en fisk som oftas ratas. "Myrtsoppå" kokade min mommo ibland, alltså soppa på mört. I bl.a Hagdahls och i Vallgrens böcker hittar man även recept på Sutare. Har prövat röka den nångång men...smaken... kanske man måste dra gränsen någonstans. Sutare finns visserligen i parti och minut i viken. Läggs "katschan" ut om kvällen på landet kan där finnas 7-8 st guldgrönslemmiga firrar där följande morgon. Om någon fisk ska kallas "skräp" så är det väl den då.

I Hagdahls bok berättas det föresten att enligt ett friesländskt ordspråk är Sutaren är alla fiskars läkare. Om gäddan såras stryker hon sina sår mot sutarens kropp och botar dem med slemmet... så nu vet vi det;)

Snart är det jul igen...

Känns som om sommaren börjar vara över...

vardagslunken här igen, arbete,

skolstart och en son som börjat tänka på juletider;)

Lyssnar på sexåringens monolog

"De där goda, de där vi äter på julen..."

Han pysslar med något.

Papper, sax, färger kommer fram.

"...med plommon i..."

Sen kommer han på det.

"Jultårtor! "

Och vips med några enkla vikningar

ligger den där framför honom.

Jultårtan.

"Mamma vet du... snart är det jul igen!"

Lycka...

copyright MW 2010

Äppeltider!

Rova på Villes vis

Ville Vallgren del 2

...ja Ville han älskade rovor. En kväll åt vi  fyllda rovor efter hans recept.

"Rovorna skalas och kokas. Sedan de äro lagom kokta, skär man rovans översta del-som ett lock-av. Sedan gröpes innanmätet bort samt blandas med äggula, rivna skorpor, socker och mandel efter eget behag och smak. Några lägga även fint malet kött, fågel eller kalv. Dessa rovor läggas på ett fat och stekas i hällugn.De passa ypperligt till fårstek. På dessa rovor dricka vi ett gott burgunderrödvin."

Jag lagade en potatisgratäng och marinerad lammytterfilé till (hade alltså ingen annan fyllning  än mandelkross,äggula, socker och lite skorpmjöl i dem + mosad rova.) Kokade rovorna nästan mjuka, fyllde och placerade dem ännu i ugnen i gratängens slutskede... Lite "massa" som blev över strödde jag ännu på ytan på potatisgratängen. Stekte köttet... och lagade lite gräddsås... Tillsammans med lammfilén var rovorna helt underbart goda! Den söta mandelfyllningen riktigt god. Så förstår Vallgren till hundra procent, rovor är gott!

...rovorna nästan klara...

men ännu en liten stund i ugnen...

Gott gott!

Ville Vallgren

Den som någongång besökt Helsingfors och gått över salutorget har sett henne, stans kändaste dam. Havis Amanda. Havis Amanda är skapad av den finländska skulptören Ville Vallgren. Han var en mångsidig skulptör men han blev också känd som en sann matvän. En man med sinne för det goda i livet. Eftersom han även skrev en del finns hans tankar kvar i bokform och det är häpnadsväckande att läsa hur rätt han har. Mycket som är aktuellt idag gick han och funderade han på under sin livstid.

Ville, eller  Carl Vilhelm Wallgren som han döptes till (Wallgren ändrade han senare till Vallgren) föddes i Borgå 1855. Hans mor var Emilia Ottelin och fadern hette Georg Wallgren och verkade som stadsläkare i Borgå. Eftersom famljen Wallgren var nära vänner till familjen Runeberg föll det sig ganska naturligt att den  konstnärligt sinnade Ville följde vännen Walter Runeberg, nationalskaldens son,  i fotspåren. Walter studerade till skulptör och reste till Paris. Snart befann sig även Ville i Paris. Där utvecklades han som konstnär och kom att bli fast bosatt i hela 36 år.

"Vi kan och bör hålla oss till de inhemska ingredienserna, men med den franska kokkonsten, då går det oss alltid bra" uttrycker sig Ville i en av sina böcker.

Ville var gift tre gånger. "Den första frun tog gud (Antoinette f. Råström som dog) den andra tog djävulen (Madeline Imbert-Rohan, som var missbrukare) men den tredje (Viivi Paarmio) henne tänker jag behålla själv" lär Ville ha sagt. Viivi och Ville gifte sig 1917 och levde sedan tillsammans ända fram till hans död 1940. De hade då flyttat till Alberga där Viivi byggt sig en stor villa. Som husdjur hade de bl.a två glada grisar. På gamla fotografier man ser av paret lyser de av förnöjsamhet. De ser lyckliga ut. Viivi var även hon skulptör och delade sin mans passion för god mat. I Villes böcker vimlar det av goda historier och anekdoter om mat och matmänniskor han mött under sin levnadsbana. Bland hans  goda vänner i Borgå fanns t.ex. Oskar Levin. Ville beskriver hur Oskar ställde till med kräftskiva för några Borgågubbar inkl. Ville. Det åts i kopiösa mängder nästan på gränsen till frosseri, Oskar var sådan. Innan kräftorna kom på bordet hade rätt efter rätt dukats fram och timmarna gått.

Carl Larsson var en annan god vän till Ville. Ja hela den stora nordiska konstnär- och författarskaran som befann sig i Paris vid 1800-talets slut och sekelskiftets början umgicks flitigt: A. Edelfelt, W. Runeberg, A.Strindberg, Hugo Birger m.fl. De sökte sig till varandra och tillsammans lärde de sig uppskatta den fina franska kokkonsten. Ville beskriver också sin barndom i en av sina böcker. Han talar lyriskt om braxen och rovor, råvaror han börjat uppskatta redan i unga år.

Det finns så mycket att berätta om denna man , ska återkomma bl.a kommer ett recept på något mycket mycket gott vi lagade häromkvällen efter Villes recept. Men mer om det i ett annat inslag.

Men här är några av hans böcker, boktips till den som vill läsa mer om "Villegubben", (som han kallade sig själv).

Ville-gubbens matkatekes, Ville Vallgren (En guldgruva! Med finfina recept och mycket matfilosofi).

Mat och dryck med roliga gubbar, Ville Vallgren (Roliga anekdoter om händelser och personer i 1800-talets Borgå)

Ville Vallgrens ABC-bok, Ville Vallgren (Beskriver människor i Villes närhet och livet i Paris)

Downshifting...

slow food, superfood...o.s.v

Funderar över ord. Medierna kryllar av dem, "de där nya orden". Tittar man närmare på deras innebörd inser man att det inte är något nytt alls egentligen. Min mommo var nog ganska långt en "downshiftare" som lagade "slow food" av "super food" och hon var född i början av förra århundradet.

Men tja, kanske de behövs... de där trendiga orden. Får folk att haka på. Coola människor vill ha coola ord eller är det så? Varför duger inte det egna modersmålet? 

Sakta ner lite grann  och  ät långsamt, väl tillredd, vettig mat... på ren svenska;) Så kanske harmonin och balansen infinner sig...

Hallontips gånger fyra

 Tips 1.

Gå ut och plocka dig ett hallon
Sätt dig bekvämt tillrätta
ja t.ex på en mjuk stubbe.

Titta på bäret.

Känn på bäret.

Dofta på bäret.
Släng in bäret i munnen.
Slut dina ögon.

Nej, svälj inte... inte än.
Låt bäret rulla runt i munnen,

låt alla smaklökar smaka.
Tryck sönder det sakta med gommen.

Att ett enda litet bär

kan smaka så mycket!

Det var en liten övning i Sapere;)

Tips 2.

Naturell yougurt (alt. fil), talkkunamjöl

och en näve hallon
...passar som frukost, eller mellanmål

...eller kvällsmål. Egentligen när som helst.

(tittar man riktigt noga på denna bild, ser man även årets första lilla  torra  kantarell;)

Tips 3.

...är ett boktips:
Hallonmasken av Zacharias Topelius,
en trevlig liten saga att läsa i Hallontider...

Tips 4.

Ja, det är egentligen ett citat:

"Romomelett tycker jag mycket om

med hallon eller körsbärssylt uti..."

Ville Vallgren

Kanske vore värt att pröva!

...mer om konstnären, matmänniskan,

glädjespridaren, 

matfilosofen och livsnjutaren

"Villegubben" inom kort...

Fisk

I sommar har det som vanligt blivit en hel del fisk...

Mujkor, ägg, kokt potatis , grönkål och tomat

Lax med pesto, kokt potatis, sallad, citron, tunnbröd

Stekt gädda med skirat smör, persilja, potatis och sparris

Stekt röding, ris, rotsaker...och lite blommor!

och en och annan abborpinne...

Höns

Jag har alltid varit förtjust i höns. Varenda liten höna (och tupp) borde få leva ett anständigt litet hönsliv innan den hamnar i hönshimlen. I den österrikiska dokumentären "Vårt dagliga bröd" som visats i tv (någongång förra vintern, och kanske tidigare?) utspelas rena rama skräckscenariorna i de stora djurfrabrikerna. Tusentals små gula kycklingar som på löpande band i hiskelig fart sorteras och såsmåningom hamnar i stora hallar med mycket mycket liten plats att röra sig på. Där ska de sen växa upp i trängsel utan någon som helst värdighet. Deras enda uppgift har i livet är att växa bra och bli föda för oss... När hönsen vistas så tätt är risken för sjukdomar stor. Detta avhjälps med antibiotika, lite mediciner i kräken så hålls de friska...

Nej! En höna ska leva ett bra liv! En höna ska vara glad och fri. En höna som levt lycklig är garanterat godare än en lessen en.

Mina egna erfarenheter av hönor sträcker sig ganska långt tillbaks i tiden. Som tonåring hade jag en egen liten "fjäderfä-farm". Den bestod av låne ankan Paul Anka med fruar samt mina helt egna små pärlhöns, tre stycken, och en kaxig tupp.

Medan ankorna (som till min förtret åts upp när sommaren tog slut) var ganska "grisiga av sig" var hönorna pedanta. Ankorna ville ha vatten att skvätta runt i medan de "koketta" hönsdamerna föredrog att bada i sand. "Kot-kot kot", "kvack-kvack" lät det och ibland hade jag en hel karavan efter mig om jag gick omkring utomhus. De visste nog vem som var deras matmor. Innan jag rusade iväg till bussen om mornarna för att ta mig till skolan så skulle de matas. En dag var en höna försvunnen. Hade räven tagit henne? Det gick ett tag men så en dag stod hon plötsligt där igen framför mig. Runt henne spatserade 6-7 små dunbollar på vingliga ben. Hon hade ruvat under uthuset. Den stolta modern satte huvudet på sned tittade på mig och sa: "Kot-kot"...

Ett boktips till alla hönsvänner... Ja det måste bli Sven Nordqvist böcker då. Tuppens minut, Kackel i grönsakslandet, Pannkakstårtan m.fl. rekommenderas varmt;)

I dagsläget får jag nöja mig med dessa.

Gårdsfåglarna, de är också skojiga att följa med.

Nu blir det bloggpaus ett tag, har lite annat för mig...

I vår snedvridna värld...

Det kommer årligen 10 000 människor hit från utlandet och plockar bär. 2000-3000 av dem från Thailand. En stor del av dem riskerar att åka hem utan vinst eller rentav skuldbelagda. Inkomsterna täcker knappt resekostnaderna. Var i ligger logiken? Var är etiken? Empatin? Moralen? Förnuftet? Ska man köpa bär plockade av den utländska arbetskraften som jobbar långa dagar men inte får en kännbar vinst? Det är dessa bär som finns till försäljning i våra supermarkets, på våra torg, bär som våra industrisafter tillverkas av.

Vi plockade lite bär under veckoslutet men har också gått en runda via torget och köpt. Känner mig tvungen att köpa då jag inser att det vi plockar inte räcker. Man vill gärna ha en reserv till vintern. Hellre en näve finska bär än en långväga frukt. Vi äter mycket bär och tackolov har vi mycket vinbär.

Blåbärsskörden blev "sådär" i år. Inga enorma mängder men visst hittar man. Det kom ett regn i rättan tid så helt torkade de inte bort. Ska försöka komma ut i skogen ännu några gånger. För de är så goda våra "superbär"!

Hagdahl

"mellan en dålig kokerska och en giftblanderska

finnes ingen annan skillnad än uppsåtet"

(Charles Emil Hagdahl)

Charles Emil Hagdahl 1809-1897

Föddes i en välbärgad familj i Linköping. Han blev föräldralös relativt ung och fick då växa upp hos sin moster. Hagdahl utbildade sig till läkare och gifte sig med en rikemansdotter, Emilia Fredrika Gylling. I arbetets vägnar fick de tu resa ut i Europa och kunde då på sidan om stifta bekantskap med den europeiska matkulturen. Hagdahls intresse för mat var stort. Tyvärr dog hans och Emilias enda barn i en ålder av tre år och någon tid senare dör också Emilia. Hagdahl får med tiden två barn med sin hushållerska men gifter sig aldrig med henne. Hans stora passion, maten, ägnar han allt mer tid. Beslutar sig skriva en kokbok och det är den boken: "Kok-konsten som vetenskap och konst " som kommer att bli en av de mest populära kokböckerna inom svensk kokkonst genom tiderna.

Jag hade bara bläddrat flyktigt i boken tidigare, tänkte nu att jag skulle ta och låna den från biblioteket... "Nej, den är för gammal och skör" sa biblioteksfunktionären, "den får du läsa här". Men det är så att detta är en bok man inte läser i en handvändning. Det är en bok fullspäckad med recept, visdomsord och tankar. Många lika aktuella idag som då. Att den är skriven med "1800-tal språk" gör den kanske lite tungläst (själv börjar jag bli van med det...). Det är en bok man vill återkomma till. Ha som uppslagsbok. Så... jag köpte en nyutgåva (via Adlibris igen 34 euro.) För den summan får man inte ens ett par nya skor. Dessutom, skor slits ut, den här boken kommer att följa mig länge! Fiskrecepten! Rena skatterna. Och nu vet jag också att kramsfåglar är en gammal beteckning på vilda småfåglar och att sällsynta stäppflyghönan som besökte vårt land för någon dag sedan var mycket allmännare på Hagdahls tid.

...man lär så länge man lever.

Allebarnsrätten

...läser på om allebarnsrätten... och inspireras. Som så mycket annat är det igen svenskarna som är steget före. Det är ju just sånt här jag vill föra fram!

http://allebarnsratten.se/Blogg/Blogg.html