Finland 100 år - Vad blir vår nationalrätt?

Pizza, ärtsoppa, rågbröd, memma, fisksoppa, fil, karelsk pirog, blåbärspaj, stekta mujkor/ strömming med potatis, karelsk stek. gravad fisk, leverlåda. 

Det är listan på de rätter som representerar Finländska traditionssmaker. "Matkulturmat" som vi om och om vill återkomma till. En av rätterna kommer att utses som Finlands nationalrätt i januari, landets 100-års jubileum till ära. Vet inte om jag själv skulle ha lagt med pizza på listan. Så typiskt finsk är det inte (trots att pizza förstås är  populärt, pizza äts ju överallt!). Men om pizzan toppas med t.ex. kantareller och ren eller något annat från våra breddgrader, vildörter och nordiska smaker så tja, då kanske. Saknar svamp på listan men man kan förstås lägga svampen på pizzan eller mellan rågbrödet. För mig känns Finland som "lådrätternas land". Leverlådan finns där på listan men makaronilådan, jullådorna med kålrot, morot eller potatis... strömmingslådan. Fler lådor kunde kanske ha varit med. Bastukorven är också glömd och svartkorven (mustamakkara) och kalakukkon då? Nå den och svartkorven är kanske mer lokalrätt, än nationalrätt.

Kantarellburgare, som på bilden ovan med riktigt gott finskt rågbröd och svampen ihopsamlad i de finska skogarna, det har riktigt god "nationalrätts smak" tycker jag.

Är du finländare och vill vara med och rösta fram nationalrätten kan du gå in och rösta här.

Lite extra "knas" till salladen? / Vejle del 2

Får det vara lite "knas" till salladen. Krispiga mjölmaskar kanske? I Vejle där vi bodde under några dygn under vår Danmarksresa finns ett fint "vetenskapscenter" økolariet som det lönar sig att besöka! Förutom att man kan experimentera med allt möjligt där är det samtidigt en bra infoplats om Vejle. Här hittas broschyrer, ges tips om vandringsleder m.m Vejle ådal presenteras på ett alldeles utmärkt sätt. Experimenten är skojiga för både ung som gammal samtidigt som man lär sig om sophantering, återanvändning, framtidsmat och om vad som händer och sker i Vejle med omgivning och också globalt. Inträde till økolariet är dessutom (otroligt nog) gratis! En av utställningarna i økloariet handlade om insekter som föda. Här lite bilder från den, det fina "Bugs cafe". I den lilla shopen  kunde man köpa godis med insekter i om man kände för det.

Granskott till rökt fisk, tillbakablickar och en god bondost

Granskott, honung, tomat, peppar och flingsalt...

Här hittas denna bloggs allra första inlägg. Året var 2009 och månaden juni, precis som nu. Då hade vi bara en dator i familjen och eftersom övriga familjen var bortrest passade jag på och testa hur det var att skapa en blogg. Hade innan dess knappt läst nån blogg eller ännu mindre haft en tanke på att skapa en själv. Ett infall jag fick i stunden - och det fick bli en matblogg.

Den här bloggen är för mig ett samlingsställe där jag kan "kasta in recept"och funderingar kring (främst) mat och ibland kan få användning av mina tecknade alster. Fotografering, teckning och annat bildskapande är en mycket kär hobby. Såsmåningom kom också mitt intresse för "barn och mat"-frågor och  rent yrkesmässiga aspekter med i bloggen. Har fått en hel del positiv respons på det. Det blev för mig en form av nätverksbygge och har i och med det knutit kontakter, träffat  och sammarbetat  med många som jobbar med mat och barn frågor - det känns fint! Naturen har också fått sin beskärda del i bloggen. Mitt favoritelement är skogen, där jag trivs allra bäst. Småkryp, fåglar och växter intresserar och har ofta hamnat på bild. (Mat)böcker och måltidshistoria försöker jag också fläta in i bloggen då och då och bilder och tankar om mina (vildväxta) trädgårdar. Jo vi har två! En vid torpet och en i stan.

Men ibland i livet händer det alldeles för många nya, ovana saker på en kort tid. Saker som rubbar ens cirklar. Just nu är det nära och kära som har det extra kämpigt och behöver hjälp och stöd. Detta samtidigt som "stora-flyttrumban" på jobbet kör igång. För min del betyder det tömning av ett kök för att sedan starta upp ett annat... och relativt fort bör det gå. Så om blogginslagen blir få i sommar är det orsaken. Är helt enkelt för koncentrerad på annat för att hitta ro och tid att blogga.

Under åren 2009-2016 som jag bloggat har mitt blogginslag om när mamma lagar bondost hört till det mest populära. Hittas här. Laga bondost till midsommar, ni ångrar er inte!

De honungsglacerade granskotten blev tillbehör till rökt abborre.

Krustaden en liten aptitretare. En "rom-sillkrustad".

Fin sommar till er alla!

Ät gott och njut av årstiden!

Vad har hänt med pepparroten?

Jag har en förkärlek till pepparrot. Helst ska den vara färsk och nyriven och blandad med lite creme fraice eller mjukost. Ett tunt lager på morgonsmörgåsen istället för smör kombinerat med en ostskiva och skivat äpple. Pepparroten gör att smörgåsen får ett "sting". Man vaknar till när man äter den och till den dricker en kopp starkt kaffe. Pepparroten håller också förkylingar borta, eller tja, åtminstone inbillar jag mig det. Den påstås också sänka blodtryck och främja matsmältning. Kanske inte pepparrot var eviga morgon men flera gånger i veckan brukar det bli. Pepparrot är också gott till fisk eller som en ingrediens i en extra god pesto. Se pestorecept längst ner. 

När jag inte har färsk pepparrot att ta till får det bli  pepparotspasta på tub. En grön liten tub på 45 g hittas för det mesta i vårt kylskåp. Den är helt o.k till smak och konsistens. Eller rättare sagt den var helt o.k men nu har de gått och ändrat på receptet. Från att ha varit fast och god är den nu lös och grynig. Smaken  betydligt surare än förr. Kollade upp vad som förändrats, det gick lätt eftersom jag hade både en äldre och en nyare tubvariant hemma av samma fabrikör:

Tidigare: riven pepparrot 75 %, rapsolja,delvis härdade oljor och fetter (palm, shea,kokos, soja, ryps, solros, färg betakaroten) salt, naturlig pepparotsarom (med senapsolja), konserveringsmedel (natriumdisulfit)

Nu: riven pepparrot 55%, vatten, rapsolja, socker, syror (citron- och ättikssyra), förtjockningsmedel (xantangummi), antioxidationsmedel (askorbinsyra, natriumdisulfit), salt

Suck, igen en produkt där man dragit ner på "äkta varan". 75% har blivit 55%.... Jag skrev och frågade varför och fick som svar att konsumenterna har tyckt att pepparrotspastan varit för trög och tjock, svår att klämma ut, därav det förnyade receptet. I det nya receptet har man märkligt nog ändå tillsatt förtjockningsmedel, något som inte tidigare fanns.

Här receptet på Pepparrotspesto
-med färsk nyriven pepparrot,

Pepparrot som bäst!

Spröda goda fiskstjärtar/ Sapere

Drog en smakskola igen för en grupp 10-åringar. Den här gången blev det  rätt mycket "matprat" mellan varven. Fler flickor än pojkar denna gång vilket glädjer mig eftersom jag haft väldigt få flickor de senaste omgångarna. Vi pratade mat, vi pratade fiske, vi pratade frukt och bär... På frågan: "vad har ni för favoritmat?" fick jag först som svar "det vanliga", det som jag brukar få höra: makaronilåda, köttbullar, pizza, tortillas... men så var det en flicka som fick nåt drömmande i blicken och lyriskt började prata om abborstjärtar. Om hur goda de blir om man steker dem riktigt knapriga i smör. "De blir så där spröda liksom", sa hon och fortsatte " spröda och knapriga...det ÄR så gott!"

Förutom matprat de tre gångerna vi träffades bakade vi, lagade olika mellanmål och lekte lite olika matrelaterade lekar samt gjorde några Sapere sinnesövningar. Tyvärr bara tre träffar, men alltid bättre än ingenting.

Berätta vad har du som läser detta, för favoritmat?
Jag har många. Dagens middag: renskav&mos till exempel med lingon till...

Skolmat anno 1965 och skolmat 2015

Lite historia. Skolmat för 50 år sedan. Mycket soppor, gröt och välling.

Skolmat i folkskolan, Helsingfors 1965

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk och bröd
Tisdag: Risvälling, ost, kex
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd'
Torsdag: Kålsoppa, mjölk, bröd
Fredag: Vetekrossvälling, ost, grahamssemla
Lördag: Grönsaksopppa. mjölk, bröd

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk, bröd
Tisdag: Korvsoppa, mjölk, bröd
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd
Torsdag: Risvälling, ost, kex
Fredag: Spenatsoppa, korv, grahamssemla
Lördag: Havregrynsgröt, mjölk, bröd

(fakta hittat i Helsingin Sanomat oktober 2015)

På den tiden hade skolorna sitt eget kök.  Idag är allt fler utan och maten produceras i stora enheter, fabriker. Fabriker som ska spotta ut mat i mängder och mätta upptill 10 000  (eller mer) barn och åldringar om dagen. Mat som ska lagas  en dag, ätas en annan. Mat som ska kylas ner, förvaras, köras omkring och packas upp för att sedan värmas och serveras och förhoppningsvis ätas. Så Finland idag 2015.

För femtio år sedan var kanske maten i sig mer spartansk än i dag men sättet att laga mat var på alla sätt mer acceptabelt. Säger en som alltid kommer att tala varmt om småkök nära matgästen.

Hunger, Potatis och energifattiga knölar

Senaste nummer av tidningen Hunger köpte jag då jag tyckte den hade flera bra teman denna gång. Barn & mat: "Vad ska Stellan äta?", bilder av barns frukostvanor i olika delar i världen m.m. Övrigt ett intressant reportage om kocken Linn, (som har bloggen "Hemma hos Linn" som jag gärna läser ibland.) En god Porterstek på Linns mormors vis tror jag det får bli hos oss inom kort.

Denna vecka har jag också bläddrat lite i Mathaförbundets nya tematidning Potatis. Mycket fin! Med många historier, recept o dyl. där potatisen har huvudrollen. Potatis ja, det finns så mycket gott man kan göra av potatis! 

I dagspressen läser jag också om potatis... en märklig potatisnyhet. I Finland kan man nu köpa en ny sorts potatis, en "light" variant. Man har lyckats skapa en knöl med mindre kolhydrater och mindre energi, som snarast är tänkt för de som inte vill äta så mycket kolhydrater. Denna knöl kostar betydligt mer än "vanlig" potatis. Hmm... har svårt att förstå mig på detta, att nån ens hittar på att göra en energifattig knöl. Kan man då inte bara äta lite mindre potatis om man är så rädd för potatisens "effekter"?

Ps.Under etiketten "potatis" i den här bloggen hittas goda potatisideér, och det hittar man förstås också i Marthaförbundets nya tematidning!

Vegetariskt med ekologiska råvaror - en inspirationskurs

Nyligen var jag på en kurs som ordnades av EkoCentria på Laurea i Alberga. Temat var vegetariskt och ekologiskt i yrkeskök.  Förutom att det är väldigt roligt att träffa andra som jobbar med mat och få kocka tillsammans tycker jag sådana här utbildningsdagar även är bra för ens egen yrkesidentitet. Det är viktigt att mötas och kunna utbyta tankar, speciellt om man som jag jobbar i en ganska "liten värld", ensam i köket. När kockar möter kockar finns ett slags samförstånd, vi vill alla laga god mat och vill bli ännu bättre. Deltagarna var både från små enheter, storkök och restauranger. Som dragare för själva matlagningen var Mika Heiskanen (Finlandiahusets köksmästare) och det var hans recept vi testade och sedan fick provsmaka. Innan vi styrde stegen till köket höll Annika Witting (Urtekram) en föreläsning om ekologiskt och ekoprodukter.

Ekologiska produkter ökar hela tiden i vårt land, även inom offentlig måltid. Numera är det dessutom ganska lätt att hitta ekologiska produkter även i storköksförpackning. Vegetariska rätter är också starkt på kommande och enligt de senaste rekommendationerna är det det vegetariska (samt fisk) som ska lyftas fram ännu mer. Små barn rekommenderas att äta kött bara några gånger i veckan. Att få barn att ta till sig vegetarisk mat kan ibland kännas utmanande. Den måste vara god! Jag har alltid tyckt att man inte ska göra så stort nummer av att maten är vegetarisk när man lagar vegemat till barn. Istället för att poängtera att nu äter vi vegetariskt, säg istället idag äter vi en god blomkålsgratäng, eller en spenatlasagne...eller vad det är man tänker bjuda på. "Odramatisera" det hela och säg istället mer exakt vad det är. Då kan barnet om det sen inte gillar blomkål precisera sig. "Jag gillar inte blomkål" istället för att det blir: "Jag gillar inte vegetariskt". Vegetarisk mat kan vara så otroligt mångsidig och ha så många konsistenser, dofter och smaker så det är synd om ett enda ord krånglar till det för barnet.

 "Kofta" tyckte Mika att är en utmärkt rätt och han har också varit med om att ta fram en industriellt framställd vegetarisk variant som lämpar sig för de riktigt stora köken. I mitt lilla kök ska jag också pröva koftan men det får då bli handgjord, ja jag har inte så stort kök, så det går utmärkt. Falafelbiffar och rödbetsbiffar, biffar med bönkross och dyl brukar ha bra åtgång hos oss så tror också koftan kommer gå hem. Vi ska blicka lite åt det orientiska hållet nu ett tag tror jag. Spännande kryddkombinationer som ger fina smaker. Läser en bok om libanesisk mat som bäst. Nordiska råvaror men med orientkryddor kanske. Inhemsk hamppa är föresten något som är på kommande fick jag veta. Hamppa i bröddegen då kanske... ja, vi fick många goda ideér!

Kålrot i miniplättarna

Goda matiga sallader

Rätterna klara för avsmakning.

Olika peston (en med grönkål som bas, en annan med broccoli) kålsallad, rödbeta, aubergine m.m
Soppor mad samma bas men olika kryddning lagades också.
Tofu med olika smak fanns även på bordet (själv är jag lite "anti-tofu", tycker vi inte ska äta så mkt soja...)

(Kan läggga in nåt av recepten senare.)

Mika Heiskanen (Finlandiahuset) och Anu Arolaakso (EkoCentria)

Är du som läser detta kock? Är du kanske rentav en lite utråkad kock som monotont gör samma gamla rätter om och om igen? Har du tappat gnistan? Gå på kurs! Lär dig nåt nytt! Må det sen vara en vegekurs, en kurs med vildörtstema eller en kurs i kötthantering. Japansk mat eller brödbak ... något som intresserar, något som inspirerar. Du ska se att jobbet sedan känns lite roligare igen! Och matgästerna uppskattar det!

Jobbar du i ett yrkeskök i Finland? Använder du dig gärna av ekologiska produkter? Ja då ska du se till att köket går med i "Steg för steg mot ekologiskt" (Portaat luomuun). För en överkomlig årsavgift får man vägledning och information kring ekologiskt i Finland och dessutom ordnar de bra föreläsningar och kurser som denna.

Potatissorten Esmee och lite trolleri

Förra veckan lagade jag potatismos på jobbet. Mos av en ny potatissort som jag inte använt mig av förut: Esmee heter den och påstods passa bra som klyftpotatis, men till potatismos var den också helt o.k.  Förutom att den är mild och god är den även extra vacker med sina  skalfärger i  både gult och rött, Till formen är den lite avlång. När lunchen var över och alla var mätta och belåtna fanns det ännu lite mos i kastrullen. Av det moset fick det bli ett experimentbröd "potatisscones". D.v.s ner med moset i sconesdegen,  extra mjöl (tog speltmjöl) och sedan  bakades runda bullar som sedan plattades ut likt rieska. I "Rieska", d.v.s finskt potatisbröd (mjukt tunnbröd) brukar man inte ha med så mycket annat än potatis, ägg, (korn)mjöl, och vatten+ salt men nu hade jag alltså en deg som mer påminde om scones. Inget ägg alls men däremot lite mjukt smör och så lite bakpulver också.  Blev så goda så till mellanmålet. När barnen fick höra att mosresten nu blivit bröd tyckte de att jag kan trolla. "Av moset blev det bröd och brödet smakade precis som pirog...du kan trolla! " var det nån som sa.

(Det här är en av de stora fördelarna med "småkök" fram om storkök där maten körs ut till många ställen, man kan ta vara på rester, som moset i detta fall, och göra något nytt av det omedelbart om man så vill - inte mycket matspill med andra ord då lunchresten blir ingrediens till mellanmålsbrödet. På samma vis brukar kvarbliven morgongröt användas till ingrediens i grönsaksbiffsmet eller vid brödbak. En annan stor fördel är förstås alla de dofter som kommer från ett kök nära matgästen, som t.ex doften av nybakt bröd. Och den omedelbara responsen man får. Ja egentligen finns det bara fördelar med "småkök" om man frågar mig)

Hemma i potatislandet har vi lite blandade potatissorter. Skulle tro att detta var vanliga "Timo". Jag kokar helst potatis (med skalet på) i ångkastrull. Vatten i halva kastrullen under och sen en kastrulldel med  hål i som släpper igenom ångan. När sista minuterna återstår av potatiskoket kan man lägga t.ex lite grönkål eller små morötter, bönor, fänkål...på ytan (och locket på) Fortsätt kokningen och ni har lite al dente kokta grönsaker samtidigt som potatisen är klar. Perfekt t.ex vid en enklare lunch kompletterad med sill & gräddfil till samt en god sallad. Standardlunch då vi är på torpet.

Läs mer om potatis och hitta potatisrecept och ideér under etiketten "potatis" i denna blogg.

Tankar om vardagsmat - undantagsmat

Morotslåda från fabrik möter "heimlagad" svampstuvning - gott!

Hur mycket jag än gillar att laga mat och gillar att planera och "trolla fram" nya rätter av överblivna rester så kommer det ändå ibland dagar  då man har annat att göra än att stå i köket då middagstid närmar sig. De dagarna  kan det hända att det blir en sväng via pizzerian . Eller ärtsoppa på burk, det duger det med. Hemlagat är utan tvekan godast men ibland kan dessa undantag kännas rätt. I vårt kylskåp här hemma hittas också oftas lite olika burkar med "antipasti". Det kan vara soltorkade tomater eller inlagda paprikor, oliver eller en burk med fetaost. I frysen kan man t.ex hitta en påse gröna bönor. Något man kan röra ner i lite nykokt pasta och strö lite nötter och frön över samt riven ost och äta i farten om man har annat att göra. 

Finsk "lådmat", som morotslåda och kålrotslåda brukar jag bara laga hemma till jul... egentligen lite synd för det är så gott att man kunde äta det året om.  Häromdagen fick en fabriksmorotslåda utgöra en del av middagsmaten som förövrigt bestod av en rest kantarellstuvning och skinksmörgås. God och mättande mat, trots fabrikens inblandning.

Ofta har industriell framställd mat dock för konstiga bismaker tycker jag, och ofta är de för saltiga för mina smaklökar. Väldigt ofta innehåller de det som industrin verkar älska: majs eller soja, dolt socker, förtjockningsmedel o dyl. Men några produkter kan jag ge godkänt - denna morotslåda hör till den kategorin.

Jag tror det är bra att lära sig att inte "matstressa". Att själv avgöra vad som passar ens vardag. För endel är smaken det absolut viktigaste, för andra kan det vara det etiska eller näringsmässiga som prioriteras. Någon vill ha god mat men utan stor arbetsbörda. För en del räcker det om det är billigt och mättande. Utbudet av mat och råvaror är så enormt så det finns hur mycket möjligheter som helst att äta bra vare sig det är helt igenom hemlagat eller inte. Laga mat från grunden om tid och ork finns, ta genvägar om tid och ork saknas. Alla dagar behöver ju inte följa samma mönster. Huvudsaken att inte ta stress över mat och måltid. Jag tycker det ibland är jobbigt med alla "matpredikanter" som tagit det till sin uppgift att omvända alla till att "äta rätt" genom att slå ner på andras matvanor/matovanor och lyfta sina egna matvanor, dieter och ideér till skyarna. Saknar en mer avslappnad attityd till mat och en matdiskussion där det kunde pratas mer neutralt om mat utan att hela tiden söka "brister", "faror" och "skurkar". Istället för att hålla på och jämföra "dieter" prata istället om smaker, dofter, kombinationer...
- inspirera och låt er inspireras!

Och jag fortsätter med fabrikslåda, inte ofta men det händer, till middag här hemma. Och det utan att känna mig det minsta usel. Den smakar bra, vi blir mätta - tummen upp!

Ps.Pröva kombinationen kantarell -  morotslåda. Inte alls så dumt!

Utseendenormer och matstress

Idag passar det med en bild jag haft i bloggen tidigare:

 (man kan klicka  på bilden för förstoring)

I tisdags ett bra skriveri i dagstidningen (ÖN) av Charlotte, som även har bloggen Hit och dit och tillbaka igen. Rubriken var "Släpp ritualen" och handlar i korta drag om hur kvinnor då de är bjudna på fest "ojar och vojar sig" över vad de äter. De pratar om graviditetskilon som är svåra att bli av med eller om hur de måste träna mer för att ens kunna unna sig något från festbordet. Att hänge sig och njuta av festbordet, av maten och smaker är så gott som omöjligt för en del.

Skönhetsnormer av idag får många att känna skuld och skam av att äta. Normal träning övergår lätt till hårdträning då man måste komma i form. De finns de som vill leva så hälsosamt att det blivit direkt ohälsosamt.  Slutklämmen i Charlottes text är fin då hon lovar sig själv att inte delta i ritualen för sin egen skull och inte minst för sin dotters skull. "...min dotter ska få en chans att lägga sin kraft på viktigare saker än anpassning till en utseendenorm som aldrig blir nöjd."

Det är ju så att barn lyssnar och tar efter oss vuxna. Barnets egen kroppsuppfattning blir lätt i stil med mammans. Barnet tänker: Hon är ju mamma, hon är vuxen så hon måste ha rätt! Så det är säkert bra att hejda sig lite och tänka på vad man säger i barns närvaro.

Nej, maj är ingen bra bloggmånad...

för i maj har jag så mycket annat på gång... Det är så många lökar som vill planteras, så många plantor som vill slå rot, så mycket dofter och synintryck man måste ta sig tid att njuta av då värmen och grönskan äntligen kommit. Ja, och så är det alla festerna. En efter en  kommer de. Två (jobbfester) avklarade redan denna vecka och ännu en (privat) på kommande. Mycket att stå i men å andra sidan också riktigt skoj, speciellt då jag nu har ledigt några dagar och faktiskt har tid till förberedelser.  

Varför handlar man trots att frysen är full? frågar sig Mats-Eric Nilsson i ett blogginlägg. Och jag påminns om att nu är det dags att börja se över innehåll i frysarna. Brukar ha april-maj-juni som "frystömningsmånader" på jobbet så jag kan stänga av frysarna helt under semestern. Sen börjar man på ny kula. Har försökt ha samma princip hemma. En gång i året ska frysarna vara tömda. Avfrostade och dammsugning bakom. Känns bra med en ordentlig inventering  och sen en nystart med nya bär. Vet att jag ännu har en del av fjolårets rabarber kvar och den känns föga lockande att ta till då ny rabarer finns i parti och minut i trädgården. Vad lära av detta? Jo kanske det att vi borde äta mer rabarber under vinterhalvåret så den skulle vara puts väck då nyskörden kommer.
 

Det goda sovjetiska köket / Boktips

Titel:  Det goda sovjetiska köket - minnen, mat och längtan 

Orginalets titel: Mastering the Art of Soviet Cooking - a Memoir of Food and Longing
Författare: Anya von Bremzen.
Utgivningsår: 2013
Tryck: ScandBook Ab, Falun


Under påskhelgen försjönk jag ner i en bok. Det goda sovjetiska köket - minnen, mat och längtan av Anya von Bremzen.

Oj, vilken bok! Mycket mat och matminnen men också så mycket annat! Historia, människoöden, krig och svält, hopp och längtan. Att läsa om hungersnöd under påskhelgen då borden ofta dignar av mat leder till eftertanke. Vi tar ofta allt så för givet. Tänk er att dag ut och dag in äta en soppa kokad på vatten och strömmingshuvuden och lite hirs. Som kvällsmål en hirsgröt och inget löfte om nån förbättring i kosthållet följande dag. Så kunde det se ut under de värsta nödåren.

Boken bygger mycket på Anyas släkthistoria och hennes mammas minnesbilder från Sovjettiden. Om historiska händelser och ideologiska tankegångar. Om Stalintiden och om Lenin. Om Sovjetsamhället ur ett barns perspektiv. Anya själv är född 1963 och immigrerade med sin mor till USA i början av 70-talet. Anya jobbar som matskribent idag. Boken handlar mycket om matminnen och lusten i att återuppleva smaker ur det förflutna. Anya och mamman står timtals vid spisen för att sedan kunna bjuda andra immigranter, forna sovjetmedborgare, på mat med historia. Anyas bok "Det goda sovjetiska köket" avslutas med en receptdel där bl.a Kotleti, Tjanachi, Blinier och Kulebjaka ryms med.

"Som en stor rysk roman, fylld av svart humor och nostalgi. Den öppnar ett helt nytt universum och får oss att förstå matens djupa betydelse på det kulturella, politiska, sociala, historiska och personliga planet" 
Ferran Adria

Lysande...von Bremzen beskriver Sovietunionen med en sviken älskares ögon- med förtvivlan, förfäran, bestörtning och ändå trots allt...med kärlek"
Russ Parsons, Los Angeles Times

 Läs den!

Fastfood, café och restaurangmässan, Helsingfors 2015

I går jobbade jag halvdag på jobbet och tog sen bussen till mässcentrum. Matmässa förstås. Rätt mycket "fastfood" då mässan t.om hade namnet "Fastfood, café och restaurang" men också  producenter/ tillverkare som visade upp sina mer oprocessade produkter samt köksmaskiner, porslin och sånt. Bra att producenter, distrubutörer och inköpsansvariga, kockar o dyl. ibland kan träffas. Jag for närmast dit för att lyssna på en diskussion, en paneldebatt om ekologiskt och för att kolla in lite prylar som borde köpas till jobbet. Och förstås för att provsmaka på ett och annat. Lyssnade också bl.a på Timo Santala, en av dem bakom Restaurangdagen, världens största matkarneval (4 ggr/året). Vi är också med på ett hörn, dock bara en gång/året för vår del. Det har varit jätteskoj! Som Timo sa: Restaurangdagen är en dag då man kan öppna precis en sån restarang man vill. Det kan vara något tema, någon extra miljö eller någon unik idé man vill pröva. Huvudsaken att man möts och har trevligt kring god mat. Pop-up restaurangerna har också lett till att många fått upp ögonen för denna (underbara, i mitt tycke) bransch och t.om grundat egna restauranger, kaffeställen el dyl efter att ha varit med om restaurangdagen några år. Eller kanske börjat utbilda sig inom branschen. Restaurangdagen har för en del blivit språngbrädan till att man vågat sadla om.

Timo S är numera "Helsingfors stads matstrateg", en peson på rätt plats! En som vågat "tänka utanför boxen". Det han fört fram är sånt vi behöver mer av: matglädje och trevlig samvaro över mat. Glöm allt som "matstress", det finns så många som stressar och jagar upp sig idag kring många matrelaterade frågor och lätt glömmer matglädje. En sak som inte ännu slagit igenom i Finland är att man öppnar sina hem för främlingar och har "pop-up"(dinnerclub eller supperclub) hemma hos sig då och då. Ett fenomen som spridit sig i många länder. Men det kommer säkert hit med med tiden det också.

Sen lyssnade jag på jord- och skogsbruksministeriet och pro Luomus paneldebatt om ekologiskt i yrkeskök och i restauranger. Riku Rantala höll i trådarna. Personer från Lihatukku Tamminen, Heinon tukku, Kotipizza, Lahden ateria, Kalliolan luomu, och Lagerblads Food bland paneldeltagarna samt Jaakko Nuutila från Luomuinstituutti.  Alla rörande eniga om att ekologiska produkter kommer, ska och bör öka. Om en restaurang/kök vill skriva på sin meny att en rätt är ekologisk bör den innehålla ekoligiska råvaror till 95%,  gör den inte det kan man istället skriva i innehållsförteckningen exakt vad som är ekologiskt. En av producenterna poängterade att producenterna visst kan ta fram mer ekologiska produkter men borde då först få veta om de säkert köps upp. Stora uppköpare som kommuner (skolkök o dyl.) borde kunna ge garantier till dem. För vem vill odla i stora volymer om upphandlingen ändå sedan resulterar att kommunen köper annanstans ifrån? En kock/inköpare bland åhörarna ville också gärna se att distrubutörerna (tukkuna) mer marknadsför det ekologiska, att de gärna gör mer reklam för vad som finns att få ekologiskt. Att man inte som kock jämt behöver "jaga" och fråga efter ekologiska produkter utan att man istället mer automatiskt kunde få erbjudanden och info när nya ekoprodukter kommer in på marknaden. För de ökar hela tiden, det gör de och det är fint!

Socker, socker, socker...

Bland nyhetsflödet där världskriser, u-båtar och ebola toppar rubrikerna har jag vid sidan om följt med den pågående sockerdebatten, vars vågor gått höga speciellt i vårt västra grannland. Visst pågår en sockerdiskussion även i Finland men de svenska debattörerna är kanske något mer offensiva. Läste Livsmedelverkets syn på saken och instämmer med mycket där. Tycker Ibland att det verkar  som om de som frågasätter bara ser det de vill se. Hör bara det som de vill höra... De får det att låta som om barnens mat i förskolor och skolor väller av socker, vilket inte är fallet. Ska man söka efter de stora sockerfällorna ska man titta in i folks hem och kolla vardagsvanor i hemmen tror jag. Kolla också utbudet i din närmaste affär. Hyllmeter efter hyllmeter med bl.a läsk, kex och godis. Så skulle inte vara fallet om inte efterfrågan fanns. Det som tidigare hörde till festmat, "sällanmat" har blivit vardagsvanor. Fetma hos unga kan inte heller enbart skyllas på socker det är fler faktorer som spelar in: gener, vanor, stillasittande o.s.v  Fetma föresten, om någon är lite mullig men i övrigt mår bra - so what? (Kraftigt överviktiga bör förstås få hjälp) men måste alla vara slanka som plankor? Alla vara stöpta i samma form? Huvudsaken är väl ändå att hitta en balans och glädje i livet -ja och så inte käka för mycket socker - för tandhälsans skull. Dessutom tror jag inte alls det är bra att "ta stress" av enskilda råvaror vilket jag faktiskt tycker att många i dagens samhälle gör. Klart att det inte är bra av överkonsumtion av något! Det tror jag alla förstår utan moralpredikningar och pekpinnar. Så sluta "matstressa", tack! Vare sig det gäller socker, fett, gluten, tillsattsämnen eller något annat. Och  tänk också på att när de vuxna "matstressar" överförs stressen lätt på barnen.

Nutidsparanoia
Att dricka föda (drycker kan också bli en källa till fetma/ överkonsumtion av socker) 

Proteinpropaganda

En tur till stora livsmedelsaffären. Möts av ett berg av "protein bars" mitt bland frukten. Ett annat mer färgrannt berg  riktat till målgruppen barn med "proteinrika mellanmålskex" finns inte många meter därifrån. Går vidare efter att ha plockat några bananer och en påse morötter i korgen. En konsulent försöker fånga min uppmärksamhet. Hon vill stanna upp mig för att smaka på nyheten "proteinberikad kvarg" i många olika smaker. Perfekt efter träning eller som ett mellanmål försäkrar hon. Nä du... tar istället min gamla vanliga naturella som blir hur god som helst med lite egna bär. Jag är nu framme vid brödet. Proteinberikat står det på en påse min blick råkar landa på. Jag väljer istället ett annat. Handlar resten av det jag tänkt och går mot kassan. Innan dess hinner jag ännu runda en stapel med "smootiepulver" - med extra mycket protein. Enkelt att använda då du gör smootie eller blanda i joghurt eller i gröt berättar en text invid.

Protein, protein, protein... 

Hur kunde vi överhuvudtaget leva utan alla dessa "proteinstinda funktionella livsmedel" förut? Då det förr räckte med en extra smörgås och kanske en banan efter träning ska det nu hällas industrins processade proteinlivsmedel i kroppen.  Och inte bara vid träning, nej allt detta med extra protein som t.ex. proteinkvargar och proteindrinkar kan vi gott äta lite närsomhelst om man lyssnar på reklammakarna. Vi invaggas lätt i tron att dessa produkter kan ersätta hela mål mat.

Kan det möjligen vara så att livsmedelsindustrin och hälsokostbranchen här har sett chansen att tjäna en rejäl slant på oss? Ja så är det, gissar jag. Ta proteinpropagandan med en nypa salt. Du får nog med proteiner med "vanlig" omväxlande kost - trots att industrin just nu försöker hjärntvätta oss att deras produkter är oumbärliga.

Äppelberg? - dela med er!

Den som har en äppelträdgård vet att det under ett bra äppelår ibland kan vara svårt att göra sig av med alla äpplen. Hur mycket man än äter, syltar och saftar så finns det ändå i överflöd. Tidigare var det inte tillåtet att föra äppelöverflödet till skolor, daghem och äldreboende. Men hur många är medvetna att det blev en lagändring i livsmedelslagstifningen år 2012 (detta gäller Finland). Numera är det fritt fram. Så dela med er, man får det!  Gäller även bär och svamp.

Läs mer på Eviras sidor

Om att vinna små hjärtan

Många nya barn. Många nya barn som upplever intensiva dagar då allt är nytt. En turbulent tid. Lite skrämmande att bli stor och börja dagis. Lite gråt efter mamma som precis gick ut genom grinden. Måltidsstund. Maten smakar inte som hemma. De stora barnen, de som gått i dagis länge äter gärna medan de pratar om ditt och datt. De tar till men jag kniper ihop munnen. Vill inte! Vill hem! Vill till mamma.

Nu är det den tid på året då det igen är dags att vinna små hjärtan. Låta dem få ta tid att komma in i måltidsgemenskapen, låta dem få ta tid att träna sina sinnen. Så mycket är nytt. Så många nya intryck, alla dofter, alla smaker. Nya vänner, nya rutiner.

Men jag vet att det kommer den dag då den lilla står i dörröppningen till köket och nyfiket kommer att fråga: Vad blir det för mat idag? Och sen ivrigt berätta något matrelaterat till henne som lagar maten. För det är så de brukar göra förr eller senare.

Imorgon blir det solsoppa och nybakta semlor vilket brukar ge soliga miner, kanske även hos de nya små.

Hurdana matminnen får dina barn?

När man talar med äldre människor om mat är det ganska vanligt att de börjar tala barndomsminnen. De minns smaker och dofter från sin barndom och försöker hitta ord för att beskriva för en som inte var med då det begav sig. " I bastun kokades sockerbetor tillsammans med syrliga äpplen och morötter till en saft som kunde ersätta socker, en sötsur oförglömlig doft", ..."jag minns än i denna dag hur gott det var med nykärnat smör på limpan"... " eller kanske någon berättar " jag minns ännu smaken från vidbränd gröt, den var så vidrig och orsaken till att jag inte så gärna äter gröt idag"

Många egna matminnen från barndomen hittar jag från mommos kök. Dofter som jag helt tydligt kan känna om jag blundar och tänker på dem. Köttsoppan som kokat länge och väl på vedspisen t.ex. Eller när man gick in i "kammaren" där kaffebordet stod uppdukat och kaffe och blåbärsbulladoft blandades med doften av de vackra blommande terosorna och doftpelargonerna som vi barn så gärna rörde vid för att känna doften ännu starkare. Matminnen från barndomen finns också från gånger vi reste omkring med familjen i en gammal husbil och pappa gärna stannade och köpte nån lokal råvara som vi inte var så vana vid. Torkat renkött av en lappgubbe. Tunna skivor renkött som han sen karvade med kniv och rullade ihop mellan ett tunnbröd. Eller det första smakmötet med mesost i ett vackert fjordlandskap i nordnorge. Mamma först lite försiktig och tveksam, syskonen också men jag och pappa njöt till fullo. Det var även han som introducerade mig i unga år för mögelosten, -den underbara. Och den halstrade strömmingen.
Stekta knapriga mujkor (siklöja) i kombination med färska jordgubbar åt vi för något år sedan i bilen med barnen då vi var på väg på en längre biltur. Tror det kan ha blivit ett matminne för dem då det ibland  hörs "Mamma vi kan väl köpa mujkor... och jordgubbar också!"

God kombination:

Mesost, päron och dill på smörgås - pröva!

R - som i Restaurangdag och rabarber

Karneval och sommarstämning på dagis igår och ett alldeles eget dagiscafé med goda  nybakta pitabröd/ eller alternativt rågbröd med valfri fyllning ((rökt fisk/ fetaost eller tofu + en massa annat gott) och till dem rabarbersaft av årets rabarber. En skola var också inbjuden och de stekte plättar så det doftade i flera kvarter. Våra cafeér var med i Restaurangdagen. Förutom gott att äta såldes plantor, ordnades aktiviteter för barnen och så hade vi bra musik! Och idel glada soliga människor mötte upp!  Skoj också att veta att en massa människor runt om i världen samma dag sprider matglädje. 35 länder med över 2700 pop-up restauranger deltog denna gång. Hurra för oss! Följande restaurangdagar är den 17 augusti och den 15 november (vi är dock bara med 1 gång/året.)