Den här sommaren kommer jag att minnas som Det Stora Hallonåret. Oj så mycket hallon det finns på kalhygget! Plockat och plockat, stora saftiga bär. Saknar skogen men samtidigt är det intressant att se naturen igen ta över "det stora grå", kalhygget, som såg förfärligt ut ännu för något år sedan. Tänker på de skogar som nu brinner. Bedrövligt och hemskt men så fin jord där kommer bli i framtiden. På kalhygget här går det långsamt. Innan kvistar, rishögar och bark förmultnat tar det tid. Svårt att ta sig fram och svettigt att försöka ta sig till skogen längre bort. Speciellt nu denna heta sommar. Men hallonen! De fyller kärlen snabbt. I skogen intill de kalhuggda ytorna finns blåbär, också de fina i år, men svampen kan man bara drömma om i torkan.
I matväg var nepalesiskt på restaurang väldigt gott en kväll i veckan. Åt kofta med ris och goda såser och tillbehör. Gott vegetariskt och en tacksam variation till all torpmat som mest består av fisk och potatis, diverse pastor och sallader.
Semestern lider mot sitt slut. Nå, ännu en dryg vecka. Njuter av det det som återstår.
Roar mig ibland att läsa gamla tidningar här på torpet... denna artikel handlade om majs. Tydligen inte så vanligt ännu på 50-talet. Goda råd hur majs ska kokas.