Matkulturvecka 3-9.9 /Sapere

Den här veckan har vi haft mycket mat på programmet på dagis. Det passade bra för just denna vecka var det också "Matkulturvecka på dagis", på annat håll i landet. I mellersta Finland, Kuopio och Åbo, där man  är föregångare i Sapere i småbarnsfostran, har man infört matkulturveckan som en del av  Sapere-smakskolaprojektet. Man får hoppas på att den får spridning i hela landet såsmåningom.

Äpplen och potatis har varit aktuellt hos oss. Förskolebarnen har fått skära äpplen i klyftor som jag sedan kokat äppelmos av. Vårt (minimala) potatisland blev också skördat. Barnen ivriga att plocka upp knölarna ur jorden. De fick skubba av dem sedan ute på gården. Och idag avsmakades de.

På årets första föräldramöte höll jag lite "matprat" med köksinfo. Barnen skar på dagen grönsaker till dipp som vi kunde bjuda föräldrarna på. Kaffe/te, tomat-rosmarin focaccia  med hummus ingick också.  På samma möte fick föräldrarna gå på vernissage och ta en titt på fina konstverk med rubrikerna: "Favoritmat" och "Monica i köket". Inte alla dagar man får se sig avporträtterad på en hel vägg=)=)! Otroligt så tjusig jag ser ut i deras ögon. Högklackat och med minikjol på en bild, kanske en liten vink om att jag borde förnya min garderob. På en annan bild flög jag omkring bland grytor och slevar. Härliga bilder!

Läs mer här om matkulturveckan (text på finska).

Hasselback, havtorn och sik

Det blev lite havtornstema på middagen i lördags. Tre rätter där havtornet skymtar fram här och där som "en röd tråd" genom menyn (...eller gul tråd borde man väl säga i detta fall.)

Förrätt: 
 En grönsallad med lite trädgårdsbär:
krusbär, björnbär och några havtorn. 

Varmrätt:
 Stekt sik, en vitsås smaksatt med havtorn,
 "hasselbacksrotsaker" (potatis,morot 
och rödbeta skurna på hasselbackvis).
...ett äpple och en vitlök kom också 
med på plåten.

Efterrätt: 
Ostar och havtorns-morotsmarmelad.
(Se inlägget innan.)

Havtorn-morotsmarmelad

Idag doftade det så gott här hemma i vårt kök! Dofter av havtorn, morot och timjan! Blev en marmelad. Havtornsskörden ökar lite år för år. Buskarna har bara några år på nacken. 3 buskar varav två ger bär. I år blev det sammanlagt ca 5-6 dl. Inte så mycket med andra ord, men jag drygade ut marmeladen med morot. Vacker färg och god kombination. Timjan och havtorn gillar också varandra.

Receptet på ett ungefär...
1 del grovt riven morot
1 del havtornssaft (koka bären först och passera genom sil)
1 del socker
timjan
lite vatten

Koka i hop under omrörning (har du mer socker i går det snabbare eller så använder du syltsocker.) Smaksätt med en nypa timjan. Och slutligen det där lilla extra som avrundar sötman och syran. En pytteliten nypa salt. Med betoning på pytteliten. Häll upp i ren burk. Den stelnar ännu lite när den svalnar.

Och har man inte egna buskar med bär så kan man förstås köpa havtornssaften på flaska.

En nordisk variant på apelsinmarmelad!

Lite reklam...

Idag bara lite reklam för min andra blogg, den med serierutor. Hittas här.
Hittills mest "gammalt material" men har en hel del opublicerat som kanske såsmåningom hittar in i den bloggen. (Ps. den handlar också mycket om mat). Välkomna!

Vad då närmat?

Närmat är ett jättebra ord tyckte Mats-Eric Nilsson under närmatsdebatten. Ja det är så bra att han gärna vill inplantera det ordet i Sverige. I Sverige talar man mest om lokalt producerade produkter. Närmat (finskans lähiruoka) är kort och koncist. Men vad är då närmat? I paneldebatten funderades det om man kan kalla ett bröd bakat i regionen till närmat om mjölet är långväga. Borde inte alla ingredienserna då också vara från trakten?  Eller fisk. Det finns flera fiskförädlare som säljer t.ex rökt fisk. De kan ha både fisk fångad i närvattnen och importerad. Kan producenten då kallas närmatsproducent? Är det inte att vilseleda kunden om han även har importfisk? Eller ta köttproducenterna, om oxarna är uppvuxna på långväga sojabaserat foder är det då frågan om "riktig närmat"? Borde dessutom ekologiskt odlad närmat och konventionellt odlad närmat märkas ut på skillt sätt så man lättare ser skillnad?

Orden kortrest/ långrest mat kan man förstås också använda sig av. Men vad är kortrest vad är långrest? Går gränsen inom en 50 km radie eller 200 km eller är allt inhemskt kortrest/ närmat? Det kanske beror på vem man frågar. Vi har många olika uppfattningar om den saken.

Nu ska jag gå ut och plocka fallfrukt. Äpplen tio meter från min trappa. Det är åtminstone närmat - det är säkert!

Närmatsdebatt och Strix aluco

Idag var jag i Lovisa och lyssnade på en paneldebatt där den svenska journalisten Mats-Eric Nilsson, matkulturprofessor Johanna Mäkelä och producenterna Heikki Manner och Kristina Creutz medverkade. Debatten handlade om närmat. Samtidigt presenterades den nya närmatskatalogen för Östra Nyland. Att vi blir allt fler som vill satsa på närmat och göra avstånden mellan konsument och producent kortare och smidigare är fint. Nu borde bara politiker och andra beslutsfattare också förstå att inte lägga käppar i hjulet för närmatsproducenterna. De har inte lätt att lyfta fram sina produkter när det är de stora kedjorna som styr. Men konsumenter som du och jag har makt. Köp hellre lite dyrare men av bra kvalitet, uppskatta smaker, ät upp släng inte mat. "Billigmat" av sämre kvalitet kan vi lämna kvar på hyllan. Jag skulle gärna se mer närmat hos grossisten jag tar huvuddelen av råvarorna av på jobbet. Som det är nu är närmaten marginell. Därför köper jag äggen från ett ställe, mjölet från ett annat o.s.v. Skulle vara betydligt enklare att ta allt från samma ställe.

Veckoslutet i övrigt bjöd på rikligt med svamp (mest trattkantareller och svart trumpetsvamp denna gång), en fin forneldarbrasa och en finfin naturupplevelse i form av en kattuggla som jag råkade på under svamprundan. Skulle böja mig ner och plocka upp ett ugglefjäder då den skrämd flög upp bredvid mig.

Läs mer och lyssna på ugglan här.

Sopp ohoj!

Nu börjar sopparna titta fram i skogen! Senaste veckoslut kom jag hem med en halv korg  Karl-Johan svamp och lite björksoppar. Då blev det svampfest. Pasta tagliatelle med Karl-Johan svampsås. Som förrätt rispiroger med ren-rödlök-creme fraicheröra och som efterrätt glass med bär. Pirogerna och glassen köpta, så det var en snabblagad trerätters. Ja lite grönsallad hade vi visst också.

"Vi gick ut i skogen en vacker solig dag, det var Kalle Kantarell, fröken Riska och så jag. De hade sina hattar, båda käckt på svaj men jag är bara fingersvamp, går klädd i gul kavaj..."

..."vi ropa sopp ohoj! Vi ropa sopp ohoj! Nu ska det bli svampfest med tjo och tjim och skoj...."

Text: Pasi Hiihtola och Peik Stenberg. 

 Den finlandssvenska duon Sås o Kopp har många bra "matlåtar". Här hittas hela texten till Sopp ohoj.  En låt man kunde använda sig av vid små Saperestunder med barn. Man kunde sjunga och "prata svamp" med barnen och bjuda på svamppaj eller någon annan svamprätt. En svamptur till skogen vore kanske också nåt!

Vad rimmar på höna? /Sapere

...böna.
 Gröna böna.

Idag fick en grupp förskolebarn skära gröna bönor i mindre bitar. Sen hämtades de till köket där  de fick ett snabbt uppkok. Avkylning följde och så packades de i påsar till frysen. I vinter när vi äter bönorna kan vi dra oss till minnes att det just var de bönorna som de fick skära. Det blir faktiskt genast "lite intressantare bönor" när man fått vara med i processen. Så låt barnen vara med!

Nedan ett tips om ni är sugna på nåt sött, gott  och kaloririkt till veckoslutet...enkelt och snabblagat.

Smält vit choklad över vattenbad.
Vispa grädde. Vänd försiktigt
ner grädden i chokladen.
Varva med  blåbär i små glas.

...och om här inte uppdateras på en tid så har det sin anledning. Filar på en ny blogg. Den här försvinner inte, här kommer jag fortsätta med maten, medan den nya bloggen blir min serieblogg. För ibland byter jag ut slevar och kastruller mot papper och pennor...och det är minst lika kul!

Trevligt veckoslut!

Krusbär, blåbär och restaurang

I kväll blev det lite bärplock i trädgården. Sura körsbär och söta krusbär. Det blev roligare att plocka bär om man trädde upp dem på cocktailpinnar tyckte sonen så nu har vi krusbärspinnar till frukosten, ja alltså de som vi inte redan ätit upp i kväll. Körsbären hamnar kanske i nån sylt.

På dagis har det varit blåbärstema denna vecka. Blåbärsopppa  och skorpor som mellanmål blev det en dag  och rågflingegröt med mjölk och blåbär som mellanmål idag."Läpparna små utav bär äro blå"...
 - eller hur går texten i Mors lilla Olle?  Barnen har varit rätt så blåa om läpparna vid dagens slut.
En handfull nya barn att lära känna. En nykomling har jag tydligen gjort intryck på då hans mamma berättade att han hemma, efter de första dagarna på dagis, ville leka att han var Monica, kocken! Mamman skulle vara "dagistant".

Övrigt i veckan: Sommarlovets sista kväll firade vi på restaurang. Länge sedan vi senast gick ut och åt hela familjen.. Mycket lyckat val denna gång i stans "nya kvarter". En  nyöppnad restaurang baserad på lokala råvaror.

Jag åt bl.a Pellingeabborrar med Malmgårdsemmer, härliga hallon och hemlagad glass. Ett stort plus (förutom till de goda och vackra portionerna) också till väldigt fin betjäning. Proffs!

 Bistro Sinne

Lax eller brax?

I början av 2000-talet importerade vi 8000 ton norsk odlad lax till Finland. Idag är siffran 32 000 ton! Norrmännen vill ytterligare öka exporten. Men ska vi verkligen importera odlad fisk i sådana mängder? Fodret som dessa odlade laxar äter har under de senaste åren alltmer blivit av vegetabilisk ursprung. Fiskar som tidigare åt, för dem "naturlig föda"; fisk, skaldjur och plankton  äter alltmer  majs- och sojabaserat foder.

I Finland vill man reduceringsfiska de överstora mört- och braxbestånden till förmån för bl.a gös och abborre och renare vatten. I dag kom ett radioinslag i radio Vega om att projektet framskrider bra i Österbotten. Brax köps upp till offentlig måltid, nu ska vi äta braxbiffar istället för lax! De har fått gott mottagande. Men ännu löper inte hela kedjan här i södra delarna av landet. Uppsamlingsplatser för reduceringsfisken finns och yrkesfiskarna är redo men logistiken fungerar inte riktigt ännu.  I dagens tidning (Bbl) funderade Heidi Ekholm i en kolumn varför minkar ska matas med strömming. Varför inte mört? Strömmingen kunde vi äta istället.
Om vi lärde oss uppskatta den s.k. skräpfisken som matfisk så skulle vi inte behöva importera så mycket. Det finns annat än norsk odlad billiglax och då menar jag inte fiskpinnar eller fyrkantiga sejpaket i frysdisken.  Vi borde lära oss uppskatta all fisk! Vill ni ha tips på fiskrätter kan ni kolla här i bloggen under etiketterna: fisk eller mörtexperiment.

Läs mer om den odlade laxen

Tjärsmak på flaska

Senast jag lagade parfait hemma delade jag upp massan i tre delar innan smaksättning. Sen smaksatte jag en del med hallon, en med blåbär och en med lime. Fryste in i små frysaskar. Serverades i små kulor med några blåbär och tjärsirap. Tjärsirap kan man köpa på flaska (Villiaromit) och det smakar som de där tjärpastillerna man kan köpa. Tjärsmak  brukar dela folk i två läger. Jag förknippar smaken med barndomsminnen då vi ännu bodde i Sverige och reste till Finland. Pappa köpte alltid nån ask på båten då vi åkte över. Då fanns de att köpa i små gula plåtaskar. Askar som sparades då de var toma och man kunde samla småsaker i. Numera är förpackningen av papp. På tjärsirapsflaskan som nu står i skåpet har tryckfelsnisse varit framme och det finska ordet tervasiirappi har blivit tjärsenap på svenska. Men det är alltså frågan om en söt dessertsirap med mycket stark smak av tjära. Räcker bra med några droppar till glassen! Eller så kan man använda den till att smaksätta själva parfaiten. På flaskan tipsas även att man kan använda den i wok-rätter, eller i kött- eller fiskmarinader samt till bär. 

Sapereövning: Fundera hur du med ord skulle beskriva smaken av tjärsirap till någon som aldrig har smakat.

(Vi kom fram till smakorden: rökig smak, smakar bastu, skog, lite hostmedicin,  smak av Finland...)

Ps. Här hittas ett annat blogginlägg om tjärsirap i parfait.

Mat & människor

Fredagkväll... och det där med barnmat...

copyright MW -12

Ps. Fler "serierutor" hittas numera på min andra blogg: mat och människor

Välkomna att titta in!

Fyra fina nordiska smaker

Semestermatminne.

Om jag blev tvungen att välja ut fyra favoritråvaror ur vårt "nordiska skafferi" så är sannolikheten ganska stor att de fyra är: Abborre, kantarell, potatis och nässla. Men nypon, ren, strömming, blåbär och frostnypna tranbär ligger inte heller långt från absoluta toppen. Eller lingon! Av de fyra jag först nämde gjorde vi en av semesterns godaste torpmiddagar. Abborrar från viken, kantareller från skogen, nässlor från trädgården och potatis från potatislandet. D.v.s ihopsamlat från den omedelbara närmiljön. Vad det resulterade i? Jo det blev detta:

Stekta abborrfileér med nässelpotatis och smörstekta kantareller

Nässelpotatis: Koka potatisen (helst i ångkastrull). Förväll nässlorna. Pressa vätskan ur dem och mixa. Rör ner ett par msk smör och ett par msk rypsolja. Blanda ner två tsk pepparrot och en liten nypa salt. Slunga de nykota potatisen i nässelröran. Servera till fisken och kantarellerna. Ingen efterrätt åts efter denna smakernas måltid men kvällen avslutades sent omsider med ett enkelt kvällsmål som också hette duga. Hemlagad fil med en nykokt sylt av svartavinbär och blåbär. Några knäcke med kantarellrester. Man blir så bortskämd av goda råvaror då vi är där... man går en liten runda i skogen och kommer hem med delikatesser. "Fildelning" har pågått hela sommaren. Så praktiskt att laga själv.

Säger som Hiram: 
"Filbytta! Så enkelt och gott!"

Tips! Så gör man fil.

Tips! Nu i bärtider, pröva laga syltblandningar. Blanda svarta vinbär med blåbär när ni kokar sylt eller gör en härlig "röd sylt" med röda vinbär, tranbär eller lingon och aronia. Det blir jättegott att blanda olika bär.

Bildmix från matmix

Här en liten bildmix från 4H lägret.

Barnen indelades i fyra grupper och fick röra sig mellan olika "stationer".

1. Smakstation 

2. Doftstation

3. Nordiska bär och växter 

4. Pizzabageri  

och slutligen samlades vi vid ...

5. Pysselstationen.

Den godaste pizzan gör man själv!

Lyxigt med utrymme. 
Här byggdes stationerna  upp.

Mycket att smaka på vid smakbordet.
Bl.a  blindtest på paprikasorter. 
Vilken som blev favorit? 
Italienska, spanska eller finska? 
- Inhemska klar segrare!

Doftstation. Hitta par, dofta  fram din favorit...
Hur ser en fänkål ut? ...eller ingefära?

...lek  doftlekar!

På den tredje "stationen" var temat: Nordiska bär
(vilda och trädgårdsbär)och ätbara växter.
Vi smakade bl.a på björksav och granskottsirap.

Åh det doftar...

...Pizza!

Flitiga barn!

Grupparbete kring temat MAT.

Kul att limma ärter, bönor
och skojiga makaroner
 tyckte de yngsta.

Smak på läger! /Sapere

Igår höll jag i trådarna för en "smakens dag", eller rättare sagt en "smakens förmiddag", för 24 barn på ett sommarläger. Det blev mycket smakskola (Sapere), det blev pyssel kring temat mat och det blev väldigt goda pizzor.
Barnen, ledarna och jag hade väldigt skojigt!

...fortsättning följer.... men nu blir det bloggpaus några dar.

Det här var sommaren...

...med blåbärsmuffins

...guld i skogen

Arktiska smaker, bröllopsdag!

Torppotatis.

Soldagar (varvade med regndagar).

En fin semester! 
Denna vecka lite "småjobb",  nästa vecka full fart igen.

Smakillusioner / Sapere

copyright MW 2011

En något missvisande bild...

Måste erkänna att jag ännu så sent som i vintras använde mig av bilder av tungan indelad i zoner då jag drog några smakskoleklubbar. Detta trots att jag själv ibland tyckte att det sura kändes där framme eller kanske där bak på tungan... eller att sältan kändes lite överallt. Kanske man inte vågat frågasätta då det inpräntats sedan skoltid om tungans olika specifika smakområden. Ja defacto var det också den enda sanningen då jag läste till kock. Kanske dags att tänka om. Om det egentligen är så att vi bara inbillar oss, bara tycker att det smakar på ett visst sätt just där på tungan bara för att nån har sagt oss det. (Lästips: artikel i Lärarnas Nyheter  tidigare i år.) Nya rön visar att hela tungan känner alla smaker.Tungan är försedd med papiller, i ytan på dessa papiller finns smaklökarna. En tunga kan ha mellan 5000-10000 smaklökar. I varje smaklök finns tiotals smakceller. Där hittas smakceller för sälta, sötma, beskhet...  Så att utgå från bilden ovan då man talar om smak är inte helt korrekt. Egentligen bildas smakupplevelsen sist och slutligen i hjärnan. Som ett sammelsurium av alla sinnen. Det är mycket som spelar in: dofter, synintryck, förväntningar, fördomar, matminnen m.m. Man kan också gå i fällor och luras, illusioner byggs upp hur man tror att maten skall smaka och undermedvetet kanske smaken blir just sådan man förväntat sig eller har förutfattade meningar om. Vi har alla olika uppfattning om smak. Det talas om att det bland oss finns s.k supersmakare med extra känsligt smaksinne. Det du känner kanske inte jag känner. Jag kanske uppfattar något på ett helt annat sätt än du. De finns de som är extra känsliga för dofter och de som knappt känner dofter alls. Kanske det är det som gör det så fachinerande att syssla med Sapere. Att få jobba med mat&människor och fundera över sinnen och sinnesupplevelser.

Sapere är något man kan syssla med i alla åldrar. Pröva ett vintest på dina vänner någon gång vid lämpligt tillfälle. Ta och häll upp ett vitt vin. Färga (i smyg) samma vin rött med ett färgämne (med neutral smak typ karamellfärg). Beskriv de vita med ord man brukar förknippa med vita viner, det rödfärgade med typiska "rödvinsord". Fråga  sedan vilket de gillade mest (de borde smaka lika). Antagligen hittar du  bland dina vänner de som föredrar det vita, andra det röda. Intressant är också test om hur musik kan påverka hur du uppfattar ett vin. Spela kraftfull musik och vinet smakar kraftfullare. Spela lugn harmonisk musik och vinet upplevs lättare.  Eller om du inte är så bra vinkännare och tror du dricker ett dyrt vin, ja då uppfattar du det kanske som godare än om du visste att det var ett billigt. Sen har det gjorts blindtest med hundmat och patéer också...men kanske inte dina vänner är så pigga på det;). 

Bland koltrastar, fladdermöss och mygg...

Familjen Koltrast har bosatt sig i torpträdgården. De har hittat fin boplats med sjöutsikt. I dagarna kläcktes äggen. Så nu råder full aktivitet.
I skogen har kantarellen Ellen och hennes vänner beslutat att skogen är deras. Man hittar kantareller "överallt" i år! Och blåbären är stora som hus... eller kanske lite överdrivet...stora som fotbollar är de...eller nåja åtminstone är de större än förra årets.
Kvällen blir sen då man måste jaga ut en desperat fladdermus ur sovrummet. Den flyger omkring som en projektil. Så otroligt snabba de är! Slutligen hittar den det öppna fönstret men innan dess har blodtörstige myggan Maggie hittat in tillsammans med sitt stora gäng. Alla är de lika sugna på människoblod. Inte lätt att ha semester... men ändå ack så skönt!


I matväg har det mest blivit typisk "torpmat" under de senaste veckorna: fisk, nypotatis, kantareller, blåbär, hemlagad fil ,ägg, sallad, rågbröd, sonens goda efterrätter... 

...och en och annan rädisa.

Apelsincharlotte och salt paj

Lite fler exempel på tonårssonens framfart i torpköket. Apelsincharlotte hade de gjort någongång under hussalektionerna i skolan , nu ville han visa vad han kunde. Denna fick blåbär i fyllningen. Byter man ut apelsinskivorna mot skivor av rulltårta får man en klassisk Charlotte russe, (detta recept dessutom äggfritt då man använder kvarg). Apelsin och blåbär smakade ovanligt bra ihop! Innan den avsmakades åt vi en  paj med rökt ren, salladslök, ost och kantareller (som han och jag knåpade ihop tillsammans)Så mycket godare kan inte en paj bli!

Apelsincharlotte
2 apelsiner
1 dl vispad grädde
2 dl kvarg
1/2-1 dl fintsocker (1/2 dl räckte bra...)
2 dl  (valfria)bär
3-4 gelatinblad
1/2 dl vatten eller saft

Skala och skär apelsinerna i skivor. Klä en form invändigt med skivorna. Vispa grädden och blanda med kvargen och socker. Låt under tiden gelatinet mjukna i kallt vatten. Krama ur gelatinet och smält det i 1/2 dl kokhett vatten. Rör ner gelatinet i grädd-kvargen. Rör ner bär. Häll blandningen i skålen. Låt stå i kylskåp minst en timme. Lägg ett fat över och vänd upp och ner på skålen. Skär med en bra kniv snygga bitar.

Alexanderstårtor

Sonen, den äldre, har överaskat oss ett flertal gånger i sommar. Kanske det berott på det ganska instabila vädret då han ägnat mer tid i köket än vanligt.
- "Jag ska laga Alexandersbakelser", meddelade han en dag efter att ha suttit och bläddrat en stund i den över 100-åriga kokboken. Och tro det eller ej men innan dagen var slut hade vi de sötaste bakelser vi någonsin ätit på torpet. Om vi lagar det igen någon gång tar vi nog lite mindre mängd socker.

Två bottnar, bärgelé emellan. Vi hade blåbärssylt...

Skurna i små små bitar kunde de passa fint på 

ett cocktailparty! Här med lite pudrade blåbär

 och rosenhonung.

Gädda, Timo och Ville

Gäddan har blivit lite av en "temafisk" denna sommar. Vi har fått ovanligt många. Ett ypperligt tillfälle att träna filéa denna "fiskarnas krokodil" som den finländska skulptören och matglada Ville Vallgren (1855-1940) kallade fisken i sin bok Villegubbens matkatekes. Att filéa en gädda är egentligen inte så svårt. Speciellt inte om man har en bra beskrivning bredvid sig om hur fiskens ben är vinklade. Hittade en bra gäddartikel med många tips i sonens fisketidning. Gädda är gott. Benfri gäddfilé är supergott. Panerad med ägg och lite rågmjöl. Stekta i en klick smör. Kokta morötter och nypotatis till...

Nypotatisen ja, nu har vi äntligen börjat skörda vår hemodlade. Timo. God och fast, lite sötma, men inte för söt. Som vita ägg ligger de där i mullen när man tar några spadtag. Skalet tunt som silkespapper. Premiäråts med kantarellstuvning. Dill på potatisen, persilja på svampen. Gudagott! Det hade säkert Ville också tyckt.

Noshornsbagge, dillgratäng och pizza

En imponerande stor noshornsbagge hade letat sig in i torpet en morgon. Tur att ingen trampade på den! Snart fick den böka sig ner i komposthögen igen efter att ha blivit fotograferad och beundrad. Det var en hane (endast hanen har horn). En noshornsbagge lever 3-5 år i  larvstadiet innan den utvecklar sig till skalbagge. Lever i kompost- eller lövhögar.

Mangold-dillgratäng åts till rökt fisk en dag. 

8-10 potatisar (av mjölig sort)
1-2 dl finskuren mangold
1-1 1/2 dl finskuren dill
salt, peppar
lite riven ost
2 1/2 -3 dl matlagningsgrädde eller gräddmjölk

Skiva potatisen tunt. Varva potatis, mangold, dill i en smord form. Salta lätt och peppra mellan varven. Slå över grädden och strö lite ost på ytan.

Nordiska smaker i pizzan

I går hade vi "pizzafabrik" med sönerna. De blev så goda! Hemlagad tomatsås och som toppning: kantareller, rökt ren, små salladslökar, ost... samt en pizzavariant med chiliräkor blev det samt en massa hemodlad ruccola på när de väl tagits ur ugnen. Ruccolan växer fint men antagligen är det någon slags jordloppa som också är förtjust i smaken då bladen är fulla av små hål. Mangolden är däremot hur fin som helst och nu har zuccinin och potatisen börjat blomma. Förutom jordloppor är sniglarna (trädgårdsnäckorna) ett gissel. De kalasar på allt de bara kommer åt.

Rosor x 3

"Rosenhonung smakar som vår trädgård doftar" kom vi på då vi provsmakade rosenhonungen.

Sonen, den yngre, passade på och "gjorde lite Sapere" som han sa då han lade vanlig honung på halva skorpan och rosenhonungen på den andra halvan. Ville jämföra. Rosenhonungstipset plockade vi ur Vivi-Ann Sjögrens bok Vivi-Anns kök (Schildts förlag, 2007) som förövrigt är en väldigt fin bok med hur mycket bra recept och tips som helst. Rosenhonungen gjordes på följande sätt: Plocka kronblad av  obesprutade (doftande) rosor men ta bort det vita (beska) fästet. Hacka dem smått och rör ner i honung. Smaken blir starkare ju längre den får dra. Jag lade dessutom en pytteliten nypa salt i. Det blir en bra brytning. Hade kanske 1/2 liter kronblad och så mycket honung att det blev en "tjock gröt". Lät den sedan stå i kylskåp. Bre tunt på skorpa, eller servera till plättar, chokladkaka eller någon annan dessert. Vivi-Ann hade dessutom ett recept där hon rörde ner kronblad i crepéssmet....

Rosensocker. Gott att smaksätta småkakor med t.ex istället för vaniljsocker. Ta en ren glasburk. Häll socker i den och kör ner lite blommor. Här hade jag lite mynta, lavendel och en ros. Sila bort blommorna efter någon dag (om du inte använder torkade) Att spara blomdofter på burk är bra om man vill locka fram sommardofter senare i vintermörkret.

Te med ros. Här har jag skurit ner lite vinbärsblad med blommor för att torka (jasmin och ros). Kanske det får bli ett te av det... och innan man använder sig av rosorna skakar man förstås bort alla småkryp...